BAMM-FYRA

Efter pisspausen blev det hotell- och tävlingskansliincheckning. Lag V fick rum nummer 104 och startnummer 99. När nummerlappsutdelaren fick kommentaren ”vänder man på nummerlappen och lägger till en 6:a blir det 666” kliade hon sig i roten. Dessutom fick vi tillbaka en del av anmälningsavgiften då vi tydligen rekryterat ett lag. Undrar vilket? Pälle öppnade plånkan då han tyckte BAMM-tröjan var snygg. Sen gick vi till sportshopen. Hur mycket pengar kan man egentligen bränna på en dag? Trots att det nästan fanns hur mycket utrustning som helst att lägga pengar på blev faktiskt enda utgiften att Terror-Jonas köpte ny gasol. Ett tecken på kontroll?

Det tog ungefär en kvart att ”göra Björkliden” så när den 16:e minuten började var vi redan nere i rum 104. Där körde vi ryggsäckspackning och uppdatering av sajten med rykande färska bilder. Eftersom det var en stund kvar till pastauppladdningen fyllde vi på med chips, godis och Vitargo. Det kostar att ligga på topp! Rutinerade Jonas packade ryggsäcken fortare än kvickt. Redan innan Pälle fått ner tält och sovsäck var han klar. Pälle däremot stod där och velade. Det tog så lång tid så man kan undra om han funderade på ifall han skulle ta den rosa eller den svarta supertröjan. När han äntligen var packad var det dags för middag.
För att orka äta tog vi en promenad ner till bron över Råkkasjåkka. Sedan Team STARCUS tokbommade bron på väg till mål 2005 har det blivit en obligatoriskt att gå ner och leta fram den lilla stigen som leder fram till bron. Kameran fanns fortfarande kvar på den tiden så här kan vi se Pälle (till höger) och Jonas (till vänster) göra segertecken i förväg. Modigt? Dumt? Roligt? Det roliga, om det nu är roligt, är att vi vågade vara så segervissa före start! Sen är det ju lite kul att solen stod precis rätt i höjd och att kameran inte syns i Pälles högerhand. Men så är den ju borta också...
Vi gick upp för backen igen. Det var dags att smaka på ordspråket ”Lasta pasta i galen tunna”. En vansinnig mängd pasta kastades in med jättetuggor i stora lass. Vi backade, igen och igen, tills vi var het säkra på att vi var mätta.
Trots att vi inte orkade gå från bordet gick vi ner till Anders Morells väckelsepredikan om renar och SI-enheter. Han lärde oss att höjdkurvor är höga, glaciärer är hala, jokkar är blöta, branter är branta. Vi fick även lära oss att stämpla med SI-pinnen. Det är viktigt att vänta på pipet. Sist men inte minst LÅT FJÄLLET BESTÄMMA! Efter mötet kunde man lyssna på experter av olika slag men eftersom vi är de experter vi är gick vi på toa istället.

Skitpaus…