MOONING

Det har ju varit en del snack om häckar här på bloggen sista tiden. Igår när jag tog ett cykelpass mellan Torö och Hammarbyhöjden blev jag moonad. Det har jag aldrig blivit förr.

Det var ett ganska blött väder för cykling igår, lite grått och halvtrist. Jag hade räknat med fin medvind men sjön låg spegelblank när jag lämnade Torö. Nåja, ingen vind alls är ju ändå bättre än motvind. Regnet och den våta vägbanan såg till att fötterna snart var genomsura. Det är ju lite sådär.

Vägen på Torö är ganska krokig och smal. Därför var det väl inte så förvånande att en bil som kom ikapp mig vägrade att köra om. Den låg liksom bakom och avvaktade. Väntar väl på raksträcka, tänkte jag. Jävla nybörjare, tänkte jag också - jag som haft körkort i ett halvår.

När det sedan blev läge började bilen då att gasa. Men den började också tuta och det tjoades och skreks inne i bilen. När den var jämsides med mig fick jag då se RÖVEN utskjuten genom bakrutan...

Jag gjorde tummen upp förstås. Jag menar, vilken grej att göra sig detta omak för lilla mig. Det krävdes ju viss initiativförmåga. De kom liksom ifatt en helt okänd cyklist. Istället för att köra om direkt fick någon snilleblixten: "Nej, vänta vänta, lägg dig bakom tills jag fått ner brallorna". Så bökar de omkring där i baksätet. Det krävs en del för att få ut röven ur bakrutan, antar jag. Killen riskerade säkert både ryggskott och sträckningar... Allt detta bara för att jag skulle få se en röv på min cykeltur. Det är inte utan att man känner sig lite hedrad.

Tack tack alla världens moonare som gör livet lite roligare för oss andra som behåller brallorna på...

Är det förresten någon mer än jag som kommer ihåg när Palmis moonade på prisutdelningen på femdagars? Det kan väl ha varit typ 85 i Falun, eller nåt sånt....