Kullamannen 54km nu på lördag

Pernilla, Lars, Mattias, Christian, Krister och Tomas står på starlinjen nu på lördag redo att bemästra allt mellan Himmel, Hav och Helvete som Kullamannen Ultra erbjuder.

*Lars sägs vara i storform efter fin träning i Hammarbybacken hela våren.
*Pernilla sprang snabbt på senaste tävling och lär slåss om en pallplacering.
*Mattias har kört lika hårt senste halvåret som när han var elitlöpare i orientering vilket bör ge bra resultat.
*Krister har hållt sig gömd stora delar av våren, men träningsdosen lovar stordåd och personbästa i år.
*Christian har hittat rätt recept för sin tå och lär ha mycket att bevisa nu.
*Tomas lider av sviterna efter Great Lakeland 3 days fortfarande och är osäker på formen.

Starten går i Ängelholm 09.15, därifrån ska löparna som är ca 450st springa ut med kusten mot Kullaberg/Mölle. Stigarna kommer de första 30km vara fina och stigningen kommer lysa med sin frånvaro då det är på havsnivån.

När löparna passerar Rusthållargården i Arild så bjuds löparna på deluxbord med massor med härligheter att glufsa i sig om man tar sig tid för det så klart. Här ifrån går man in i "Dödens zon" och det betyder branta backar och snåriga stigar bitvis. Har vi tur så får vi se bergets bästa sida som bjuder på storslagna vyer och i strålande sol så sägs det att Kullamannen kan visa sig i sin finaste och grymma stolthet.

Vi önskar nu alla löpare ett stort lycka till med att ta sig i mål utan skador och med ett leende på läpparna som bevis på att ha bemästrat det näst intill omöjliga.

iForm-loppet

I lördags körde jag (Pernilla) iFormloppet i Haninge. En lätt kuperad 5 km bana i solgasset. Loppet var finalen på Haninges hälsovecka och dagen inleddes med familjeloppet där jag och David sprang 1 km med barnen.
Jag fegade och anmälde mig i 5 km klassen, då antalet intervallpass och snabbdistans har lyst med sin frånvaro under hela vintern och våren. Benen kändes fräscha hela vägen, men då Garminklockan är inlämnad för reparation och i avsaknad av km-markeringar var det lite svårt att springa helt jämt.

Lyckades i alla fall bli första dam i mål på tiden 20.18, ca 10 sek bakom första kille. Jag grämer mig att jag inte spurtade om honom då arrangörerna inte särskilde på damer och herrar vid prisutdelningen...... Kände mig lite snuvad på förstapriset. Nästa år får jag springa 10 km klassen då priserna var sjukt bra.

Efter dagens 2 mila långpass känns det som om formen börjar bli hyfsat bra inför nästa helg. Ingen asfalt och massor av slit på Kullamannen passar bra. Då spelar det mindre roll hur snabb man är på asfaltsintervaller, bara att mala på som vanligt och spurta i mål.....

VECKANS ROCKRUNNER V21

Till Veckans Rockrunner V21 utses Scott Jurek, mycket duktig ultralöpare som vunnit bl a Spartathlon, Western States 100 miles och Badwater Ultramarathon.

Här ger Scott Jurek några värdefulla tips inför den kommande helgens Kullamannen.

Jag har även försett mig med Scott Jurek Essential till loppet, ett midjebälte där jag kan bära med mig salttabletter, gel, en bar och kanske en hundralapp och ANNAT. Perfekt till Kullamannen!

Nathan Speed 2

Pälle har och många andre de med. Nu har jag också en Nathan Speed 2.

Planerar att köra med denna på Kullamannen där man besöker Himmel, Hav och Helvete. Får se vilket jag tycker bäst om?

 

Flaskorna rymmer 3 dl styck och det är tillräckligt. Jag får stanna och fylla på ibland. Den lilla förvaringsfickan är super för att bära med sig gels och så klart några Organic Food Bars.

 

Jag har inte hunnit provspringa med den ännu, men det ska jag hinna med.

 

8 dagar kvar nu!

Recension Hoka one one Stinson Trail

Nu vet jag att Tomas skrivit om Hoka innan men jag tänkte skriva lite med efter mitt första pass i exakt dessa skorna.

Jag kan vara ärlig och säga att jag som normalt springer i New Balance 110, New Balance 1010, Inov Trailroc 245 och VFF blev inte kompis med dessa direkt, jag är helt övertygad om att jag kommer bli kompis med dessa till sist, dom hade sina baksidor och uppsidor.

Anledningen till att jag beställde ett par var för jag haft tåproblem hela våren, tejp och massa annat krafts har fått hjälpa mig att ens springa en hygglig mängd. I desperata tider tar man desperata beslut, inte en säsong till med pyttelite löpning och inga tävlingar.

Den största uppsidan med skorna är att dom känns jävligt skonsamma för fötterna och benen, om man vill spara på en led tror jag dessa kan vara rätt att använda under en tid eller till och från, jag kommer absolut inte göra dessa till min vanliga mängd sko, men som sagt dom har garanterat sin plats. Jag kommer med största sannolikhet att springa både Kullamannen och Skyrace i dessa, mycket på grund av tån men även att dom är jävligt snabba utför, jag är en kratta på springa snabbt utför men med dessa på fötterna går det snabbt... Till och med för mig!

Baksidan är att det känns jävligt stort på fötterna, och springer man på gräs eller lera känns det galet mjukt. Jag tyckte att det var lite jobbigare att hålla samma fart som med tunnare skor, men det kan vara dagsformen, ovanan eller vad som.

Många lovordar skorna men jag är som sagt inte hooked direkt, ska bli intressant efter några mil i dessa. Passet i dag var backlöpning 14,5 km, ska testa på platten och lite längre innan Kullamannen med för att utvärdera vidare.

Höll på glömma, synd att dom är så jävla fula.... Buffalo varning!! Sen är inte direkt priset tilltalande, jag betala 1300 spänn med frakt från England, dom kostar 2 laxar på Löplabbet...

/Christian "Hoka" Örum

BARA TVÅ VECKOR KVAR NU ...

Vilka rockrunners kommer till start?
Hur många slår Kristers tid (5:18:03) från förra året?

I nuläget är vi sju taggade rocklöpare: Lasse, Christian, Krister, Peter, Pernilla, Mattias och Tomas, som ser fram mot att få uppleva Kullamannens äventyr (54 km).
www.kullamannen.com

GREAT LAKELAND 3 DAYS- 2014

Del 3, av Tomas Albinsson

OJOJOJOJ! Redan när vi vaknar måndag morgon känner båda 2 att benen inte bär så värst bra idag. Peter och jag kommer ändå överrens om att vi ska ta oss så långt vi kan denna dag om än änns ut genom tältet. Allt går sakta och stappligt på morgonen, frukost och packning av våra saker tar ca 1tim sen börjar vi få ordning på grejerna inför starten som denna dag som erbjuder 36km löpning och ca 2000 höjdmeter som ska besegras.

1 

Vi kommer iväg rätt skapligt och fösta biten är riktigt stapplig och långsam på en stenig stig och sen asfalt 2km innan vi kommer till dagens längst klättring upp till 1a kontrollen. Det går i sakta mak men vi driver på hela tiden upp mot toppen som ligger i molnen. Jag sköter orienteringen som vanligt och jag siktar rakt upp utan att ta onödiga steg. Vi närmar oss toppen och ser den sen 20m till vänster. Nu ska vi nedför en bit och sen springa på skrå upp till nästa topp som är dagens högsta punkt på ca 850hm. Väl nere på skrå får vi vinden i ryggen och hittar en fin stig som jag bara susar fram på, peter tappar min rygg en stund innan det är dags att klättra uppför igen. Upp mot toppen på bergsryggen är det stormbyar som kommer in från sidan. Här går det inte att springa så det bir rask gång och snubblande bland stenar. Vi kommer nu ihop med Bosse som även han kämpar i sidovinden. Vi slår följe upp till toppen där kontroll 2 sitter. Sliter fram min kamera för att fota, men kameran tycker att det är för kalt och strejkar, typiskt!

Bosse stannar till och vi fortsätter nedför bergsryggen och stormbyarna avtar så saktligen. Nu kommer första riktiga nedförslöpningen och våra ben som ine gillar nedförlöpning stretar imot hårt. Inte nog med det så gör min högra vrist så förbannat ont så att jag måste vid varje steg hitta mark som sluttar åt vänster. Då belastar jag inte de muskler och senor som ömmar så, 2st smärtstillande tabletter gör ingen verkan alls, inte heller den voltarensalva som jag smetade på innan start. Vid detta tillfälle tvivlar jag på om det kommer gå att fortsätta så långt som det är kvar. Sakta tar vi oss ned de kilometer som det är innan vi kommer ned på plan väg.

Väl nere på lägsta nivå så gnetar vi vidare mot kontroll 3 som är en riktig långsträcka utmed Ullswater sjön. Vi fyller på med energi och vätska som ingen av oss slarvat med under våra tävlingsdagar, skönt att man fungerar och sköter sina energi/vätskeintag så att kroppen hela tiden är i gott slag utan formsvackor. Nu blir det stiglöpning på småkupperad terräng ut med sjön. Tomas finner detta otroligt skönt och drar upp ett bra tempo, vristen känns inte nu och benen känns riktigt bra. Peter där imot får kämpa med sina stela lår och sliter lite för att hänga med. Vi passerar flera löpare nu och vid ett tillfälle när Peter hejar på ett par så slår han i marken med en duns.

-Helvete, hur gick det Peter, gick allt bra? frågar jag.
- Ja, förfan! Pustar Peter fram.
- Bra, men heja inte på fler nu och gör dig mer illa, vore så trist att skada sig nu så här långt. Säger jag. Var på jag snubblar till och håller på att slå i marken jag med.
- Helvete, man får sluta snacka, man tappar all koncentration då ju. Säger jag.
- Mmm, sluta upp med det. Säger Peter.

Jag slår av på takten nu lite, för det är inte värt att behöva bryta nu när det inte är mer än 15km kvar. Vi närmar oss så saktligen kontroll 3 och kan konsatera att den fina löpningen har varit skönt då vi sluppit nedförslöpning.

Nere i den lilla viken var starten första dagen.

Vi stämplar och tar sikte mot kontroll 4 som är på uppe på Steel Knotts (kodsiffra 232). Bara på 433hm sitter den. Vi väljer att gå runt åsen en bit förbi starten dag 1 för att sen gå upp till toppen via bergsryggen. Väl uppe på berget ser vi snabba löpare komma upp från vänster, vilket verkar vara något snabbare vägval. Väl uppe vid kontrollen så är vi 6 löpare inom 1 min. Här passerar även ett av parlagen oss och de är de som ligger två totalt efter oss.

Nu ska vi ned i dalen innan vi ska klättra uppför tävlingen sista bergstopp (Loadpott Hill) på 671hm. Nedför på skrå går bra, sen går det sakta uppför igen. Riktigt slitna nu så tar vi steg för steg närmare toppen. Jag snackar lite med de andra engelska löparna vilket är trevlig. Då kommer en kille susande snabbt upp för backen, det är Jim Mann som går mot en övertygande seger. Jag växlar några ord med honom innan han försvinner igen. Nu kommer vi äntligen upp till toppen och näst sista kontrollen.

-BRA Peter, vi fixar ju det här eller hur? Säger Tomas
- Japp, nu är det lätt fin löpning hem in i mål. Säger Peter
- Ja, vi är fan fett grymma vi 2. Säger Tomas

Tomas blir så till sig av att se Jim Mann springa så lätt och ledigt nedför den fina stigen mot sista kontrollen så han glömmer bort Peter en stund. Jag susar fram på lätta ben och försöker hålla samma tempo som Jim. Det går bra och moralen höjs otroligt mycket och en euforisk känsla infinner sig. Efter 2km så är Jim borta och jag vänder mig om. OJ, Peter är långt bakom. Slår av på takten och väntar in Peter innan vi når kontrollen. Vi stämplar och ler mot varandra innan vi fortsätter. Sista biten in i mål är på asfalt och det går stappligt igen, att springa på hårt underlag är inte år grej direkt.

In mot mål kommer den där engelska tjejen som springer så fort, och tro det eller ej, hon missar fan målet till och med. Vi hojtar på henne att svänga in på en gata men hon hör oss inte. Lite humor faktiskt.

ÄNTLIGEN i mål efter 21tim löpning och ca 8500 höjdmeters klättring på 3 dagar. Distansen blev ca 135km vilket var i stora drag den optimala distansen enligt tävlingsledning. Vi kan bara konstatera att vi är bra tränade för längden men för på tok dåligt tränade för backarna. Det måste vi jobba på mera, inte så lätt när vi bor där vi bor. Målet med denna tävling var att vi skulle ta oss runt och inte ge 100% utan ha mer en skön resa. Det gjorde vi även om det var tungt bitvis. Vi var gämna varje dag och placerade oss enligt följande 12, 12 o 13 under de tre dagarna.

Våra andra svenska hopp gjorde bra ifrån sig och svergie kunde i och med Kerstin Rosenqvist kamma hem segern i Elitdamklassen (GRATTIS). Henrik landade på en fin 4e plats i A klassen. Övriga i Elitklassen plaerade sig enligt följande.

Marcus 9a, Peter o Tomas 10a (segrade i parklassen), Niklas 13e och Bosse 28a av 50 startande.

Nu är årets utmaning avklarad och det är mest småtävlingar kvar även om det är ultralopp det med, men de kommer inte i närheten av denna tävling. Nu vet vi vad som krävs för att vi ska ta oss runt Dragons Back 2015. Jag personligen ska få till långa pass som Niklas och Kerstin har ägnat sig åt under vinter/våren. 2 dagar med 4-6tim löpning i rad. Hoppas man får sällskap då, blir ju roligare då. Dessa pass ska in i träningen redan under senhösten.

Kram, Tomas

GREAT LAKELAND 3 DAYS- 2014

 

Del 2

av Peter Juthberg

 

 

 

 

Efter en god natts sömn som endast stördes av billarm och en elgenerator, vaknade vi upp till ett stillsamt strilande regn. Benen värkte och ville ligga kvar i sovsäcken, för att över huvud taget komma stående position så krävdes bakåtkravel och bitpinne. Frukost, på med regnjackan och iväg på denna andra etapp som bjöd på 52 km och 3300 m i höjd.

 

Vi joggade så sakteliga iväg samma asfaltsväg vi kommit in på under gårdagen. Vid Kentmere vek vi av och fortsatte på stigen upp mot Garbun Pass. Regnmolnen hänge tunga men benen började repa sig så smått. I utförslöpan mot Troutbeck gjorde sig Tomas tarminnehåll redo att ta sig ut, bakvägen som tur var. Under pausen fick vi sällskap av Bosse som startat friskt och kommit ikapp oss.

Upp mot Wansfell Pike och in i dimman, stigen var dock tydlig och allt flöt på över toppen och ned in mot Ambleside där vi lämnade Bosse bakom oss. Kontroll 202, Bilbos Café 3-4 Cheapside, Ambleside var kontrolldeffen. Kartan var ganska undermålig i stadsmiljö och det blev en liten bom.

Vi stämplade dock snabbt och drog vidare. Många av våra medtävlare knallade istället in på Cafét och tog sig nåt gott att dricka och äta, fördelen med att springa när civilisationen.

 

 

 



 Nu bar det iväg uppför igen mot Low Pike, High Pike, Dove Crag och Fairfield på 873 meter.
Stor del av sträckan gick utmed en stenmur i klafsblött underlag.
Det var först upp på Fairfield som svårigheterna började. Totaldimma och flera diffusa stigval som inte syntes på stenplatån. Ett flertal löpare gjorde stora missar här, vi lyckades efter lite strul ta oss ner på rätt stig och ås. Upp på Heron Pike och sen nedåt igen. Nu började det kännas i låren, utför, utför, utför och när det kändes som jävligast stod Ian Corless där och fotade. Genom Rydal och in på vad som verkade vara söndagsstråken för allmänheten i regionen, rena rama folkvandringen.

 

 

Genom Elterwater och förbi några deltagare som satt och käkade gott på en uteservering, suck!.

Dags för näst sista uppförsbacken för dagen upp på Lingmoor Fell. Inga problem, kontrollspik och sen nedför igen. Istället för att gena utför berget körde vi ett vägval runt via asfalt och stig för att spara lite på benen. Dessutom passerade vi en camping och Tomas var snabb att störta in och handla Cola, chips, banan och mandarin. Vi smaskade lyckliga i oss godsakerna och förberedde oss för dagens sista bergsbestigning.

 



 

 

 

Långsamt vandrade vi upp mot sjön Stickle Tarn på nåt som liknade trappsteg i stensluttningen. Väl uppe vid sjön visade vi några A-löpare in på rätt väg och fortsatte själva ännu längre upp i himlen. Till slut lokaliserades Sergeant Man 734 meter i dimman.

Nu var det bara slutspurten på drygt 3,5 km in mot dagsmålet. Benen var inte helt nöjda med det hala, branta underlaget och arslet fick ta emot ett par rejäla stötar. Väl i mål på 8 timmar och 55 minuter och en stilla undran hur i he---te det skulle gå att springa imorgon igen. Nåja, ett besök i öltältet först och sen så kanske det skulle ordna sig.

 

MUNKABILDER

Eftersom man inte är så snabb så kommer nu här äntligen ett bildspel från naturäventyret MUNKASTIGEN 2014. Jonas, Lasse, Christian och undertecknad har alla gått ed på att skriva ihop ett par rader om hur fort vi sprang, hur fel vi sprang, hur ont det gjorde i tån och vilka mysiga människor vi träffade i brytarbussen. Alla vet vem som gjorde vad men nu vill vi veta hur det gick till!

GREAT LAKELAND 3-DAY 2014 DEL 1

Great Lakeland 3 day- 2014

Foto: Ian Corless

Peter och Tomas tog ett flyg till Manchester airport. På flygplanet hade vi sällskap av fler svenskar (Niklas, Kerstin, Bosse och Henrik) som kom ifrån Eskilstuna och Västerås. Väl framme blev det hyrbil vidare till en by kallad Ascham i utkanten av Lake district där vi skulle bo de 2 första nätterna innan starten. När vi kom fram lite senare på kvällen gick vi ner till hotellets bar och slappade och snackade med lokalbefolkningen. Riktigt trevligt hade vi faktiskt. In på småtimmarna gick vi sen och la oss i sängen och vi sov som kungar. Eftersom vi båda är barnföräldrar så vaknade vi tidigt och vi passade då på att ta en lite promenad i byn, soligt och fint väder. Efter en stadig brittisk frukost så kunde vi inte hejda oss mer, vi bara måste komma ut på ett lättare träningspass. Vi bytte om och följde vägen upp mot de gröna fina kullarna ovanför byn. Väl där upp på grässlätterna stortrivdes vi i solens sken. Fantastiska utsikter över de berg och dalar vi de kommande dagarna skulle springa i. Bägge två kände att formen var så fin att vi glömde bort tiden, detta slutade i kanske ett lite för långt pass. Men vi njöt i fulla drag iaf. 

Efter träning och dusch så tog vi bilen till Pooley bridge där eventcenter var för tävlingen, efter lite koll så åkte vi vidare till den större orten Penrith för att äta lunch och göra de sista inköpen innan start. Nu var det snart utdelning av kartor vid eventcenter i Pooley bridge, så vi begav oss tillbaks dit igen. Efter kartutdelning blev det snabb koll på eventuella vägval för de kommande dagarna och vi kunde konstatera att det inte var någon orientering egentligen, mest att följa stigar och vägar. Bitvis kunde man korta över fält och dalar för kortare väg mm. Nu tillbaks till hotellet igen för stadig middag och tidig sängsovande samt slutpackning av packväskan.

 



Foto: Ian Corless

05.55 ringde väckarklockan, dags att klä på sig och äta frukost. I en mörk bar fick vi nu äta i lugn och ro. Gröt, müsli, bröd mm gick lätt ner i magen. Sen bar det iväg till Pooley bridge igen för att parkera bilen, väga in packningen och bege oss till starten. Att vi skulle åka ångbåt till starten var en nyhet för alla, men det var trevligt med lite tuff-tuff båtande innan starten. Alla var på gott humör och förväntansfulla på vad denna tävling skulle erbjuda. Väl framme så var det sagt att det skulle bli gemensam start, men så var inte fallet. Vi fick stå i kö för att startstämpla, så Peter och Tomas trängde sig före lite då vi ville komma iväg.

Invägning av packväskan.

På väg till båten som tog oss till starten.



Etapp 1, 47km och 2600hm.

PIP, äntligen var tävlingen igång. Vi höll bra tempo hela vägen till fösta kontrollen som var en enkel sak. Till 2a kontrollen var det vägval, antingen uppe på berget eller ned i dalen bredvid för att senare klättra upp för nästa berg. Båda vägvalen betydde klättring sista biten. Vi valde dal vägvalet då det såg snabbare och mer lättlöpt ut. Ut från kontroll 1 så hade vi en kille som körde över berget och när vi senare kom fram till kontroll 2 så var han framför oss igen. Så vägvalen var rätt lika kan man säga.

Foto: Ian Corless

3e kontrollen var en knepig en, antingen gå runt en stor dal uppe på bergskanten vilket var ca 5km eller så gick man rakt över vilket betydde brant klättring ner och upp men bara 2,5km. Vi valde vägvalet runt. När vi närmade oss kontrollen så kom löpare som ar efter oss uppklättrandes i branten. Skit också, rakt på vägvalet var snabbare ändå.
Nu fick Peter känningar av skavsår så vi stannade upp så han fick tejpa foten, sen fortsatte vi i gott mod sista biten in mot 3e kontrollen.



Till 4e kontrollen vart det skrålöpning ned för en brant sluttning, det tog hårt på vrister och fotsulorna. Väl framme fyllde vi på med vätska innan nästa branta klättning till kontroll 5 började. Nu började vi känna va agens hårda bana så vi tog fram våra stavar för att avlasta benen lite. Men stavarna gav föga hjälp då både Peter och Tomas tränat förlite med dessa inför tävlingen. Vi var en lite grupp nu som höll ihop vilket var kul för de andra pratade gärna på vilket gjorde att man glömde bort trötta ben. Uppe på toppen var det ljuvlig utsikt över berg och dalar, foto var ju bara ett måste.



6e kontrollen var en kontroll uppe på bergsryggen runt en dal, äntligen lite fin stiglöpning utan brant upp eller nedförslöpning. När vi tagit 6e så var det vägval igen, nedför bergets branta del eller följa stigen och en stenmur mer runt ned till en liten by. Vi valde det andra vägvalet vilket var snabbare. Väl nere i byn kom vi ihop med en av tjejerna i elitklassen, hon verkade rätt vilsen och ville heller inte följa efter oss när vi erbjöd vägvisning. Lite senare in mot kontrollen 2-3km längre bort på nästa berg så kom hon tassandes på lätta ben och sa.
- I should have followed you guys, my orientering is realy bad!

Framme vid kontrollen så frågade hon vilket stig av trestigskosningen som man skulle följa till 7e kontrollen. Peter hävde ur sig - Is not that obviously! Vilket var ett berättigat påstående, inte stigen vi kom ifrån och heller inte stigen som var direkt kontrakurs mot den vi skulle följa. Men lite kul var det i alla fall. Hon var grymt snabb men usel på att läsa karta.

Nu var det sega ben då tjejen bara flög iväg, men snart var vi ju i mål och vi var glada över det i alla fall. Bara en kontroll kvar och sen de sista 4km in i mål.

Väl i mål efter 6tim28min kände vi oss nöjda trotts ett sämre vägval till 3e kontrollen. Nu drog vi på oss torra kläder snabbt, tog 2 koppar kaffe och åt mat. Senare satt vi i tältet med de andra svenska löparna (Niklas, Kerstin, Bosse, Henrik och Marcus) och berättade om våra dagar på bergen. Samtidigt passade vi på att smaka på den goda gratisÖlen som serverades.

Peter chillar efter målgång och äter.

Snack i ÖL tältet.



TIOMILAUPPLADDNING

21:48 lördagkväll, här ligger man i ett tält, knaprar blåbärsenergikaka och väntar på sin starttid som ska vara 23:32-tiden någon gång. Går då ut på sträcka 4 efter lillebroren. Go brorsan go!