2014-02-25
TÄVLINGSPREMIÄR
Jorå, men så är det! På lördag gör hela team XII tävlingspremiär för året. Trans Gran Canaria Advanced heter loppet. 84 km och +4700 höjdmeter ska visst avverkas. Jonas är redan på plats och acklimatiserar sig, Lars flyger ner lagom till nummerlappsutdelningen. Vad som sen händer återstår att se - jag antar att vi kommer bli trötta...och solbrända...och törstiga.
2014-02-23
STRUKEN
Härmed stryks Johannes Dürr från den hedervärda utnämningen till Veckans Rockrunner V1. Detta sedan han ertappats positivt för EPO i samband med OS. Varför har Österrikes skidåkare så svårt att hålla fingrarna från syltburken???
2014-02-17
SOCKIPLAST
Om ni inte visste det så har den oerhört seriöse och kvalitetsinriktade (visst är det så, han har ju även skrivit "klassiker" som "Nersprutad på andra långgatan", "Jag ska spy" och "Jag vill bli din sommargay") artisten BJÖRN ROSENSTRÖM faktiskt specialskrivit en låt och tillägnat den till alla (men extra speciellt särskilt supermycket till Christian) som springer framåt och bakåt i olika lågt skurna, mjuka saker på fötterna. Detta fantastiska alster finns på Spotify och heter SPLITTERNYA BLÅA GLÄNSANDE SOCKIPLAST
SIM-SKOR
För att Christian inte ska behöva simma runt i sina barfotaskor har sponsorn dessutom specialtillverkat ett par med fenor enkom för honom!
NY SPONSOR
Webmastern kan nu stolt meddela att han fixat en ny sponsor till teamet. Det är PRADA som till den här säsongen gett sig in i bergslöparsvängen. De har tagit fram två modeller på skor som är speciellt anpassade för de svenska fjällen ovanför poolcirkeln och trädgränsen. Enligt experter så är modellen med hög klack extra bra uppför och på hög höjd med mycket sten. Skon med lägre klack funkar bäst utför och på låg höjd där det är mer mjuk terräng med myr och ledlöpning. De är så lätta och smala att det inte ska vara några problem att ha med dubbel uppsättning pjuck med ett par på fötterna och ett par i ytterfacket på ryggan. En van bytare byter fortare än SI-pinnen hinner säga PIP!
Var först aningen skeptisk så innan jag tackade ja frågade jag flera experter. När fjällexperterna unisont var lyriska. Björn Rydvall sa "kör för fan", Anders Morell "en Björklidenkurva har inte en chans mot dom där" och Kart-Bosse slängde ur sig "hit med ett par mina träskor är slut" började jag tro att skorna inte bara kan funka utan kan bli riktigt bra. När sen gurun Christopher McDougall slutligen sa att han hatar barfotalöpare över allt annat och att Vibram Five Fingers enligt honom var den värsta uppfinningen sen moonbootsen tyckte jag det var spikat och klart!
Den världsberömda skotillverkaren har lovat att leverera varsitt par till alla teamets löpare. Bägge modellerna finns att välja med lila glitter och röd klarlack. PRADA har även lovat att trycka dit Punisherloggan på ovandelen och eldfläjms på sidorna. Mange jag lyckades komma över ett par till dig också. Jag fixade en specialmodell i grönt glitter där de tryckte bollibompadraken uppepå och blommor på sidorna.
Det är bara ett villkor i avtalet och det är att Christian måste slänga sina rosa foppatofflor och sina fem par (eller är det fler?) av VFF-sockor. Men det ska väl inte vara några problem?
Var först aningen skeptisk så innan jag tackade ja frågade jag flera experter. När fjällexperterna unisont var lyriska. Björn Rydvall sa "kör för fan", Anders Morell "en Björklidenkurva har inte en chans mot dom där" och Kart-Bosse slängde ur sig "hit med ett par mina träskor är slut" började jag tro att skorna inte bara kan funka utan kan bli riktigt bra. När sen gurun Christopher McDougall slutligen sa att han hatar barfotalöpare över allt annat och att Vibram Five Fingers enligt honom var den värsta uppfinningen sen moonbootsen tyckte jag det var spikat och klart!
Den världsberömda skotillverkaren har lovat att leverera varsitt par till alla teamets löpare. Bägge modellerna finns att välja med lila glitter och röd klarlack. PRADA har även lovat att trycka dit Punisherloggan på ovandelen och eldfläjms på sidorna. Mange jag lyckades komma över ett par till dig också. Jag fixade en specialmodell i grönt glitter där de tryckte bollibompadraken uppepå och blommor på sidorna.
Det är bara ett villkor i avtalet och det är att Christian måste slänga sina rosa foppatofflor och sina fem par (eller är det fler?) av VFF-sockor. Men det ska väl inte vara några problem?
2014-02-16
VECKANS ROCKRUNNER V.7
Det var ett tag sedan jag skrev veckans RR! Därför firar vi detta med att utse Vibram Five Fingers till VRR vecka 7!
Dom är inte bara snygga, dom är snabba också!!
För er som läst Borne to Run minns ju Barefoot Ted.
Nu gillar i och för sig Ted även att springa barfota och i sandaler, men man får ändå kalla honom en pionjär i tåskor kretsar.
Nu väntar världen på att Team Rockrunners ska börja springa i tåskor och rosa korta shorts med slitz.
/Christian
2014-02-13
PÖBELORIENTERING
MSBN etapp fyra sprangs av en orienterare (?) som orienterade (?) som om han vore en nybörjare. Evenemanget gick av stapeln i en skog som var så lerig, risig och blöt att den borde jämnas med marken och ersättas med ett köpcentrum. Han sprang på en bana som hör hemma i helvetet:
Vad är detta? Titta på kartan och titta igen. Vi får ju inte besöka 2/3 av skogen. Varför ska man klämma in 18 kontroller på vänstra sidan av motorvägen? Och den där jämrans bo-gafflingen mellan ettan och sjuan? Vad var det?
Till att börja med så var det gafflat åt bägge håll så det var löpare överallt. Huga! Möte och krock och jävelskap. Ska man behöva införa regler om filspringning, håll till höger och lämna företräde i skogen? Dessutom var det dimma värre än i den värsta tjockan i Björkliden och det blir inte så bra med de nya värstingpannlamporna. Ska man behöva införa samma avbländningsregler som i trafiken? Vet inte hur andra upplevde det men på första bovarvet såg jag typ inte ett skit. Det blev bom på tvåan och trean och det var inte mitt fel. Nästa gång blir det solbrillor!
Åttan, nian och tian gick bra. Det gick i stort sett gick bra fram till nästa bo där det blev igen. Här kan jag inte skylla på trängsel för jag var typ helt själv. Var tog alla vägen? Såg såklart några lampor här och där men ingen sprang som jag ville. I ensamt majestät drog jag ut snett från tian. Läste in mig vid stenen, sprang över stigen och rätt in mot elvan helt perfekt men ingen reflex? Vaffalls! Längre bort, nä, höger, nä, tillbaks, nä, vänster, nä, hit, nä, dit nä, tillbaks nä. Lampor passerade och jag hakade på en liten klunga bort från kontrollen. Sprang tillbaks och till slut hittade jag den ynkliga reflexen efter att ha varit framme vid rätt sten ett gäng gånger. Kontrollutsättaren hade gjort sitt bästa för att gömma reflexen bakom ett träd. Nu såhär efteråt tycker jag nog att han grävt ner den lite och kamouflerat hela stenen med mossa. Det blev bom på elvan och var inte mitt fel. Nästa gång blir det förstoringsglas!
Resten gick bra men i något lägre fart. Det blev såklart inget bra resultat eller någon bra tid men ett förbaskat bra pass var det. Pass? Nä det här var ju också en tävling. Eftersom Tor bara sprang i 2:10 på sina 800 meter i helgen borde jag ju ha tagit in. Om jag räknar lite kreativt kanske jag till och med kan gå om...
Vad är detta? Titta på kartan och titta igen. Vi får ju inte besöka 2/3 av skogen. Varför ska man klämma in 18 kontroller på vänstra sidan av motorvägen? Och den där jämrans bo-gafflingen mellan ettan och sjuan? Vad var det?
Till att börja med så var det gafflat åt bägge håll så det var löpare överallt. Huga! Möte och krock och jävelskap. Ska man behöva införa regler om filspringning, håll till höger och lämna företräde i skogen? Dessutom var det dimma värre än i den värsta tjockan i Björkliden och det blir inte så bra med de nya värstingpannlamporna. Ska man behöva införa samma avbländningsregler som i trafiken? Vet inte hur andra upplevde det men på första bovarvet såg jag typ inte ett skit. Det blev bom på tvåan och trean och det var inte mitt fel. Nästa gång blir det solbrillor!
Åttan, nian och tian gick bra. Det gick i stort sett gick bra fram till nästa bo där det blev igen. Här kan jag inte skylla på trängsel för jag var typ helt själv. Var tog alla vägen? Såg såklart några lampor här och där men ingen sprang som jag ville. I ensamt majestät drog jag ut snett från tian. Läste in mig vid stenen, sprang över stigen och rätt in mot elvan helt perfekt men ingen reflex? Vaffalls! Längre bort, nä, höger, nä, tillbaks, nä, vänster, nä, hit, nä, dit nä, tillbaks nä. Lampor passerade och jag hakade på en liten klunga bort från kontrollen. Sprang tillbaks och till slut hittade jag den ynkliga reflexen efter att ha varit framme vid rätt sten ett gäng gånger. Kontrollutsättaren hade gjort sitt bästa för att gömma reflexen bakom ett träd. Nu såhär efteråt tycker jag nog att han grävt ner den lite och kamouflerat hela stenen med mossa. Det blev bom på elvan och var inte mitt fel. Nästa gång blir det förstoringsglas!
Resten gick bra men i något lägre fart. Det blev såklart inget bra resultat eller någon bra tid men ett förbaskat bra pass var det. Pass? Nä det här var ju också en tävling. Eftersom Tor bara sprang i 2:10 på sina 800 meter i helgen borde jag ju ha tagit in. Om jag räknar lite kreativt kanske jag till och med kan gå om...
2014-02-08
VRR-6 UPPFÖRSBACKE
Det är jobbigt att ta sig till toppen. Det är uppförsbacke hela vägen.
Doften av en uppförsbacke är en obestämbar mix av bergsluft och din egen smärta. Och det är när det luktar som mest du känner det minst.
I början av backen kan lukterna variera; så länge du befinner dig under trädgränsen bestäms den av växtligheten, vädret, årstiden. Torra dagar rörs stigens damm upp tillsamman med ljung och andra småväxters knastriga sporer. Regniga dagar passerar vattendropparna lövträdens livfulla grönska, vilar i ditt ansikte en stund innan du drar dem i dig till ljudet av sipprande skor i leran.
Andra dagar kan allt bara vara stilla; inget utifrån tränger in i ditt medvetande och du känner bara smaken av din egen saliv.
Doften av en uppförsbacke är en obestämbar mix av bergsluft och din egen smärta. Och det är när det luktar som mest du känner det minst.
I början av backen kan lukterna variera; så länge du befinner dig under trädgränsen bestäms den av växtligheten, vädret, årstiden. Torra dagar rörs stigens damm upp tillsamman med ljung och andra småväxters knastriga sporer. Regniga dagar passerar vattendropparna lövträdens livfulla grönska, vilar i ditt ansikte en stund innan du drar dem i dig till ljudet av sipprande skor i leran.
Andra dagar kan allt bara vara stilla; inget utifrån tränger in i ditt medvetande och du känner bara smaken av din egen saliv.
Mt. Harvard |
Men när du lämnat växtligheten bakom dig; när du stretar dig uppåt bland kalvande stenblock eller rasande grus; då du är utlämnad i det otämjda, vilda. Du drar in djupa andetag av osäkerhet; den höga luften för in ett stänk av rädsla i dina tankar. När rädslan förenar sig med järnet som utsöndras i din gom och du med blicken i backen känner den fadda lukten av kall blodpudding: Bergsluft och smärta.
Mt. Elbert |
Du är en uppsliten mollusk, uppluckrad i ångest, indränkt i förtvivlan; mitt i det höga, klara och rena. Som en pastoral utspelandes i skolmatsalens slaskhink. Där har du din uppförsbacke. Frågan är om du någonsin märkt det?
2014-02-03
200 KEX
200 HUNDKEX |
PS Wafers (smörgåsrån med eller utan fyllning), Finska pinnar och cocostoppar räknas självklart inte som kex. DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)