Fjällträning. Pass 2

Dags för en sväng mot nya berg. Lite bekväm av mig stoppade jag kartan i ryggsäcken på mitt andra fjällpass. Jag kände för att springa stig helt enkelt och tog därför leden upp mot Helags fjällstation. Från Ljungdalen är det 17 km och jag hade räknat med att det skulle ta en och en halv timme. Jag hade nämligen fem timmar på mig innan jag lovat barnen lyxmiddag på Ljungdalens finaste restaurang, så planen var att ägna tre timmar åt stiglöpning fram och tillbaka till Helags och två timmar åt att klättra upp och ner på berget. Men tusan så stelt och trögt och slitsamt det var hela vägen. Det kändes riktigt tungt och jag sprang där och funderade hur det var med min form egentligen. Var jag övertränad? Hade jag någon infektion? Hmm... När jag kom fram till fjällstationen hade jag hållit på i 1:45. På 17 km... Så uselt! Det blev till att göra nya tidsberäkningar och med tanke på hur jag kände mig tänkte jag att jag kör uppåt i 30 minuter, sen vänder jag hemåt.

När jag började klätta uppåt kändes det ändå riktigt bra. Höjdmetrarna passerades lätt och ledigt. Den planerade halvtimmen gick och då hade jag kommit så högt att toppen inte alls var långt borta. Jag tänkte att jo jag ska nog vända här för att hinna tillbaks i tid, men en liten bit till... Jag tänkte att nu bör jag nog vända, men en liten bit till... Jag tänkte att nu måste jag vända, men bara lite, lite till... Ja så höll jag på till det plötsligt blev väldigt kallt och mörkt och jag stod där i en veritabel snöstorm. Ja, det behövdes alltså högre makters ingripande för att jag skulle vända. Och jag vände.

Direkt när jag kom ner till fjällstationen igen försvann det mörka molnet och solen sken som aldrig förr. Ska man bli religiös månne? Jag hade i alla fall tillbringat en och en halv timme på berget och jag tror jag vände någonstans mellan 15-1600 meter. Helags är ju 1797 m.ö.h. så det var inte sådär jätte långt kvar - men den toppen har jag varit på några gånger så det var inget att gräma sig över.

Dags att ta de 17 kilometrarna hem igen. Tjo vad lätt det gick! Ja, det var ju lätt att inse varför det hade varit så slitsamt åt andra hållet. Det hade ju gått uppför hela vägen. Precis så mycket uppför att det inte syns. Ja, det är ju ändå 450 höjmeters skillnad mellan Ljungdalen och Helagsstugorna så lite uppför är det ju. Men åt andra hållet kändes det att det var nerför. Åtminstone gick det väldigt lätt ett tag. Tills mina ben började tycka att de fått nog. Sista biten ner till byn blev faktiskt ganska kämpig. Kanske inte så konstigt när klockan börjar närma sig fem timmar. Närmare bestämt fyra timmar och femtio minuter höll jag på. Det måste vara mitt livs näst längsta träningspass.