2014-10-31

KEX 2014 DEL 2

Starten gick för Kex 2014 och tempot var högt på den inledande stigen. När alla andra lag vek av uppför direkt efter bron, var jag och Mats kvar på leden mot Keb och fortsatte på denna ytterliga ca 5 km. Första milen på knappt 50 minuter, sedan tyckte vi att vi såg en "bra" väg genom grönområdet och började leta oss uppför mot kalfjället. Visst var det grönt, visst var det uppför och visst gick det långsamt, men vi stretade på bra, och eftersom vi sprungit så pass fort på leden så tyckte vi fortfarande att vi gjort ett bra vägval.
Äntligen uppe på kalfjället. Foto: Mats Nord

Slutligen kom vi upp på kalfjället och kunde sikta in oss på dom sista kilometrarna mot kontrollen. Vi såg ett par andra lag före oss när vi stämplade, men kunde också konstatera att vi med vårat vägval nu låg i praktiken sist i tävlingen... Inte kul, men bara att bita ihop! Fortsatte i bra tempo till nästa kontroll, som låg ovanför fjällstationen. Därefter passerade vi nattlägret innan det bar uppför förbi Silverfallet och upp mot Singi. Här kom vi i alla fall ikapp och förbi ett lag. Efter ytterligare en kontroll bar det av uppför på Durlings led, med siktet inställt på sydtoppen av Kebnekajse.
Jag och Mats i Singipasset
Durlings led, inte världens bästa underlag för löpning. Foto: Mats Nord
Vi passerade ytterligare nåt lag på väg mot toppen, och mötte även lag på väg neråt, bl a Jonas och Mange som låg klart före oss. Slutligen lyckades vi stämpla kontrollen vid stenröset på Kebnekajses sydtopp. Nu var det tyvärr nästan slut i vattenflaskan, hade inte sett något lämpligt vattenhål sedan förra kontrollen och hade druckit i minsta laget tidigare under dagen. Men det var bara att återigen bita ihop och satsa på en bra avslutning av första dagen. Ner från Sydtoppen, för att därefter avverka dagens sista uppförsbacke med nåt hundratal höjdmeter från Kaffedalen upp till Vierramvare. Nu hade vi bara nerförsbacke kvar till dagens etappmål, om än en ganska lång backe. Och nu sprang vi även förbi ganska många vandrare som var på väg tillbaka till fjällstationen. Vi passerade ytterligare något eller några lag och kunde efter 9 timmar och 23 minuter storma in i nattlägret för en efterlängtad kanelbulle och plats nr 5 i resultatlistan.
Toppkontroll. Foto: Mats Nord

Bullfika. Foto: Mats Nord
Kvällen i nattlägret följde mönstret från tidigare år: varma kläder, hämta vatten, göra mat, äta, sätta upp tält, vila, mingla, gå på toa, sitta vid elden, göra mera mat, äta igen och slutligen krypa ner i sovsäcken och sova!
Frukost utanför vår enkla boning. Foto: Mats Nord

Dag 2! Ny dag och nya möjligheter! I pöbelstarten var vi fyra herrlag, av vilka vi sprungit snabbast dag 1. På den här kartan hittade vi inga möjligheter att göra "fel" vägval, däremot fanns det, som det brukar, både uppför och nedför på kartan. Och kort efter starten skulle vi börja med uppför. Vägvalen i stort var alltså ganska självklara, men när det gäller dom små vägvalen kanske vi inte började helt optimalt. Men tack vare att både jag och Mats kände oss starka så kunde vi ta en stabil plats i förarsätet på väg upp i stigningen om ca 800 höjdmeter mot Kebnetjåkka.
Brant och stenigt i första stigningen. Foto: Mats Nord
Vi gjorde som man ska, betade av kontrollerna en efter en, vid Tarfala spelade folk cricket medans vi stretade uppför nästa stigning. Före/efter kontroll 5 hade jag en ganska rejäl svacka under loppet - humöret sjönk, energin var låg, började tvivla på vägval... Men det är inte särskilt konstigt att man kan få svackor under en så pass lång tävling, det gäller bara att ta sig ur dom. Och på väg upp mot kontroll 6 kändes det bättre - nu var det ju bara ett par kontroller och ett par timmar kvar av tävlingen.
Bra utsikt vid kontroll sex. Foto: Mats Nord
Efter lite trixande lyckades vi hitta stigen ner till leden mellan Nikkaloukta och Kebnekajse. Avslutade i bra tempo både på stigen och leden, så pass bra tempo att vi kom fram till målet utan att ha sett en skymt av kontroll 9... Insåg missen när vi såg målet utan att ha sett kontrollen, vände på huvudet och såg en snitslad markering på vägen snett bakom oss. Bara att vända om, springa tillbaka ett antal hundra meter och sedan göra en ny rush till målet.
Målfoto.
Bussfoto. Foto: Pälle

Bankettfoto. Foto: Pälle
Efter 8 timmar och 19 minuter var vi äntligen i mål, på en slutlig 5:e plats. I väntan på bussen till Kiruna blev det både hamburgare och häng med lagkamraterna. Kvällen avslutades storstilat med årets bankett!
Over and out och tack till Mats för sällskapet på KEX 2014.



4 kommentarer:

Pälle sa...

ÄNTLIGEN kommer en kommentar...

Krister sa...

Jaha, är det nån som läser det man skriver också????

Pälle sa...

Ja för fan!

Pälle sa...

Snart kommer Team SEXtons epilog. Den var så jävla dammig bara så det behövdes lite städning.