Transgrancanaria Advanced, 84km, 4700hm - Race Report part two

Ingen stress inledningsvis, det gäller ju att öppna försiktigt för att sedan öka eller hur? Det blev ganska direkt en liten stig samt uppför, ledet drogs ut och man hittade sin plats i fältet. Kände mig pigg och hittade en bra rygg som släppte på nedför. Vid första vätskekontrollen (Vallesco) efter 7,5km sprang jag bara rakt igenom. Tittade bakåt om jag såg Lasse vid några tillfällen men ingen Lassse där inte, det skulle visa sig att han är ju en smart killle till skillnad mot en annan.

Började gnälla lite för mig själv att det var så tokkuperat, bara upp&ned och väldigt mycket uppför. Uppför är jobbigt, nedför är kul, ungefär så gick de inre tankarna vid den tredje kontrollen (Talayon) efter ca 20km. Fortfarande ganska återhållsam i tempot och bakom och framför mig samma sorts andra löpare. Solen kom efter ca 1½ timmas löpning och det blev helt klart varmare, salttabletterna gick åt i jämna mellanrum.

På väg ned mot Tejada (28km) efter flera kilometers nedförslöpning lämnar framsidorna in för dagen de vill inte vara med och leka längre. Redan? Knappa 60km kvar, känns inget vidare, kraften nedför var helt borta. Uppför blir nu lättare men nedför en ren pina, varje steg. På väg uppför till Garanon, dagens längsta stigning och upp till 1940möh passerades man av ett par pigga ben tillhörande en svensk, Johan Lantz. Ockelbograbbarna Johan och Elov, satt i en av bussarna som kom en kvart försent till start.

Dagens utsikt var den på väg upp mot Rock Nublo, här såg man ända till Teneriffa och vulkanen Teide som stack upp vackert snöklädd ur molnen. En annan iaktagelse som gjordes i branterna uppför och under tallarna var de långa hala barren som låg i drivor, i dessa slirade löpskorna rejält och var extra jobbigt.

Knappt halvvägs (39km) och uppe vid den stora mat och vätsekontrollen Garanon så kunde man hämta ut sin dropbag vilket jag inte gjorde. I min "plastpåse" låg det ett annat skovals alternativ och än så länge tyckte jag att löparskorna fungerade hyfsat ok. Här satt två ganska så rejält besvikna svenskar i 125km klassen, Mattias och Henrik. Mattias med knäproblem och Henrik med rejäla skavsår, båda skulle bryta. Tomas -> jag kommer ihåg din beskrivning av de goda apelsinklyftorna, kan bara hålla med, de är underbara! Åkte också på att bli kontrollerad av funktionärerna här gällande min obligatoriska utrustning, no problemo!

Nu började lidandet! En mil utför, mkt sten, tekniskt svårt, det gick inte fort. Sedan framsidorna gav upp alldeles för tidigt har löpningen blivit rejält kantig och stel om man nu kan kalla det löpning. Det blev mest staplande nedför och en rejält sliten gubbe masade in sig i tältet, vätskekontrollen i Tunte (51km). Blev sittande här ett tag, magen var i inte i balans ,benen värkte och colan var både kall och god.

Direkt vid utgång från Tunte hörs en svensk stämma "Hej din gamla räv!". Det var Elov, den andra Ockelbograbben. Pigg jävel också, det är jobbigt och se andra pigga. Den pigga önskade lycka till och den gamle räven kände sig gammal. Den längsta etappen låg framför mig. Magen blev värre. Då det äntligen blev några kilometer lättlöpt grusväg så strejkade magen rejält, farten blev ännu lägre och några 125km löpare var svåra att hänga med. Dagens ros får tillägnas till dig "okände spanjor" som sprang i 125km klassen som gjorde mig sällskap när det var som värst. Han kunde ingen engelska och jag ingen spanska. Men med lite teckenspråk så hade han förstått mina problem och jag förstått att det är viktigt att få i sig proteiner för "Musculo". Blev oväntat bjuden på en sommarvarm chorizoskiva under solgasset. Vi höll ihop någon kilometer till när jag oförskämt gled ifrån starkare och nu bättre i magen.

Nedförslöpningen till Arteara (66km) var extreme, bara sten och rakt nedför säkert 800hm på en stig som knappt kan kallas för stig.  Vid kontrollen blev jag även här sittande ett tag, många var rejält slitna här, etappen var lång och mycket varm. Nu 18km kvar, mest trist grusväg och sololöpning.
Det var en rejäl utmaning att hålla sig under 6min/km tempo på den svagt sluttande och löpvänliga grusvägen. Sista kilometrarna gick ännu tristare i spikrak flodbädd med cement och stenbotten rakt mot stranden. Jorå, det blev en liten spurt, fångade upp Isabelle strax innan målet som gjorde mig sällskap in i målportalen.

Jorå, där vid målet stod han den smarte. Lasse förstod tidigt, redan efter 3km att detta blir en lång jobbig dag. Lasse böt eller vad det bröt, en jobbig dag i bergen mot barhäng i bergen.

Som vanligt efter ett lopp säger man aldrig mer. Resultatmässigt 34:a i totalen, 7:a i H40 av de 355 som kom i mål. Nej, jag är inte nöjd, topp 20 borde ha funkat, alldeles för lite backträning helt klart, kunde inte sträcka ut i löpningen. Kan annars rekommendera loppet, bra arrangemang rakt igenom och ett riktigt äventyr.

The End