När vi ändå är igång med snurrningar river vi av en bom till. Den här är hämtad från BAMM 2011. Undertecknad och Krister ska "bara" defilera mot mål när det sket sig så pass att maxtiden närmade sig som en värmebölja i december:
Bara tre kontroller kvar och äntligen hemåt! Men ack så fel vi hade.
Dimman smög sig återigen in och nästa kontroll var riktigt svår. Vi hade
dock skickligheten (och turen) att gå rätt. Trots viss osäkerhet när vi
sa ”den ska vara här toppen, den ska det” tornade Kåppastjårros mäktiga
sida upp sig. Dagens sista backe på 200 höjdmeter klarades av och väl
uppe mötte vi två lag som vi gått ifatt.
Löpningen ner mot näst sista
var, förutom något stup i början, 750 meters gräsmatta, i dimma. Lätt
löpning men svår orientering eftersom det blev kompass rakt på. Det gick
jättebra ända till vi var i ringen. Den lilla gölen var stört omöjlig
att hitta inte bara på grund av dimman utan också för att vi gick ner
för långt till vänster. 20 minuter senare var vi åter på leden och
ytterligare 10 minuter senare satt den där. Oerhört onödigt men väldigt
skönt!
2 kommentarer:
Nä, det där irrandet var inte roligt...
Det var inte vi det var den satans tåken!
Skicka en kommentar