Direkt efter Vassijaure station sprang vi förbi startfållan för 30- och 50-klassen och fick applåder. Uppenbarligen trodde vi att vi var bättre än vi är för direkt tappade vi koncentrationen och missade att svänga höger in på leden upp mot Trollsjön. En anledning till kan vara att vi såg lag 3 framför oss och därför ökade farten. Ett tag var vi bara 30 meter bakom men när de styrde upp åt höger valde vi att gå rakt på och sen snett över den steniga Kårsavaggedalen. Det skulle vi inte gjort…
Först blev det myr och sen kom stenar som byttes av mot stenblock som byttes av mot stora gropar som byttes av mot stora vattenfyllda gropar som aldrig tog slut. Tyvärr är Kårsavaggedalen nästan fyra kilometer lång och på något konstigt sätt är den längst i mitten. Vi såg lag 3 försvinna framför oss till höger och sen blev det kamp mot döden. Några gels, många svordomar och mycket slit senare kom vi äntligen upp på leden på andra sidan dalen. Sista biten in mot kontrollen gick lätt, i alla fall jämfört med tidigare slit och rätt snart stämplade vi in vid Trollsjön. Ett bad kändes lockande men vi nöjde oss med att fylla flaskorna och klämma ytterligare geléer innan det var dags för dagens första och värsta brutalstigning.
Från Trollsjöns 815 meter skulle vi på 1,5 km klättra 604 höjdmeter upp till femman på 1419-toppen. Tyvärr kunde vi än en konstatera vår sopighet på orientering då vi lyckades springa (gå) snett mot Kärketjårros 1388-topp en knapp km nordväst om kontrollen. När vi kisade mot sydost i motsolen tyckte vi oss se en kontroll långt där borta. Starcusstarca i psyket som vi är intalade vi oss själva att vi fortfarande var störda av applåderna från stationen. Snacka om att ljuga!
Så här efteråt visar winsplits sträcktider att vi tappade 15 minuter bland stenbumlingarna till fyran och 26 minuter till på klättringen till femman.
1 kommentar:
Ni kämpade bäst iaf ☺️
Skicka en kommentar