 |
| LASSE OCH LITEPAC SUPAIR PÅ BAMM 2005 |
Samernas gamla ordspråk om att "det krävs rutin för att klara ett fjällmarathon"(rutin uttalas rrrooutiiin med vasst R och hårt T) stämmer såklart men någon gång måste man ju börja. På team STARCUS premiärlopp, BAMM 2005, var både löpare och tält som tre ungrenar på sitt första grönbete. Vi såg vårt första snöfält, vi sprang kontrakurs, vi fastnade i dimma men vi kom till slut i mål och klarade av det. Kan man kalla sig rutinerad bergslöpare efter 12 bergslopp (BAMM, FEM, Icebug24, LAMM och KEX)? Jamenar man fortsätter ju att göra nybörjarmisstag med jämna mellanrum. Förra året sprang vi till exempel på både fel stig snett bort från målet och sen fel led så vi missade sista kontrollen. Det var INTE rutinerat. Däremot är LITEPAC SUPAIR som en mycket rutinerad gammelren som aldrig gör bort sig. Det kan man lita på i vått och torrt. Mest vått eftersom det alltid blir kondens på insidan av tältduken.
8 kommentarer:
Att man får GPS måste betyda att man har extra mycket rutin! Hejja hejja!
Jag fick ingen gps alltså har jag ingen rutin!
Fast jag hörde rykte om att tältet eventuellt skulle få Mange och Lasses gps. Samma rykte säger att de inte är överens om vem som ska bära gps:en :-)
Du kan ju alltid hoppas att GPSen är skittung, vi pratar Ericssontelefon med väska...
Lasse ser ut att ha ett superlätt regnställ på den bilden!
Skoteroverall!
Tältet är före Hellner!
Tack för lånet av tältet det räddade oss manga gånger med dess rutin:
Tältets rapport från BAMM 2015.
Så var det dags att få ut att röra på sig igen. Det var på tiden då jag legat ner packad sedan KEX förra året.
Denna gång ska jag hjälpa några amatörgubbar runt bamm 50.
Team gubbvad Mathias och Daniel verkar lite förvirrande när de packar ner mig och sin utrustning och jag hade önskat att de hade provat att slå upp mig innan...men men.
Första dagen bjuder på blåst och moln men helt ok väder. Team gubbvaden går lite snett till första kontrollen men håller hyfsat tempot och har Hellner inom synhåll. Stigning upp till kontroll 7 och 8 går bra. Men sen verkar gubbarna bli trötta då de inte följer sin tänkta väg utan tar fågelvägen ner för ett mycket brant snöfält, de är kloka nog att inse att det blir farligt brant och tar sig till klipporna istället för att inte kana ner. Då verkar de tro att de bertsgetter istället och klättrar ner för en mycket lös och blöt klippa...tur att en av dem är gammal klättrare. Lite bleka och med mycket adrenalin i kroppen går resten av nerfärden bra och en vacker sjö med flytande snö/is i passeras (lovar att ingen annan var dum nog att ta den vägen…). Sista biten till nattlägret går tungt och jag hör dem skråla "Just i dag är jag stark..." även om farten tyder på motsatsen, men vi kommer fram som 5:e lag.
Nu var det äntligen dags för mig att komma ut. Gubbarna ser mycket förvirrade ut när de försöker slå upp mig i blåsten med stela fingrar...kändes inte så proffsigt...längtar efter Pälle! Ännu mera show blir det när Mathias ska försöka ta sig in i tält och inte har en aning om vilken av de stela kroppsdelarna han ska börja med.
Till slut sover de så gott det går och jag gör ett bra jobb och skyddar fint mot vinden.
Dag 2.
Positiva lämnar gubbarna lägret 50 min efter täten och med kompisarna Patrik och Hans jagandes 8min efter.
Redan till första kontrollen förstår jag att de inte är så pigga som man kan hoppas på då de är påväg upp för fel fjäll, men jag stoppar dem i tid och de tappar inte så många minuter.
Mathias vill inte springa först då han ser suddigt efter gårdagens vind. Så nu ska vi plötsligt lita på en icke orienterare...lovar inte gott.
På väg upp till 3:an har Patrik och Hans kommit ifatt. Stigningarna verkar tunga men en strålande dag gör att de njuter av utsikten. De springer nu väldigt lite och misslyckas till och med att följa en markerad led så det känns som de är trötta och dagen kommer blir lång. På snö skuttar de dock som kalvar på grönbete…typ.
På väg till 6:e kontrollen rotar de efter deras sista energi och trycker i sig den fort. Sagolik utsikt och en bar gör att de får lite fart...i typ 3 minuter.
En lång g nedförsbacke utan speciellt mycket spring avslutar dag 2 och i solsken stapplar de i mål. Vi slutar på en 12:e plats och det är nog mycket tack vare min hjälp!
Skicka en kommentar