BAMMBANAN DAG 1-4

Banläggaren rekommenderade den sträckade vägen runt då all annan väg upp på berget skulle vara farlig. Rekommendationer är för fegisar sa vi. Vår tanke var att köra mellan glaciärerna rakt på 1542-toppen men det var innan vi kom fram till Kårsajökelns hörn (strax söder om ringen). Det fanns liksom ingen sluttning att ta sig upp för utan det var mest stup, överallt.

En typisk Rockrunnerdiskussion följde: "Här kan man ju inte ta sig upp", "Nä vi tar leden.", "Vilken led?, "Strecket då, ren rekommenderade vägen.", "Vilken väg, här är ju bara sten.", "Äsch fan kör på bara."

Vi skråade och vek av när vi trodde vi var ovanför stupet som är med på kartan (det var liksom stup överallt). Trodde vi skulle komma upp bortanför glaciären (ungefär vid streckade linjen) men det var bara vassa stup, hala branter, sprickor, lös sten, klippor, snö och rinnande vatten. "Hoppas det inte blir värre för då kommer vi aldrig ner igen" sa Lars. Jag var tyst men tänkte, hur skulle det kunna bli värre, när jag hängde på en avsats och var livrädd. Tänkte också på att jag aldrig skulle kunna berätta detta för mamma eller Karin för då får jag aldrig åka till Björkan igen.

Att det finns dåligt med foton från beror på att det, från att vi klev ur ringen vid trean och tills vi var framme vid K:et i Kårstatjåkka, handlade om LIV OCH DÖD. Det var liksom inte läge att plocka fram kameran när vi hängde och dinglade på de avgrundsdjupa klippsatserna och gled på den såphala glaciären. Jag hittade dock ett foto från dag ett 2005. Bilden är tagen under klättringen upp på Låktatjåkka. Den är i klenaste laget och platsar egentligen inte men det var det närmaste jag kunde komma:Efter en dryg halvtimmas klättrande trodde vi att vi skulle komma upp på kammen för att närma oss kontrollen från nordost men det var bara snö, snö, snö och is. Vi hade vikt av från strecket alldeles för tidigt och kom därför ut på glaciären. Långt nere till vänster (österut) såg vi lag kämpa sig fram upp mot kammen.

Det finns många kända bergsbestigare men efter den här sträckan säger vi bara: "SLÄNG ER I VÄGGEN David Braschears, Renata Chlumska, Kurt Diemberger, Edmund Hillary, Rafael Jensen, Jon Krakauer, Göran Kropp, Reinhold Messner, Tenzing Norgay, Doug Scott och vad ni nu heter. Ge er på Kårsatjåkkas stup utan rep endast ikädda tights och gympadojjer så fattar ni att Team Rockrunners (I) is the new mountainclimbingcrew, fan, get it!"

Vi hade inte snabbast tid på sträckan för det hade STF Fjäll (men de jobbar ju på Kebnekaise så det räknas liksom inte) men vi plockade från en femte till en tredje plats på detta livsfarliga vägval och hade garanterat årets sämsta kilometertid. Nästa sträcka är lång och ganska platt!