GREAT LAKELAND 3 DAYS- 2014

 

Del 2

av Peter Juthberg

 

 

 

 

Efter en god natts sömn som endast stördes av billarm och en elgenerator, vaknade vi upp till ett stillsamt strilande regn. Benen värkte och ville ligga kvar i sovsäcken, för att över huvud taget komma stående position så krävdes bakåtkravel och bitpinne. Frukost, på med regnjackan och iväg på denna andra etapp som bjöd på 52 km och 3300 m i höjd.

 

Vi joggade så sakteliga iväg samma asfaltsväg vi kommit in på under gårdagen. Vid Kentmere vek vi av och fortsatte på stigen upp mot Garbun Pass. Regnmolnen hänge tunga men benen började repa sig så smått. I utförslöpan mot Troutbeck gjorde sig Tomas tarminnehåll redo att ta sig ut, bakvägen som tur var. Under pausen fick vi sällskap av Bosse som startat friskt och kommit ikapp oss.

Upp mot Wansfell Pike och in i dimman, stigen var dock tydlig och allt flöt på över toppen och ned in mot Ambleside där vi lämnade Bosse bakom oss. Kontroll 202, Bilbos Café 3-4 Cheapside, Ambleside var kontrolldeffen. Kartan var ganska undermålig i stadsmiljö och det blev en liten bom.

Vi stämplade dock snabbt och drog vidare. Många av våra medtävlare knallade istället in på Cafét och tog sig nåt gott att dricka och äta, fördelen med att springa när civilisationen.

 

 

 



 Nu bar det iväg uppför igen mot Low Pike, High Pike, Dove Crag och Fairfield på 873 meter.
Stor del av sträckan gick utmed en stenmur i klafsblött underlag.
Det var först upp på Fairfield som svårigheterna började. Totaldimma och flera diffusa stigval som inte syntes på stenplatån. Ett flertal löpare gjorde stora missar här, vi lyckades efter lite strul ta oss ner på rätt stig och ås. Upp på Heron Pike och sen nedåt igen. Nu började det kännas i låren, utför, utför, utför och när det kändes som jävligast stod Ian Corless där och fotade. Genom Rydal och in på vad som verkade vara söndagsstråken för allmänheten i regionen, rena rama folkvandringen.

 

 

Genom Elterwater och förbi några deltagare som satt och käkade gott på en uteservering, suck!.

Dags för näst sista uppförsbacken för dagen upp på Lingmoor Fell. Inga problem, kontrollspik och sen nedför igen. Istället för att gena utför berget körde vi ett vägval runt via asfalt och stig för att spara lite på benen. Dessutom passerade vi en camping och Tomas var snabb att störta in och handla Cola, chips, banan och mandarin. Vi smaskade lyckliga i oss godsakerna och förberedde oss för dagens sista bergsbestigning.

 



 

 

 

Långsamt vandrade vi upp mot sjön Stickle Tarn på nåt som liknade trappsteg i stensluttningen. Väl uppe vid sjön visade vi några A-löpare in på rätt väg och fortsatte själva ännu längre upp i himlen. Till slut lokaliserades Sergeant Man 734 meter i dimman.

Nu var det bara slutspurten på drygt 3,5 km in mot dagsmålet. Benen var inte helt nöjda med det hala, branta underlaget och arslet fick ta emot ett par rejäla stötar. Väl i mål på 8 timmar och 55 minuter och en stilla undran hur i he---te det skulle gå att springa imorgon igen. Nåja, ett besök i öltältet först och sen så kanske det skulle ordna sig.