ORIENTERINGSTERM NO17

HÄNGA

ORIENTERINGSTERM NO16

CHECK

ORIENTERINGSTERM NO15

STEN

ORIENTERINGSTERM NO14

SKALA

ORIENTERINGSTERM NO13

STÄMPLA

ORIENTERINGSTERM NO12

KAVEL

ORIENTERINGSTERM NO11

SÄNKA

ORIENTERINGSTERM NO10

GAFFEL

ORIENTERINGSTERM NO9

BRYTA

ORIENTERINGSTERM NO8

KARTA

ORIENTERINGSTERM NO7

NYLONBYXOR

ORIENTERINGSTERM NO6

RAKSTRÄCKA

ORIENTERINGSTERM NO5

BLUS

ORIENTERINGSTERM NO4

MISS

ORIENTERINGSTERM NO3

SPIK

ORIENTERINGSTERM NO2

TURBO

ORIENTERINGSTERM NO1

BOM

NAVIGERINGSVERKTYG

TILL MANGE

UTAN BUBBLA

Favorit i repris: utan bubbla och lite proffsigare - och Rydvall visar prov på oanade skådespelartalanger!

BUBBLIG INSTRUKTION

I denna instruktionsfilm visas hur man tar ut en kompassriktning. De flesta av oss vet ju hur man gör men jag tänkte det kunde vara bra för Jonas som mest brukar springa på stig, Tor som springer runt, runt, runt och Krister som springer hit och dit medan Christian gör situps. Mange då? Ja han navigerar...

Men varför håller instruktören kartan upp och ner och varför har en kompass från för typ tiden före andra världskriget och varför är bubblan i kompassen större än själva kompassvätskan?

6h Rogaine 2015

Hela kartpaketet med kontroller!

Endast 1 lag stod på startlinjen i år och det med det bästa laget för 6h Rogaine. För inget lag kan bli bättre än med fjolårets segrare Tomas och Pernilla. Samlingen var i Flemingsberg detta året. Innan vi fick kartorna trodde vi mycket på samma delar som förra året, men ack vad fel vi fick. Vi skulle söder och öster ut från starten, det betydde mycket skog och stiglöpning. Tidigare år har det varit merpart av asfaltslöpning, grusvägar typ.

Pernilla: Fast jag misstänkte ju att vi skulle åt Vega-hållet....

Vi kom snabbt överrens om att vi skulle ta alla kontroller om vår dagsform var fin. Kanske vi skulle hopa över kontroll 51 om det blev brist på tid. Många av lagen sa redan innan start att vi var favoriter och målet var att spöa oss efter fjolårets storseger. Vi var lite luttrade och ingen av oss kände att formen var på topp.

Vi statade hårt i alla fall och hade fin fart och hängde med tätlagen. Det var inte många olika planeringar i kontrolltagningen, det var antingen söder ut eller öster ut som var alternativen. Vi körde på i lagom 6 min/km tempo de första 3 tim och allt gick som planerat. När vi kom in till första vätskan vid Hellas klubbstuga så var kroppen seg som attan för Tomas, Pernilla mådde bra och kände sig pigg så fort vi sprang på vägar.

Pernilla: Till första kontrollen missade vi någon minut och tätklungan då vi råkade gena över ett dagis...

Nu började mörkret falla och väl inne på Ågestakartan åkte pannlampan på, redan första kontrollen i mörkret (nr 47) så var det lag som irrade runt lite.

-Nu börjar tävlingen, sa Pernilla

Vi fortsatte i makligt tempo som nu låg mer i 7min/km tempo. Små stigar i mörker är alltid lite knepigt. Pernilla började krokna lite nu men höll sig i rygg på Tomas utan att släppa taget. Vi gnetade vidare och vid kontroll 91 hade vi varit ute i 4tim.

-Vi måste skippa kontrollerna borta vid Ågesta Pernilla, sa Tomas

-Är du säker på det, sa Pernilla

-Vi kan inte riskera att ta dem, jag är riktigt sliten nu. Sa Tomas

-Okej, sa Pernilla

Vi skulle nu bara ta alla kontroller utom 3 st vilket blev en poängförlust på 150 p. Vi var helt enkelt i i lika bra form som året innan.

Pernilla: Tror att det för min del var mest att jag inte hunnit köra så många långpass efter MM, annars känns löpformen bra :) Borde vässa anti-ramlings-formen också.

Resten av kontrollerna gick bra utom en som vi såg skärmen men inte si enheten, vi letade vidare 1min och det var dagen största miss. Sisa 45 min kollade jag klockan hela tiden, vi hade från kontroll 75 nu 3 kontroller kvar. Skulle vi hinna?

Vi han och kom i mål ca 11 min innan 6 h. Där i mål låg segrarna Snättringe med Simon och Mickael som är juniorer, fast bland de bästa i Sverige ska poängteras. De hade tagit alla kontroller och fick en totallängd på 53 km, imponerande!

Vi skrapade ihop 49 km och en tid på 5 tim 49min. Vi var nöjda med vår insats och det visade sig att vi segrade i mixklassen och blev 5:a totalt.

Pernilla: Hem och träna mer terräng och orientering, särskilt nattorientering.

KEX Team SEXton del 5

DEL 4 slutade med "Team SEXton var äntligen i mål. Godkända! Vilket många andra inte var." Eftersom det gått nästan en månad så är det läge att knyta ihop den berömda:

Vi var alltså i mål och låg länge länge i solen på de fantastiskt sköna renfällarna. Krampattackerna bekämpades med hamburgare och bärtz eftersom kramp ju huvudsakligen beror på vätskebrist (det är ju allmänt känt).

STRETCHING

Jonas och Mange kom i mål på en hedrande men ack så medaljlös fjärdeplats. Strax därefter kom också Krister och Mats. Snacket i målområdet handlade om att flera lag sprungit rätt in i mål utan att ta sista kontrollen. Trist avslutning efter två långa dagar på fjället. När speakern vid nåt tillfälle lite skämtsamt sa "och nu får vi se om de blir godkända" direkt EFTER målstämplingen till nåt lag som skulle bli trea (eller vad det nu var, minnet är lite dimmigt) kändes det orättvist och tråkigt. Nästa lag på ingång var Tor och Pernilla som just förvarnats. Min omedelbara reaktion blev att springa (nåja hasa som en skadskjuten zombie med kramp) fram till spurten och varna dom.

- Har ni tagit sista?

- Vadå?

- Har ni stämplat vid rengärdet?

- (Tor nästan lite argt) vilket rengärde?

- Kontroll nummer 200. Har ni tagit den?

- 100?

- Nä inte bron, rengärdet, kontroll 200 (din trötta j-vel)

- Vilken kontroll?

- Sista!

Tor var uppenbart trött, helt lost, och var på vippen att tvinga ner SI-pinnen i hålet men som tur var stod Pernilla bredvid. Även hon var som en groggy boxare men på något vis vaknade hon till ur dvalan och insåg insåg situationens allvar. 

- Kom Tor vi måste vända om.

- Vadå?

Till sist vände de om och kom tillbaks en stund senare. Fortfarande inget mixlag förvarnat så det blev en överlägsen seger ändå. GRATTIS OCH BRA JOBBAT! 

MÅLGÅNG NR 2

Efter detta började speakern varna inkommande löpare. Både mitt och speakerns tilltag är säkert enligt vissa orättvist men jag tycker det var givet och skulle lätt göra samma sak igen. Tävlingen ska avgöras på fjället. 

TRÖTT LG

Mitt i deras målgång gick en buss och nästa avgång var långt borta. Det var bara att lägga sig ner en stund till för att slicka såren och släcka törsten. Till slut lämnade vi Nikkaluokta. Hade gärna väntat in våra Rockrunnerskex men de var för långt borta. Stämningen på bussen var glad men dämpad och man kan väl sammanfatta den med inte helt pigg. 

Väl framme vid Camp Ripan blev det bråttom eftersom prisutdelningen snart skulle börja. Som tur var hade vi både segrar och silverlag på bussen (annars var det mest loosers som oss) så vi ringde Morell som lovade hålla prisutdelningen en stund. En snabbdusch, nåja så snabbt kan man ju inte klä av sig när man har kramp, men med lite mer vätska gick det bra, senare var vi klara.    

Prisutdelningen anfördes av banläggare Morell. Alla som var värda nåt fick nåt innan det blev lotteri för oss andra. Bäst av de sämsta blev otroligt nog Team SEXton så vi fick varsin splitterny OMM-ryggsäck att ta med på nästa tävling.

Middagen var en våning upp vilket i det läget kändes hårdare än en KEX-kurva. Fast det var ändå ingenting mot kön man fick genomlida för att kvittera ut en enhet dryck. När maten efter väldigt lång väntan äntligen kunde serveras, nåja köas till, gick det i alla fall lite fortare, och den väl värd att vänta på för svampsoppan var grymt god. Resten av maten var väl inte lika bra men det funkade och vi var ju grymt hungriga. Efter lite sånginsatser och ovationer till alla grymt vassa funktionärer var det slut och dags att gå vidare. De allra flesta gick till sängen men ett fåtal härdade ut några timmar i Camp Ripans bar.

Nattsömnen var som vanligt förfärlig, nästan värre än i Litepactältet faktiskt. Jag genomled kallsvettningar, varmsvettningar, törst, nån liten kramp och pisspaus. Tror jag sov en liten stund på mitten innan jag vaknade före klockan.

SPARKPARKERING SOM SNART SKA FLYTTAS

Flygavgången tillbringades på stadsvandring i Kirunas centrum som ju snart ska flyttas. Tävlingsledar-Peter som också är kommunchef höll också en trevlig föreläsning i kommunhuset som ju snart ska rivas. Efter en lunch på Ripan satte vi oss i en taxi som tog oss till flyget som tog oss hem igen.

Eftersom det här skrivs så sent så är det mindre än 300 dagar till nästa tävling och givetvis är vi anmälda. På´t igen bara. Over and out och tack till alla underbara funktionärer!