Dragons Back Race –
en soloräd genom Wales
Förberedelser
Det är ganska länge sedan jag anmälde mig till arrangören av
DBR-2015. Varför, kan man ju fråga sig så här efteråt? Jag kommer faktiskt inte
riktigt ihåg anledningen, för det är sjukt jobbigt, inte speciellt roligt, samt
kostar en hel del. Ska väl tillägga att det sker ju på frivillig basis.
Avstampet togs nog mentalt efter KEX 2014. När listan på antagna
publicerades för knappt ett år sedan var motivationen hög och en härlig känsla
inombords.
Träningen under höst, vinter och vår gick ju inte alls
enligt plan. Flertalet bristningar och återkommande knäproblem gjorde så att alla
vårens inplanerade tävlingar och långpasshelger ställdes in, det var nu
konstant riktigt svårt att motivera sig. Undantaget var en fin solig vecka på
Gran Canaria i februari då jag sprang vilse och fick många fina extra kilometer på köpet.
Spinning passen var ett bra alternativ när det var som värst.
Att packa inför DBR är en hel vetenskap och det tar tid. Att
packa bra fick bli min prioritering. Jag la ingen tid varken på att räka
terräng på plats eller studera kartor som så många andra faktiskt gjorde. Det
får bli som det blir, adhoc baserat på plats helt enkelt. Kanske skulle man ändå
ha läst på lite mer innan, speciellt första dagen som är djävulskt brant, det vart ju
direkt chockartat på plats...
Midsommarafton, midsommarmeny på Ulla Winbladhs tillsammans
med familjen, drygt 48 timmar före start, här gäller det att njuta!
4 kommentarer:
Strålande!
Lysande!
Brilliant! Bästa på länge!
Närmast filosofiskt!
Skicka en kommentar