GREAT LAKELAND 3 DAYS- 2014

Del 3, av Tomas Albinsson

OJOJOJOJ! Redan när vi vaknar måndag morgon känner båda 2 att benen inte bär så värst bra idag. Peter och jag kommer ändå överrens om att vi ska ta oss så långt vi kan denna dag om än änns ut genom tältet. Allt går sakta och stappligt på morgonen, frukost och packning av våra saker tar ca 1tim sen börjar vi få ordning på grejerna inför starten som denna dag som erbjuder 36km löpning och ca 2000 höjdmeter som ska besegras.

1 

Vi kommer iväg rätt skapligt och fösta biten är riktigt stapplig och långsam på en stenig stig och sen asfalt 2km innan vi kommer till dagens längst klättring upp till 1a kontrollen. Det går i sakta mak men vi driver på hela tiden upp mot toppen som ligger i molnen. Jag sköter orienteringen som vanligt och jag siktar rakt upp utan att ta onödiga steg. Vi närmar oss toppen och ser den sen 20m till vänster. Nu ska vi nedför en bit och sen springa på skrå upp till nästa topp som är dagens högsta punkt på ca 850hm. Väl nere på skrå får vi vinden i ryggen och hittar en fin stig som jag bara susar fram på, peter tappar min rygg en stund innan det är dags att klättra uppför igen. Upp mot toppen på bergsryggen är det stormbyar som kommer in från sidan. Här går det inte att springa så det bir rask gång och snubblande bland stenar. Vi kommer nu ihop med Bosse som även han kämpar i sidovinden. Vi slår följe upp till toppen där kontroll 2 sitter. Sliter fram min kamera för att fota, men kameran tycker att det är för kalt och strejkar, typiskt!

Bosse stannar till och vi fortsätter nedför bergsryggen och stormbyarna avtar så saktligen. Nu kommer första riktiga nedförslöpningen och våra ben som ine gillar nedförlöpning stretar imot hårt. Inte nog med det så gör min högra vrist så förbannat ont så att jag måste vid varje steg hitta mark som sluttar åt vänster. Då belastar jag inte de muskler och senor som ömmar så, 2st smärtstillande tabletter gör ingen verkan alls, inte heller den voltarensalva som jag smetade på innan start. Vid detta tillfälle tvivlar jag på om det kommer gå att fortsätta så långt som det är kvar. Sakta tar vi oss ned de kilometer som det är innan vi kommer ned på plan väg.

Väl nere på lägsta nivå så gnetar vi vidare mot kontroll 3 som är en riktig långsträcka utmed Ullswater sjön. Vi fyller på med energi och vätska som ingen av oss slarvat med under våra tävlingsdagar, skönt att man fungerar och sköter sina energi/vätskeintag så att kroppen hela tiden är i gott slag utan formsvackor. Nu blir det stiglöpning på småkupperad terräng ut med sjön. Tomas finner detta otroligt skönt och drar upp ett bra tempo, vristen känns inte nu och benen känns riktigt bra. Peter där imot får kämpa med sina stela lår och sliter lite för att hänga med. Vi passerar flera löpare nu och vid ett tillfälle när Peter hejar på ett par så slår han i marken med en duns.

-Helvete, hur gick det Peter, gick allt bra? frågar jag.
- Ja, förfan! Pustar Peter fram.
- Bra, men heja inte på fler nu och gör dig mer illa, vore så trist att skada sig nu så här långt. Säger jag. Var på jag snubblar till och håller på att slå i marken jag med.
- Helvete, man får sluta snacka, man tappar all koncentration då ju. Säger jag.
- Mmm, sluta upp med det. Säger Peter.

Jag slår av på takten nu lite, för det är inte värt att behöva bryta nu när det inte är mer än 15km kvar. Vi närmar oss så saktligen kontroll 3 och kan konsatera att den fina löpningen har varit skönt då vi sluppit nedförslöpning.

Nere i den lilla viken var starten första dagen.

Vi stämplar och tar sikte mot kontroll 4 som är på uppe på Steel Knotts (kodsiffra 232). Bara på 433hm sitter den. Vi väljer att gå runt åsen en bit förbi starten dag 1 för att sen gå upp till toppen via bergsryggen. Väl uppe på berget ser vi snabba löpare komma upp från vänster, vilket verkar vara något snabbare vägval. Väl uppe vid kontrollen så är vi 6 löpare inom 1 min. Här passerar även ett av parlagen oss och de är de som ligger två totalt efter oss.

Nu ska vi ned i dalen innan vi ska klättra uppför tävlingen sista bergstopp (Loadpott Hill) på 671hm. Nedför på skrå går bra, sen går det sakta uppför igen. Riktigt slitna nu så tar vi steg för steg närmare toppen. Jag snackar lite med de andra engelska löparna vilket är trevlig. Då kommer en kille susande snabbt upp för backen, det är Jim Mann som går mot en övertygande seger. Jag växlar några ord med honom innan han försvinner igen. Nu kommer vi äntligen upp till toppen och näst sista kontrollen.

-BRA Peter, vi fixar ju det här eller hur? Säger Tomas
- Japp, nu är det lätt fin löpning hem in i mål. Säger Peter
- Ja, vi är fan fett grymma vi 2. Säger Tomas

Tomas blir så till sig av att se Jim Mann springa så lätt och ledigt nedför den fina stigen mot sista kontrollen så han glömmer bort Peter en stund. Jag susar fram på lätta ben och försöker hålla samma tempo som Jim. Det går bra och moralen höjs otroligt mycket och en euforisk känsla infinner sig. Efter 2km så är Jim borta och jag vänder mig om. OJ, Peter är långt bakom. Slår av på takten och väntar in Peter innan vi når kontrollen. Vi stämplar och ler mot varandra innan vi fortsätter. Sista biten in i mål är på asfalt och det går stappligt igen, att springa på hårt underlag är inte år grej direkt.

In mot mål kommer den där engelska tjejen som springer så fort, och tro det eller ej, hon missar fan målet till och med. Vi hojtar på henne att svänga in på en gata men hon hör oss inte. Lite humor faktiskt.

ÄNTLIGEN i mål efter 21tim löpning och ca 8500 höjdmeters klättring på 3 dagar. Distansen blev ca 135km vilket var i stora drag den optimala distansen enligt tävlingsledning. Vi kan bara konstatera att vi är bra tränade för längden men för på tok dåligt tränade för backarna. Det måste vi jobba på mera, inte så lätt när vi bor där vi bor. Målet med denna tävling var att vi skulle ta oss runt och inte ge 100% utan ha mer en skön resa. Det gjorde vi även om det var tungt bitvis. Vi var gämna varje dag och placerade oss enligt följande 12, 12 o 13 under de tre dagarna.

Våra andra svenska hopp gjorde bra ifrån sig och svergie kunde i och med Kerstin Rosenqvist kamma hem segern i Elitdamklassen (GRATTIS). Henrik landade på en fin 4e plats i A klassen. Övriga i Elitklassen plaerade sig enligt följande.

Marcus 9a, Peter o Tomas 10a (segrade i parklassen), Niklas 13e och Bosse 28a av 50 startande.

Nu är årets utmaning avklarad och det är mest småtävlingar kvar även om det är ultralopp det med, men de kommer inte i närheten av denna tävling. Nu vet vi vad som krävs för att vi ska ta oss runt Dragons Back 2015. Jag personligen ska få till långa pass som Niklas och Kerstin har ägnat sig åt under vinter/våren. 2 dagar med 4-6tim löpning i rad. Hoppas man får sällskap då, blir ju roligare då. Dessa pass ska in i träningen redan under senhösten.

Kram, Tomas