BAMM-FEM

Klockan 06:00 ringde klockan så vi gick upp nästan innan vi gick och lade oss. En halvtimma senare satt vi i tävlingskläder (dock utan ryggsäck) i matsalen med alldeles för mycket mat på brickan. Bredvid låg kartan med den väldigt enormt jättelånga banan. Vi försökte att inte titta men kände att vi var tvungna. Precis som förra året var starten nere på parkeringen så att höjdmetrarna skulle maximeras.
Till ettan var det bergspris för alla klasser. Första team dit skulle få dela på 3000 kronor i presentkort. Skulle vi? Nej, för det första visste vi att vi inte skulle ha skuggan av en chans mot Skottarna som vunnit allt i bergslöpning som går att vinna. För det andra kändes det urbota korkat (och jobbigt) att börja den långa dagen med en spurt på de 745 höjdmetrarna till Nuoljas topp. Starten gick och vi körde helt enkelt i den gå-spring-klättra-takt som vi tränat på, det lilla vi tränat, i Hammarbybacken under sommaren.

Det hela började med platt i 200 meter fram till bron. Det gick fort! Sen kom traktorstigen uppför och pulsen ökade. Skottarna visade direkt var skåpet skulle stå genom att lägga sig först och aldrig sluta springa. Alla tappade, några mindre, några mer, men alla tappade. Vi höll oss lagom lugna och låg på ca 8-9 plats. Klungan blev ett led som blev ett led som blev längre och längre. Skottarna försvann i fjärran ungefär vid grottorna. Sista biten fram mot bropassagen över Kåppasvagge går leden upp till höger. Lagen framför följde leden så det gjorde vi med men en höjdkurva nedanför pep 2-3 lag förbi, jahaja, det var tydligen bättre att inte springa stig. Efter bropassagen såg vi Skottarna för sista gången. De var redan halvvägs uppe…

Sen var det bara att koppla på pannbenet och räkna höjdmeter. 400 kvar, brant, 350 kvar, usch, 300, mjölksyra, 250, nu ser vi toppen, 200, fy fan, 150, nä det var inte toppen, 100, det var en luring, 50, jomenfan en helikopter, 25, ett tält, 15 röset, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1.

Team Rockrunners V stämplade 11 minuter efter täten på 13:e plats (9:a i 70-klassen). Dagens värsta stigning var därmed över. Nerförsbacke hem? Nä inte riktigt men det var i alla fall inte uppför just där och då. Överlägset först (mer än två minuter till tvåan) upp var skottarna Andy Symonds och Jethro Lennox. På andra plats stämplade britterna Nick Barrable (han är ju i alla fall halvsvensk) och Ady Whitwam. Bästa svenska lag var Lundhags/Maxim.

Drickapaus...