KEX TEAM SEXton DEL 1

Efter att anmälan gick in körde team SEXton en handfull gemensamma och ett gäng egna pass av varierande kvalitet. Intentionen var extremklassen men eftersom bägge bytt jobb kom tiden ifatt oss. Vid näst sista och sista gemensamma passet diskuterades därför ett eventuellt klassbyte. Vi vägde för- och nackdelar och kom fram till att fördelarna vann klart för ett byte. Nackdelarna var att bli retade av teamkamrater och att inte få se hela Kebnekaisefjällen. Vi bestämde oss men fortsatte hetsa som vanligt. När Tor och Pernilla bytte från large till extreme sa vi att vi skulle bytt till ännu längre om det funnits en sån klass. Men när banprofilen kom sjönk fördelsövertaget för vi blev sugna på Kebnekaises topp. Fast banan var ju 38 km och 3364 höjdmeter hög så vi ändrade oss igen. Beslutet var fattat men vi väntade in i det sista med offentliggörandet. Bluffen var fulländad!

Till skillnad från oss tränade vissa för mycket. På det första (inte slutliga) genrepet haltade Lasse med tejpad fot och Jonas med lindat lår. Det rådde oro i andra lag (men inte i vårt) och det slutade med att Lasse tvingades kasta in handduken. Jonas övertalade Mange att hänga på långt och inte minst snabbt. Mange hakade på men blev såklart nervös. Nästa dag sökte han desperat efter Maxim Carboloader för att orka. Manges teammate, Hälsporre-Fredrik, kunde äntligen få sin vilja fram och gå ner i large. Nytt lag bildades tillsammans med Höjdmeter-Johan. Därmed blev de konkurrenter till SEXton.

Inför avresan bokade Team LadoniaFellRockRunnersLagÄndrers samling utanför centralen. Team SEXton följde klungan och gjorde likadant. Fastän LG kom i tid var han fem minuter efter Krister och då hade Stress-Mange redan lastat in sina passagerare och åka. Team SEXton kom iväg strax efter men gjorde en stark upphämtning på motorvägen. Vid bagageincheckningen var vi nästan ifatt och efter säkerhetskontrollen var klungan samlad. I väntan på avgång blev det en extra stödfrukost på MAX.

Flyget gick lika bra som det brukar så vi landade på Kiruna Airport ett par minuter före utsatt tid. Hyrbil var bytt mot förbokad taxi så Krister behövde inte springa till hyrbilskön. Väskorna kom som de skulle och en handbromssladd senare var vi framme på Camp Ripan.

Incheckningen gick grymt bra för Team SEXton och hangaroundsen Krister/Mats. Däremot hade Lagändringsstugan problem då de inte visste vem som bokat vad och till vilket pris. Orutinerat!

Vi begav oss ner på stan för lunch och panikshopping. Ferrums lunchbuffé var på väg att stänga så vi länsade det sista och fick kocken att steka mer pannkakor. Pälle hade som vanligt glömt sporken och springkalsonger så det blev besök på Höjdmeter där Johan lyckades lura på oss gas och lite mer energi. På Intersport hittade Jonas ett par nya tävlingsshorts i dun. Bra för nästa vintertävling! Självklart blev det ett besök på ICA och affären med gröna skylten. Vi styrde kosan tillbaks till Camp Ripan och tävlingskansliet för uthämtning av nummerlappar. Den nyrökta renen var nyrökt och vi saknade väl bara möjligheten att köpa en KEX-tröja.


Ryggsäckarna packades, vägdes, packades om och vägdes igen och så en tredje gång innan vi var helt nöjda. Vågarna fanns i andra lägenheter så vi gick på känn och kom fram till att allas säckar vägde lika mycket och det var ganska exakt 5 kg.

Klockan sa att det var dags att äta igen. Ingen var sugen på något, särskilt inte pastabuffé och eftersom stugornas kök var minimalistiska blev det ingen flygande STARCUS. Det blev ytterligare en promenad ner till stan och ett besök på The Bishops Arms. Kolhydrater och fett intogs i diverse olika former. Tunga om buken hasade vi tillbaks till tävlingsmötet.

Tävlingsledare Peter Niemi, banläggare Martin Morell och övergeneral Anders Morell drog det gamla vanliga bildspelet. Höjdkurvorna är jättehöga, dimman heter Tåke och fjället bestämmer. Nyheter för i år var att damen på bilden med den höja höjdkurvan som varit med på bild i runt 10 år är mamma Monica Morell och att kodsiffrorna satt upp och ner. Nästa morgon skulle vi upp tidigt så vi begav oss mot stugorna och sängarna. Vissa panikpackade en sista gång. Andra uppdaterade hemsidan och drack en kolhydratsenhet till. Sov gott!