VÄRMDÖLOPPET 2011-02-06

Helt ocensurerat och oomskrivet kommer här motsolskungens reportage från Värmdöloppet som denna vecka dök upp i IFK Enskedes klubbtidning EKOT

Ett av Sveriges största skidlopp arrangeras numera i Stockholm. Loppet heter Värmdöloppet och gick i år av stapeln för fjärde gången. Antalet deltagare har ökat varje år och trots ett tak på 800 kom hela 885 åkare till start på Nacka Golfbana. Tävlingscentrum var vid Ekedalsskolan, målet vid Ekedalsspårets varvning och starten var utflyttad till närmaste golfbaneängen.

Det fanns massor av klasser men bara två längder. Antingen kunde man åka 2 varv och 22,5 km eller 4 varv och 45 km. Jag valde H40 och långa banan. Efter att ha skickat in anmälan några veckor före tävlingen kom blidvädret. Det blev träningsstopp från skidåkningen när spåren smälte bort. Det var till och med så illa att arrangörerna i Nacka Värmdö SK ett tag befarade att loppet skulle bli inställt men så blev det minusgrader de sista nätterna och efter ett kort snöfall på torsdagen beslutades att det skulle gå att genomföra tävlingen.
Tur var det för på söndagsmorgonen var det en minusgrad och strålande solsken vilket borgade för perfekta förhållanden och hårda spår. Eftersom jag bor nästgårds kunde jag ta en lugn morgon. Synkade ihop det hela med dotterns handbollsträning. Släppte henne klockan 9 och åkte till skidloppets parkering runt hörnet på samma parkering. Det blev en kort promenad upp till skolan för att hämta ut nummerlappen. Allt gick hur smidigt som helst så jag var klar redan 1,5 timma före start.
Vad göra? Frukostkaffet hade knappt runnit genom strupen så jag struntade i fika och begav mig till starten. Efter test av glidet i de många spåren så gjorde jag som de riktiga skidåkarna, ställde in skidorna i fållan. Hamnade därmed i tredje led efter de två leden med seedade åkare. Vilket ess! Nu var det ungefär en timma till start och trots hundratals andra var jag ensam. Skickade några SMS och tog lite fotografier innan jag hittade en skön plats utan snö i sluttningen. Rast vila!
Efter att ha softat en stund var det dags att göra som på Vasaloppet. Av med överdraget och knöla ner det i en påse, förslut och släng bland de andra påsarna. Skillnaden var att påsarna (och vi) inte behövde åka nio mil till Mora utan 900 meter (inte vi) till målet. Jag gick in i fållan och sen var det bara att koppla på laddningen. Fem minuter kvar, tre minuter kvar, några började tränga sig fram men vi där framme gjorde oss breda och sen gick starten. Eftersom jag stod långt till vänster höll jag mig där. När fållans staket tog slut gick jag ut utanför spåret. Stakade förbi massor av åkare. Framme vid första kurvan låg jag nog topp 50 och det var min bästa placering i loppet. Bara 44,7 km kvar…

Helt klart låg jag för bra för min kapacitet. Det gick fort! Å andra sidan var det bra för jag såg att det blev köer därbakom. Även detta som på Vasaloppet. Tänkte att det var skönt att slippa köa vid vägövergången (som här var passagen in i skogen efter en kilometer). Hela första varvet gick fort men jag höll min position. Blev såklart omåkt av en eller annan med tajt skiddräkt (själv körde jag i vanliga Enskedeoverallen) men jag var med. Därefter kände jag att orken inte höll för det hårda tempot. Jag släppte efter varvningen och struntade i åkarna omkring. Kom in i en egen rytm och det kändes bättre. Jag tyckte det gick klart lugnare men en efteranalys säger att andra varvet gick obetydligt långsammare. Kom kanske in i andra andningen? Eller var jag sådär bra? Nä! Ut på tredje varvet började kroppen protestera och sen var det bara att koppla på pannbenet. Både tredje och fjärde varvet blev klart långsammare. Det berodde såklart på trötthet men i skidåkning kan man skylla på skidorna så jag gör det.

Gick (åkte) dock aldrig in i väggen utan höll ihop det hela hyggligt. Milpassagerna var 36:46, 37:22, 39:45 och 42:49 på de fyra första milen och sen 20:28 på sista fem. Därmed kom jag i mål just under tre timmar (2:57:08) vilket räckte till 37:e plats i H40 och ca 180 totalt. Var drygt 40 min efter segraren i H40 och 50 min efter totalsegraren. En jag inte träffade var Magnus Elwin som åkte snabbare vilket betyder att han slog mig. Såg inte heller Jonatan men honom kom jag före så det betyder att jag hamnade mitt i av Enskedeiter. Om nu inte någon annan åkte? Avslutningsvis kan jag säga att Värmdöloppet var kul att åka. Visst är det roligare med orientering och nog slipper man gärna fyra varv på samma bana men det var en stor publikfest, mycket åkare, fina spår och ett mycket bra arrangemang med två utmärkta vätskekontroller på varje varv.

Rekommenderas varmt / Pälle