82 km 5400 m stod det i inbjudan, något man ju lätt borde klara av efter 100 km i Verdon.
TC låg i den lilla byn Létivaz strax öster om Montreux i Schweiz.
Byn var lättfattad, ett sågverk, ett hotell, en ostfabrik allt i en vägkrök. Start vid sågverket, sova på hotellet och mål vid ostfabriken, allt inom 300 meter. Hotellet var från 1888 och det märktes.
Mat och personal var på topp men vill man ha god nattsömn ska man välja annat boende då varje rörelse gjorde att säng , golv, väggar och tak knirrade/knarrade.
Väderleksrapporten sa ca 10 grader under natten och 20 grader med moln och eventuellt regn på dagen. Frostrisk på 2000 m. Perfekt!
Start 02:00 ca 40 startande och det var varmare än 10 grader så det blev kortbrallor och kortärmat.
Som vanligt var det bara att låta antiloperna köra iväg och själv komma in i lämpligt tempo, gå uppför, spring utför och på platt. Underlaget var växlande grus, asfalt, skogsstig och kohage med tillhörande kor och komockor. Då banan var markerad med reflexstavar och kossorna hade fattat visst tycke för dessa var det tidvis lite problem med navigeringen. Första matdepån kom efter 27 km och ungefär samtidigt med morgonljuset.
Hade kört på enbart salt/kolhydratdryck så det var skönt att sätta tänderna i en apelsinklyfta.
Förutom första kilometrarna så hade det varit väldigt solo på banan.
NU började allvaret.
Under 26 km och tilltagande solgass gick banan upp och ner på olika toppar över 2000 m.
När matdepå 2 efter 43 km nåddes var benen slut och temperaturen i klass med Verdon.
Ett par apelsinklyftor lite cola och så på igen.
Nu väntade en rejäl tvärbrant stigning som visade sig vara nästan oöverkomlig. Gå 30 sek flämta 30 sek, repetera. Väl över kammen väntade naturligtvis en utförsbacke i samma format.
Nästa depå skulle vara vid 60 km och längtan dit var väldigt stor. Min GPS visade just 60 men ingen mat i sikte istället 2 funktionärer som meddelade att det var 4 km kvar. FAAN. Väl i depå blev jag tvungen att stoppa i mig både apelsinklyftor och lite smärtdämpande för att över huvud taget komma ut på banan igen. Fick sällskap av en Belgare som var i min ålder och höll samma tempo så vi stöttade varandra den sista biten. Vid sista matdepån skulle det vara 5 km kvar till mål men fick som svar på frågan om distans kvar; "Sorry 10 km" HELVETE!
Sista kilometrarna var dock väldigt snälla och vi klarade maxtiden på 17 timmar med marginal.
Arrangörerna erkände efteråt att bana nog var snarare 90 km och att maxtiden var väldigt elakt satt.
Färre än hälften kom i mål och aldrig har det känts så skönt att få avsluta ett lopp.
