
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Nä, och man ska inte lita på folk som "känner någon som kan fixa..." Så medan Pälle förlustade sig med Motörhead i lördags satt jag hemma och tjurade. I brist på verklig LIVE fick trösta mig med att ställa upp några fina LIVE-plattor i hyllan.
En av de bästa LIVE-skivorna ever är förstås Ramones "It´s alive", inpelad i London på nyårsafton 77. "Gabba gabba hey", räcker det väl att säga. Eller bara "1,2,3,4".
Motörheads "No sleep ´til Hammersmith" från 81 får ju vara med av uppenbar anledning. Och bättre än så här har de aldrig varit. Det där råa och smutsiga ljudet är just som smutsigast här.
New Race är supergruppernas supergrupp. Ronny från Stooges, Dennis från MC5, Deniz och Rob från Radio Birdman. Som skivtiteln antyder "The first and the last" var det här deras enda skiva. Den dokumenterar deras Australienturné 1983. Bra? Jorå, men kanske inte så bländande som man kan tro. Det låter väldigt mycket Radio Birdman.
Sen får Cramps "Smell of female", också från 83, vara med. Det är ju Cramps första officiella liveskiva och är väl lite småtrevlig sådär. Lite lagom för en småtjurig lördagkväll.
Kanske skulle jag ställt upp Black Sabbath´s "Live at last" eftersom samma biljettfixare har lovat mig plåt till Sabbath på Stadion i maj. Tack och tjena...