BAMMBANAN DAG 2-4

När vi styrde kosan norrut visste vi vad som väntade - sten, sten och åter sten - men först några höjdkurvor och ett inklipp av minnena från 2005 då vi sprang samma sträcka fast tvärt om:

Vi kommer över kammen (som för en gångs skull inte var en lurkam, men det var ju en bit till toppen så där brukar det kanske inte finnas lurkammar) och träder in i en stenöken. Det var lite småjobbigt att se typ 2 km och dessutom konstatera att det rörde sig om klappersten hela vägen. Ibland var det stenblock men mestadels var dom små och vingliga. Våra trötta fötter protesterade så mycket dom kunde men vi sa åt dom att knipa käft och bara springa. Fötterna protesterade mer och då enades vi om att trippa fram kunde vara en hygglig kompromiss. Till slut kom ur stenområdet och kunde skråa upp mot Kårsatjåkkas sydtopp.
Här ser vi alltså Lars kämpa uppför 2005. Då var det tvärt om så därför blir det tvärt om igen när vi återgår till 2008 års lopp. Vi kom som sagt söderifrån och visste att det skulle bli aningen mer sten i svackan jämte Kårsatjåkka. Fördelen med årets bansträckning var att det var utför. Fast var det egentligen en fördel? Det är ganska jobbigt att springa utför på sten faktiskt. I alla fall för oss fegisar. Tätlagen dammade ifrån oss fett. Nästa år ska vi bli bättre på utförslöpning!
Efter massor av kämpande och trippande kom vi ut ur stenskravlet vid gårdagens femtekontroll och sprang (hasade, klättrade, vurpade...) i exakt samma spår ner mot Kårsavaggestugan. Kika ordentligt på bilderna och inse att vattnet ligger drygt 400 höjdmeter längre ner. Hålkantjårro är en skaplig brant!
Utsikten var som vanligt hänförande och det gjorde att benen kändes aningen lättare. Vet i och för sig inte om det hjälpte för tiden var usel. Om vi tappade 12:59 på sträckan (och det gjorde vi) så tappade vi säkert fem minuter sista biten utför. Djävla KYCKLINGKÄRRINGFEGISLÖPNING!
Kolla Lars (snygga) rygg den går! Min rygg var inte bättre den (men snyggare) så jag ska bara vara tyst! När vi äntligen kom ner till Kårsavagge och stämplade var det bara två kontroller kvar. Vi låg fortfarande tvåa, silvermedaljen var lövtunn, lätt rostig, väldigt repig och aningen bucklig men ändå...