Vi drack och jag fick till två riktigt bra bilder från Kärketjårros topp. Först ner mot dalen till vänster och sen ner mot dalen till höger. Dessutom tog jag den obligatoriska självporträttsbilden. Den brukar bli grymt bra men jag är säker på att den blev ännu bättre den här gången. Fan att kameran är borta! Klistrar in porträttbilden från BAMM-05 bara för att djävlas!
Till femman var det utför i 340 höjdmeter så det var bara att citera Steven Tyler i Aerosmithlåten ”Love in an elevator”. Vi började springa och jag skrek (för mig själv) ”I’m going daaaoooooouuuunnn”. Lätt? Det är djävligt lätt om man har hiss men vi skulle ju springa. Utför borde vara rätt lätt men när man sprungit konstant utför i 20 minuter svider det rätt bra i benen. Vi lyckades i alla fall klämma i med en ganska bra sträcka. Jonas låg som vanligt före medan jag bromsade en bit bakom. Vi tappade såklart plenty mot Skottarna i täten men sprang om ”våra” skottar och höll något sånär jämna steg med Nästan Kalfjäll och IKSU. Nere på den bemannade höjden kunde vi pipa en placering bättre. Kontrollvakten berättade hur långt vi var efter och det var lååååååångt. Däremot var det tätt på placeringarna 7-8-9-10:Kalfjäll 4:14:20, IKSU 4:16:35, Rock V 4:17:27, Skottarna 4:18:20.
Vi stressade vidare utför berget…
1 kommentar:
Visst tusan var det tätt på fjället. Kändes ändå som att vi lyckades få en lucka på väg mot femman. Och naturligtvis slarvade vi bort hela försprånget på väg mot sexan...
/Krister
Skicka en kommentar