#Trasig Garmin 305#
I förra vecka så fungerade min älskade klocka men i torsdags så var den DÖD.
Efter flera försök att få liv i den var det bara att acceptera att det var dags för att begrava den. En mindre minnesstund med ett stort
Men när fredagskvällen anlöpte så kom Jonas (carolines lillebror) på besök för att övernatta. Han inte bara övernattade utan tog sig an även min klocka för att ge den ett försök till att återupplivas.
Jonas smekte den ömmt och tryckte den mot sitt Hjärta för att senare ge den konstgjord andning. Innefrån toaletten kunde jag efter en stund hör ett välbekant ljud som lätt som om min klocka tog ett ljupt efterlängtat andetag och min kropp rös av Lycka. Jag omfamnade Jonas och tackade honom djup innan vi satte min älskade klocka på laddning för att se till att den inte var hungrig på energi.
Idag på morgonen så låg min älskade där och var riktigt mätt efter en hel natts ätandets på energi. Jag tog med min klocka till tävlingen och idag så visade den att den inte gett upp hoppet ännu, utan den tickade på som aldrig förr och gav sin Mästare en fin redovisning efter att jag tävlat klart. Allt stämde även om tiden blev lång så var den rätt och redovisad i den finaste formen den kan bli i en Garmin 405.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar