SKÄRGÅRDSTRÄNING

Ölöppning, förtöjning i naturhamn/gästhamn, tändning av grill, uppknäppning av kapell... Skärgården bjuder faktiskt på andra träningsmetoder också.Jag gjorde en snabbvisit till föräldrarhemmet i södra skärgården. Där förvarar jag numer min gamla vackra, orange, lagom lappade Malik och passade naturligtvis på att köra ett gammalt hederligt kajakpass.

Min Malik fick jag när jag fyllde elva eller tolv. Jag hade gått i min kusin Monikas kanotskola under sommaren och nu fick jag alltså en egen. Det här var ju långt innan friluftsfanatikerna gick man ur huse och fyllde skärgården med s.k. långfärdskajaker - sådana tunga Titanic-kajaker med vattentäta skott med plats för ett åttamannatält och en hundkennel. Ja, inget fel på de kajakerna, men fort går de inte. Tur för mig alltså att jag fick min kajak på den tiden då kajaker skulle vara snabba. Min Malik är inte någon tävlingskajak. Den är stabil men den är lätt. Därför kan jag nästan hålla sexminuterstempo på distanspassen. Det är en fin känsla...

Som grabb (oj vad jag gillar det uttrycket) brukade jag köra intervaller med kajaken. Då paddlade jag upp till Tattmar mar där det alltid var fritt från vågor. Intervallerna gick från ena sidan av maren till den andra, cirka 4-500 meter. Jag brukade orka fem, sex stycken innan mjölksyran brann i armarna. Jag har aldrig känt sådan mjölsyra varken i löparskor eller på cykel. Det går inte.

Nu gjorde jag ett helt vanligt distanspass. Cirka en timme runt Arnholmarna och Råholmen. Fick frisurf av en flybridgelyxares kölvatten - sånt är kul. Såg en havsörn. Tog det lite lugnare varje gång det blev lite jobbigt... Ja, lite så där lagom bekvämt. Men nästa vecka ska jag ut igen. Fan om jag inte ska köra ett intervallpass då. Bara för att få den goda blodsmakskänslan igen...