När vi ändå är igång med snurrningar river vi av en bom till. Den här är hämtad från BAMM 2011. Undertecknad och Krister ska "bara" defilera mot mål när det sket sig så pass att maxtiden närmade sig som en värmebölja i december:
Bara tre kontroller kvar och äntligen hemåt! Men ack så fel vi hade. 
Dimman smög sig återigen in och nästa kontroll var riktigt svår. Vi hade
 dock skickligheten (och turen) att gå rätt. Trots viss osäkerhet när vi
 sa ”den ska vara här toppen, den ska det” tornade Kåppastjårros mäktiga
 sida upp sig. Dagens sista backe på 200 höjdmeter klarades av och väl 
uppe mötte vi två lag som vi gått ifatt.
Löpningen ner mot näst sista 
var, förutom något stup i början, 750 meters gräsmatta, i dimma. Lätt 
löpning men svår orientering eftersom det blev kompass rakt på. Det gick
 jättebra ända till vi var i ringen. Den lilla gölen var stört omöjlig 
att hitta inte bara på grund av dimman utan också för att vi gick ner 
för långt till vänster. 20 minuter senare var vi åter på leden och 
ytterligare 10 minuter senare satt den där. Oerhört onödigt men väldigt 
skönt!

2 kommentarer:
Nä, det där irrandet var inte roligt...
Det var inte vi det var den satans tåken!
Skicka en kommentar