BACKPASS

Det var en kväll då hönsen höll sig inne. Molnen hopade sig över Hammarbybacken. Det var rått, det var regn, det var kallt! Inte konstigt att det bara var Mr T, Mr J och Mr L som mötte upp vid foten av fjället.

De halkade i leran, de slet i motvinden, trotsande det piskande regnet. Det var mjölksyra. Det var blodsmak. Det var ingen lek. Det var kvällen som sållade hjältarna från hönsen.

Men annars var det rätt trevligt. Mr T, Mr J och Mr L tog det rätt lugnt. De snackade om lopp de sprungit och om alla lopp de ska springa. Ja, fan vad de snackade... Tydligen hann de inte snacka klart för fler gemensamma pass ska det viss bli - kanske redan nästa vecka... Hönsen varnas!

LÅNGPASS

I söndags sprang jag långpass. På stigar ut till Saltsjöbaden och tillbaka blev det nästan 27 km. Det är väl ganska långt? Men som ni ser på bilden här så var det väldigt ensamt. Ja, jag var tvungen att springa och titta på naturen och lyssna på fåglarna och sån skit för att sysselsätta mig medan jag sprang. Inte superfestligt alltså!

Nu på lördag kan det nog bli ett långpass igen. Kanske på fina stigar eller med karta rakt ut i den obanade spenaten. I vilket fall vore det väldigt trevligt med sällskap. Därför är alla som vill hänga med inbjudna till Hammarbyhöjden på lördag klockan tio. Sådär en två till två och en halv timmar utlovas.

Självklart finns det dusch här hemma i lyan och om ni är hungriga kan jag bjuda på en enkel men rejäl lunch. Allt för er kamrater.

Så se nu till att ställa in allt annat på lördag förmiddag. Ni vill väl inte att jag ska behöva jogga omkring så här ensam och övergiven en gång till va?

URSVIK ULTRA

Så vitt jag vet är det ingen av oss i teamet som någonsin gett sig på den långa 75 kilometersturen ute i Ursviksskogen (om man bortser från när jag och Pälle tog oss runt två varv innan vi klena som vi var styrde kosan mot bastun). Men vi har vi ofta varit representerade högt upp i resultatlistorna i någon av de andra klasserna. Senast var det Jonas som lätt vann 45 kilometersklassen. Utan att anstränga sig överdrivet kutade han den isiga banan på under fyra timmar. Det är stort. Men det är Jonas det...

I stafetten har vi några gånger haft lag med och jag tror att vi har vunnit varje gång vi varit med. Samma år som Peter var så här snygg när han klarat av första sträckan, såg jag till att min muskelbristning förvärrades till en helvetesskada. Året efter var jag alltså inte med i den fina snömodden, men teamet vann ändå. Ja, det är stort det.

Nu är det dags igen. Natten mot den första april ska ett stort gäng tappra löpare avverka 75 km - några som är lite klenare kommer att kliva av efter några varv :-). Några kommer att springa 15 km var i stafetten, och jag - och några till - kommer att köra Ursvik Ultra Light 45 km. Med det vill jag bara säga att det vore trevligt med sällskap från några andra Rockrunners. Så kom igen nu ni som tränat bra i vinter. Ordinarie anmälan går ut nu på lördag.

Skogen hjälper mina planer....

I dag vart det orienteringspass i Domaruddens ljuvliga skog, bilderna visar fin barmark samt hur fint det kan vara på bergsplatåerna. Inte för att jag njöt så mycket av denna fina terräng då jag inte känner mig 100% i form. Men skogen försökte i alla fall bjuda till så mycket den bara kunde och det tackar jag för.
Hur som helst så är träningen fin här i Åkerberga och snart börjar säsongen med först natt-km 20 mars och sen tävlingspremiär 30 mars på Grymnatta som följs av kortdistanstävling 1 april i Täby av Solna OK. Sen är säsongen äntligen igång.


Vad kommer sen då jo, påskläger, EOC tävlingsläger i Dalarna och sen får vi inte glömma LAMM i Skottland som ska genomföras med ny lagkamrat och det blir en riktigt rolig resa. Ne tillbaks till skogen snart vill omslutas av den fina terräng som finns här intill och bli några snäpp bättre förhoppningsvis.

Solsken

Solen lyser starkt och varmt, visst är det skönt?

I vårvärmen sträcker man ut sina ben på barmarken och visst är det skönt?

Med solen i ryggen och vinden susande i öronen går det fort fram och det är väl skönt?

Nu väntar vi på att säsongen ska börja och att vi många sköna segerar får.

Vilket är ert senaste sköna minne på ert träningspass?

DIMMIG TRÄNING

Den bästa BAMM-träningen i Österrike var tveklöst och helt klart onsdagens stenhårda dim-pass. Här snackar vi de dimhöljda bergens gorillor, dock utan gorillor, men med dimma upphöjt i 10. Man begav sig ut i en blå backe och hamnade i en svart. På nästa åk begav man sig ut i en svart backe och hamnade i en blå...