KEX 2016

Mourne Mountain Marathon dag 2

Det såg lite mörkt ut inför starten dag 2, då Tomas psyke var inställt på att bryta och åka tillbaka till ett nice hotellrum. Kvällen innan i nattlägret kom vi överens om att starta, men med en ny taktik. Vi skulle bara rita in de 5 första kontrollerna vid starten och sedan rita resten längs banan.
Det var masstart för hela elitklassen, vilket var lite som en nytändning. Nu kunde ju allt hända. Så var vi iväg igen med karta och kompass i handen. Inritningen gick galant och vi tog med hela 9 kontroller då vi hade sådant flyt vid inritningen. Redan till första kontrollen delade startfältet upp sig och vi stegade på bra uppför. Vid första klustret verkade vi vara ensamma med kontrollvalet, men vägvalet kändes stabilt och bra trots att vi klättrade och klättrade uppför. Vi spikade kontrollen. Påväg till nästa klusterkontroll mötte vi ett gäng löpare och konstaterade att vi var med i matchen. Trots massor av ljung och torvtuvor gick det mycket bättre att springa idag och vi kämpade på. Upp till nästa kluster körde vi vänstervarv som de flesta andra lagen. En liten miss på en brant gjorde att Pernilla fick klättra lite extra upp och ner, men annars flöt det på. Vinden tilltog och dimman tätnade och så skulle vi bara hitta den där konstiga kontrollen bland alla murar, stenblock och boulders. Vi var flera lag som irrade runt och letade, till slut satt den bara där. Även Sebbe och Janne var där såklart, fast dom körde helt annan kontrollordning. Vi skymtade också mixlaget som var först dag 1. Dom såg lite surmulna ut då dom hade fler kontroller kvar i klustret än vad vi hade. Det var bara att hänga i och fortsätta ner i stenskravlet och kötta på till nästa kontroll. Efter ett tag var vi ensamma igen, men vid kontrollerna såg vi nästan hela tiden Sebbe/Janne och andra lag trots att vi tog helt olika vägval. Vaderna sved av alla branta backar. Helt omöjligt att springa, ett lag framför oss stegade på lite snabbare längs muren upp mot en kontroll, men dom gjorde senare ett dåligt vägval in till kontrollen och blev avhängda. Så kom vi ner till en kontroll vid en stor sten och gissa vilka som var där? Sebbe och Janne såklart. Igen. Fri sikt till nästa kontroll, utförslöpning genom ljungen. Pernilla stormade på utför och Tomas försökte hänga på och sladdade in till kontrollen. Dagen till ära fick Pernilla den tyngsta ryggan med tältet då Tomas oroade sig för att magen skulle packa ihop. Konstigt att det gick så lätt uppför för hans del? In i mål hängde vi ihop med S och J till näst sista kontrollen då Tomas envist skulle köra ett långt högervägval längs muren. Vi så dem försvinna framför oss. När vi väl tagit sista kontrollen var det lite sedvanlig stiglöpning in till mål. Pernilla stegade på och Tomas muttrade lite bakom, men väl in i mål var vi båda ganska urlakade.

I mål konstaterade vi att vi var 4.a totalt dag 2. Mycket bra med tanke på hur tävlingen inleddes. Lite förvånande lyckades vi även vinna mixklassen, då det ledande laget hade struntat i en klusterkontroll. Ett presentkort på Jackson Sports satt fint. Lite nya fellrunningskor i större storlek för Pernillas del (blånaglar är inte kul......) och ny OMM 20L rygga för Tomas del. Vi passade även på att införskaffa två nya kartor till nästa års MMM, för den här tävlingen vill man ju inte missa......

Mourne Mountain Marathon dag 1

Då var det dags igen för Pernilla och Tomas att springa det bästa bergsloppet enligt oss i alla fall Mourne Mountain Marathon i Nordirland. Lika trevligt och proffsigt som de två tidigare år vi varit på plats.

Som vanligt blev det flyg och sen första natten i Attical på Mourne Lodge, strax söder om bergsområdet Mourne mountains innan start.

Årets eventcenter var beläget återigen vid Tullamore National Outdoor center där vi även var 2015. Ett superfint ställe. Vi vaknade på lördag morgon, åt frukost, åkte till event center, registrerade oss och tog sen bussen till start.

PIP, starten gick 09.10 och vi började rita in kontrollpunkterna utifrån de grids (koordinater) som fanns beskrivna på vårt routecard. Här vart det blackout för båda två och det hela blev både fel och det tog oss nästan 25 min bara att rita in 17 kontroller.

Till slut kom vi iväg vilket var skönt, men vid kontroll 2 var det felritat och vi letade i 5 min innan vi fattade vad felet var. Ja allt ifrån en bra start vart det. 

Vi körde vidare och det gick riktigt bra kontrollerna fram till CP7 trots riktigt tuff och snårig terräng vilket gjorde att vi inte kunde springa så mycket som tidigare år. Vid CP7 knöt Tomas om skorna innan vi körde vidare (väldigt viktig detalj, Tomas behöver köpa gaiters då han knöt om skorna många gånger....). När vi närmade oss CP8 så märkte Tomas att kompassen saknades, hm. Att tappa den är inte så bra. Bara att fortsätta.

Strax efter CP10 (3/4 av banan) så började Tomas få ont i magen vilket gjorde att farten sänktes rejält. Vi gick väldigt långsamt nu och energin i Tomas var som bortblåst. Då vi närmade oss CP 11 så funderade vi på vilken av de branter som koordinaten beskrev då det fanns fler i närheten, det slutade med att vi även här ritat in fel kontrollpunkt och det blev ytterligare en 10-15 min bom innan vi hittade kontrollen. 

Tomas kämpade under Pernillas uppmuntrande pårop och intalande att vi bara måste ta oss i mål. Det är ju en ny dag dag 2, vilket Tomas tyckte var långt bort. Tomas lyckades sedan glömma kartan vid ett toastopp, men lyckligtvis noterade en snäll löpare det och kartan kom åter i Tomas händer.

Efter 8h långt helvete (enligt Tomas) var vi i mål till slut efter dryga 3,5 mil och 2300 hm. Det var absolut den tuffaste dagen så här långt i bergen i Mourne, men hade ju kunnat varit toppen om vi lyckats bättre med inritning av kontroller och en frisk mage hos Tomas. 

Vi kunde efter målgång bara konstatera att vi tappade säkert 1h på att Tomas mage blev dålig och hade vi varit snabbare med inritningen av kontroller ännu mindre efter. Det stora lasset med stekt kål kvällen innan start kanske inte heller var bästa uppladdningen.

Vi slog oss ner på gräset vid målet vid Silent Valley Park vilket var otroligt fint och gräsytor som bästa fotbollsplanen. Det var bara att försöka äta och dricka innan vi bäddade ner oss i tältet. Vädret hade varit toppen hela dagen med strålande sol och med solnedgången var det varmt och skönt intill tältet och alla andra härliga löpare som pratade och skrattade ljudligt 

Vi var ca 1h efter bästa mix lag och långt efter bästa lag, men vi hoppades på en bättre dag 2 i alla fall.

Ö TILL Ö LIVE

Även om mountaingrunning är väldigt mycket hårdare och coolare än swimrunning så kan man ändå inte undgå att bli imponerad av dagens evenemang in the stockholm archipelago.

Starten gick för ett par timmar sen på Sandhamn och nu tar sig hårdingarna (för de är de) land- och sjövägen från Ö till Ö ända ner till Utö.

På denna LÄNK kan man följa tävlingen live.  Inte bara med checkpointpassager och GPS utan med riktiga livebilder. Proffsigt!