VÅREN HAR KOMMIT

VÅREN HAR KOMMIT

Team Rockrunners gör sin debut i år i helgen då Ursvik Ultra avgörs.

Laget består av:
sträcka 1 - Peter,
sträcka 2 - Lars,
sträcka 3 - Pälle,
sträcka 4 - Jonas,
sträcka 5 - Tomas

ÅRETS FÖRSTA DAG-TÄVLING

Om man vinner årets första tävling måste det betyda att man är bäst. Om man vinner sitt livs allra första H40-tävling måste det betyda att man är ännu bättre eftersom H40 är världens hårdaste klass. Om man dessutom slår en 107-rankad (Per Ek) måste det betyda att man är minst den 106:e bästa orienteraren i Sverige. Ja jag vet att AspLövet är bäst och att rankinglistan ljuger. Peter Öberg är egentligen bara tvåa och det är därför jag inte står som 106:a (för det gör Henrik Jansson IKHP).

Vaddå slog inte Per Ek? DNS är fan visst att deltaga! Dessutom är man fett klen om man viker ner sig för lite snöglopp och regn i luften. Ja det var spårsnö men jag startade nästan först så det var faktiskt jag som spårade. Alltså är jag inte bara bäst på att orientera. Jag sprang snabbast också. Synd att jag inte är med på terräng-vm som går på TV nu. Jag tror nog jag vunnit det också!

Nästa helg är det en tävling som ligger på agendan. Ursvik Ultra i sumpan, ska bli kul nu när man är bäst :)

Årets första Natt-tävling

Täby stod för denna premiär för mig dett år, fast med glåpsnöande och gemensam start som till ovanligheten. Det var för mycket snö så spårning skulle missgynna först startande.

Ja nu blev det ett led i skogen och själv såg jag till att ligga långt fram då jag var oförskämt pigg. Men ändå lyckades 4-5 personer segla iväg utan mig. Själv beffan jag mig i en egen lite grupp på 5 personer och farten var maklig. Försökte köra på men det var inte lönt lixom.

Vid 2 tillfällen tog jag egna vägval och det resulterade i att man vimsade snett och vint, men de sista 2 kontrollerna fick jag ösa på igen. Tiden blev 61min och jag var väl säkert 10 min efter segraren. Men det vår vi se när resultatlistan kommer.

Nästa helg är det mycket tävlingar som ligger på agendan och då även Ursvik Ultra i sumpan, ska bli kul nu när man är i skaplig form :)

LAPPORTEN 2009

Med dette nettkamerafoto fra Bjørkeliden øver Lappeporta saluterer dere hærmed att Jonas og Pælle akkurat reservert og betalt norsk lavprisflyg fra Arlanda till Kiruna i august. Hu og hei, prosit og god tur!

SJÄLENS KRIGARE

I går tände själens krigare rökelse, satte på sig löparkaftanen och begav sig iväg ut på ett pass i Breviksskogen. Eftersom det var vår i luften bar det av i kärlekens tecken. Ut på vift, ut på ut på ut på ut på vift ut på ut på ut... Just som fåglarna kvittrade som bäst såg han isen smälta och barmarken komma fram. Själens krigare älskar barmark men den försvann på andra sidan krönet. Vem ska jag tro på, tro på, tro på när tro på när allt är så här... & ingenting vi nånsin med nåt menar.
En stund senare sågs vatten porla i en bäck. Själens krigare älskar vatten! Frukt grönt & vatten…aaaaaah Frukt grönt & vatten…aaaaaah
Själens krigare kom till ett ställe där en hemsk människa varit framme. Det är lätt att hata honom, hans vassa motorsåg och hans dumma dumma traktor som gör leriga spår och förstör men man ska inte hata (Everyone is Jesus, everyone is Jesus Everyone is Jesus Everyone! Everyone is Jesus, everyone is Jesus Everyone is Jesus Everyone!) men skogen var så fin och träden så höga. Själens krigare älskar dig och din såg lite mindre, så är det!
Vid Hampträsk gick solen, vars ljus ger oss värme och kärlek, ner och hela hemvägen sjöng själens krigare: Ber. Ber. Ber. Ber om ljus. Ber. Ber. Ber. Ber om ljus. Sedan var han hemma.

Over and out från en förkyld PÄLLE DI LEVA med snor i hjärnan.

PS Det blev 11,5 km på ungefär 75 minuter men tänk på att tiden har inget rum :-D DS

SWISS ALPINE MARATHON

Ålrajt folks! Nu är det dags att officiellt släppa en liten bomb i Rockrunners bloggen. Ja, vi som var på Peters inflyttningsfest har ju redan diskuterat äventyret. Och nu har jag bestämt mig och semestern är planerad. Det blir en liten fin alpin semester med trekking, klättring och SWISS ALPINE MARATHON 78,5 km.

Att kuta det där alpina ultraloppet har ju länge varit något av en liten dröm, och varför inte slå till just i sommar... Jag ser redan fram emot att få streta de 1600 höjdmetrarna upp mot banans högsta punkt! Jävlar vad kul. För att inte tala om att kuta de sista tre milen hem till Davos nästan konstant utför...

Hur kroppen kommer må efter det här äventyret kan man ju undra. Men jag tror nog att det är bäst att jag anmäler mig som reserv till BAMM...

VECKANS ROCKRUNNER V. 12

LÅNGPASSET

En mer självklar utnämning till VRR är väl svårare att tänka sig. Kanske har LÅNGPASSET inte blivit utnämnt tidigare just för att det är så självklart. Ja, LÅNGPASSET är ju själva grundstommen till hela vår verksamhet. Och hela vår verksamhet handlar ju just om LÅNGPASSET...

Den som vill hänga med sista milen på Munkastigen Trailrun i april får inte ha slarvat med LÅNGPASSEN. Den som vill ta de sista kullarna med spänstiga steg på LAMM i juni får inte ha slarvat med LÅNGPASSEN. Den som vill vara med i täten ner mot Björkliden dag två på BAMM i augusti får inte ha slarvat med LÅNGPASSEN...

NI HAR VÄL INTE SLARVAT MED LÅNGPASSEN?

Nej, självklart har ingen i teamet slarvat med LÅNGPASSEN. Minst en gång i veckan, sedan början av december, har vi allihop sprungit pass längre än två timmar.

...om inte? - Då är det fan dags att börja nu!

ROCKURRUNNURLÅNGURPASSUR

I lördags genomfördes återigen ett Rockrunnerslångpass. 4/5 av teamet sprang från Tompas (T) lägenhet i Märsta. Men vi tar det från början! Pälle (P) startade C3:an (C3) på Rödingstigen 08:48. 09:16 fångades Lasse (L) upp i Bajenland och 09:34 plockades Jonas (J) in vid Svampen i Bratsens rike. Färden styrdes via Norrtull ut på E4 norrut. C3 gick som blixten denna dag och mitt i en diskussion sa J "Bor inte T i Märsta?" P sa "Ja" J sa "Det stod Märsta på skylten" P sa "Det är bättre att bomma innan träningen!"

Vi hade alltså bommat och befann oss nästan utomlands innan vi vände. Uppenbarligen är P fortfarande ringrostig i ol-tekniken men eftersom C3 är snabb kom vi ändå i tid. 09:59 släntrade boysen in hos T, Carro (bara C) och Malte (M). Kaffet stod på plattan så vi fick en koffeinkick under ombytet.

När skorna var knutna och GPS-klockorna hittat satelliterna bar det av ut i snögloppet. Vaddå snöglopp? Det var ju häll(hell?)regn (hellrain) i början! "Vi blir väl blöta ändå" sa P när alla stack. 500 meter asfalt övergick i äng, som blev stig, och slutligen lite grusväg innan vi var i riktiga skogen.
T hade en karta med sista sträckan från Tiomila men vi struntade i kontrollerna utan sprang längs små och stora stigar i en halvtimma. Helt plötsligt sa T åt P att han skulle känna igen sig. P sa "Ja vi är i skogen" T sa "Ja men var i skogen" P sa "Jag är inte Bosse (ett förtydligande, här avses inte Kart-Bosse utan pappa Bosse, men i skogen sa vi bara Bosse) som kan varenda träd i alla skogar i hela Sverige" (vilket säkert stämmer på bägge Bossarna. Kan det ha något med namnet att göra?)

T sa "Du sprang ju här på långa natten" P sa "Vilket år?" Nä nu börjar undertecknad överdriva. Riktigt så illa var det inte men just där och då kände han inte igen sig. T lämnade över kartan och genast började P orientera mot kontroll 10 bara för att få plocka en kontroll.

Vi kom på den rosa stigen vid ängarna och närmade oss tian österifrån. Trots att P lämnade stigen vid sankmarken och hade sista säkra blev det en liten bom. Detta vill P gärna förklara med att stenen var djävligt liten och nästan begravd i snö. I alla fall från det hållet vi kom ifrån...

Efter att T "stämplat" och alla utom L (som återigen körde drickafritt) tagit en klunk tassade vi vidare längs det där stora staketet sydväst om tian som typ har något militärt med sig. Det bar av ner mot vattnet. På vägen passerades långa nattens första kontroll och när vi kom in i slottparken orienterade J (ganska) säkert in mot varvningen.

Vi passerade denna runsten och försökte läsa vad som stod. Man kan säga att ingen var någon hejare på runskrift men att alla var grymt kreativa. Förslagen innehöll dräpa, dräpte, hor, lösaktig, arn, kompass, blodig, karta, hård, hårdast. Men när vi kom in på hårdrock lade vi ner och fortsatte mot kontroll 13-14-15.

J spikade (Jonas att hitta kontrollen direkt är att spika jag vet inte om vi sa det i skogen) alla utom en så det var mer än godkänt. På slottsgården konstaterade vi att TC 2008 går till historien som det bästa TC haft Tiomila någonsin. Eller vad säger ni?

L var pigg som en duracellkanin och lekte flygplan i några extravarv medan vi andra vilade och drack. Efter pausen vände vi norrut. GPS:en stod på 80 min och 12,5 km. Det bar av genom slottskogen. Vi såg massor av grävlingsspår och någon kilometer senare såg vi också fotspår i snön. Tre dubbskor och en salomonsula. Det måste vara vi! Jorå rutten korsade rutten. P tog över kartan och det blev en bit obanad terräng innan rutten återigen korsade rutten. Vi var vi det där höga staketet nära Tallmilan igen.

T gick upp och drog och vi varvade obanat och stig tills vi kom ut på en väg. Tempot drogs upp ännu mer då L satte iväg i en herrans fart. GPS:en sa att tempot var nere på under 4:20 ett tag innan en skarp högersväng ledde rakt uppför på en liten stig. L ökade. J och T hängde på men P:s ben sa att dom inte ville tävla uppför. TLJ (hade Jonas hetat Kalle eller Kurt hade det varit TLK - The Latin Kings, fett!) hörde inte. Däremot vände de om en bit efter toppen och hämtade in byket längst bak. Detta var uppenbarligen någon signal om nytt tempo för tiderna låg nu konstant ner mot 5 per km.

De tiderna är alltså P:s tider vars ben, kropp och knopp var stabila men inte ville öka. Det var nog likadant för T eftersom L & J fick kartan. P & T lade sig på rulle. De konstaterade att orken var bra och kunde fortsätta hur länge som helst men att ta snabbare steg och oftare var inte aktuellt. L & J sprang alltså fortare och så såg det ut i några km men så kom vi ifatt de andra två.
J kände av stramningar i vaderna och ville ta det lugnt sista biten.

Den tvättäkta H-16-spurten drogs därför upp av L & T men jag vet inte om någon vann. Efter 2:41:58 och 26110 mter var vi i alla fall framme.

T fräste på köttfärssås samtidigt som han stretchade. Vi andra stretchade bara. Nä vi åt Powerbar Fitmaxx med bananvaniljsmak och drack Powerbar Performance Sports Drink med orangeflavours också. Såja nu har sponsorn fått sitt! M höll ställningarna vid datorn och C hjälpte oss att snabbt komma in i skidloppet på TV. I täten låg Jauhojärvi och körde lika furiöst som L sprang. T och J var typ Veerpalu och Northug i klungan medans P kände sig som Anders Södergren åkte (även om han aldrig aldrig skulle kliva av :-) ) alltså var han Rickardsson, sist in i klungan.

Vi slaffsade i oss T:s goda köttfärssås med marinerade vitlöksklyftor och oliver. Ännu ett underbart träningspass var tillända. Tack T!

ROCKTRÄNINGURBILDUR

Rockrunnersträning 090314

Hårdur Teamur Rockrunnurträningur i skogur idagur. Virur varur utur längur i slaskur och detur regnur, snöur ochur solur skinur. Rockkamrur varur medur. Merur textur kommur i morgonur...

Veckans Rockrunner V.11

Proviva Active

Den överlägsna återhämtningsdrycken får utmärkelsen denna vecka. Så god, så överlägsen, så lättdrucken och framför allt bra för magen. Ni som inte prövat den ännu gör det och helst den tropiska varianten.

Utmärkelsen kan kännas kontroversiell, och jag får faktiskt inget betalt för att säga detta! Funkar dessutom bra till grillchipsen, middagen samt att barnen älskar den. Har ännu inte testat den till groggen, men där gå väl gränsen.

Proviva - återhämtningsdrycken!

ÄNNU MERA KARTPYSSEL

Eftersom jag var och sprang i Nyckelviken på SMBN-finalen igårkväll passar det att ta kartpyssel till. Sex kontroller (av 29!) fick plats på klippet så jag tänkte att ni skulle få pricka in var de sex kontrollerna sitter. Kul va? Inte? Då säger jag - Käftn ni behöver all kartträning ni kan få så sluta klaga och pyssla på!

Starten var precis vid kartkanten på stigslutet 80 m ö G i ERG (JARLABERG). Ni får gärna pricka ut den som en mjukstart men det ingår inte i pysslet. Nu börjar vi:

1. Ettan satt på lilla branten (utan taggar) 100 m sö om 4 och 130 m nv om 3.
2. Tvåan satt i sänkan 20 meter s om 5 (som för övrigt satt fel på vinterserien).
3. Fyran, sjuan och tian (en bokontroll, så där var jag 3 ggr) satt på punkthöjden vid stigslutet 130 m norr om sjön.
4. Femman satt i tvåstreckssankmarken 80 m nv om 15.
5. Sexan blir svår. Själva kontrollen var lätt men blir svår att beskriva. Den satt i sänkan 300 m nv om 15, 300 m no om 3 och 350 m ö om 4. Det ligger en stor sankmark 30 m nv om skärmen.
7. Finalfrågan blir kontroll nio. För att hitta den ska du leta efter en brant som ligger 200 m ö om fyran (alltså inte 4 på kartklippet utan FYRAN den där punkthöjden du nyss bör ha hittat). Det finns två branter 200 m ö om fyran. Det är den södra som är kontrollen.

Fixar du alla kontroller får du springa långa natten på Tiomila!

SNOWRUNNERS

Tanken var ett felfritt teknikpass på 31 kontroller men det blev en snöpulsningsupptäcksfärd på en karta utgiven av Gustavsberg 1983.
Hus var rivna.
Hus var byggda.
Stigar hade växt igen.
Stigar hade trampats upp.
Inga vägar var borta.
Vägar var nya.
Fårhagar var byggda.
Jag bommade.
Det blev mörkt.
Jag bommade igen.
Elljusspåret tändes.
Det blev ännu mörkare men de nya Ajsbugg Pajtoskorna greppade och tog mig till bilen. När jag kom hem skottade jag snö och skrek:

VÅRHELVETE VAR ÄR DU?

MER KARTPYSSEL

Jonas kom med ett härligt utmanande inlägg. Jag kan inte vara sämre så jag måste kontra. Detta kartpyssel gjordes i förra veckan till Enskedes klubbtidning EKOT. Varje kartbild har två frågor. Klicka på kartan om ni vill se den större.

1 A – Vad heter kartan?
1 B – Vad heter sjön i söder?




2 A – Vad heter köpcentrumet på andra sidan motorvägen, ca 1 km sydväst om kartan?
2 B – Vilken 1700-talsherrgård ligger ca 1 km norr om kartklippet?



3 A – Vad heter friluftsgården 300 m norr om slalombacken?
3 B – Vad hette Nyfors innan Nyfors hette Nyfors?





4 A – Vilken klubb tränar ofta från friluftsgården?
4 B – Vad heter vattnet söder om friluftsgården?








5 A – Vad heter gärdet?
5 B – Vilken tävling går här en gång per år?

Vika hör ihop?

Nu blir det upp till bevis grabbar. Ni orienteringsproffs måste också vara överens vill inte ha flera olika svar. Jag behöver ett facit! Höjderna (vänster) 1-12 skall paras ihop med kartbilderna (höger) A-L. Lycka till!

Veckans Rockrunners V.10

Jonas Möllare

Hans får denna utmärkelse för sitt heroiska insats på vasaloppet som gick senast.

Jonas har lagt ner sin skäl för att komma i sån fin form så att han kunde prestera på TOP, med mängder av skidtimmar i spåren och långa resor för att komma till spåren så fick vasaloppet en snörplig avslutning efter 2.12tim och 34,5mil i Risberg.

Jonas hade då veckan innan börjat känna att kroppen var lite olustig, men trotsade sina känslor och stod ändå redo att starta.
Redan i första backen där många blir stående i kö så började Jonas blöda näsblod.

Men lite blod hindrar inte en tuff kille som Jonas inte, nä han fan skidade på som om inget hade hänt och slet som ett djur genom Smågan och Mångsbodarna, som bäst låg han på en 1538 plats och det med blodiga handskar och blodig haka.

Men klok som han är så klev han av i Risberg och det för att han insåg att skulle han fortsätta så skulle inte bakomvarande kunna få njuta av fina vita spår. Kroppen sa vid detta tillfälle till Jonas att nu räcker det. Det kommer fler tillfällen och det lyssnade Jonas på.

Jonas är där med den tuffaste killen vi har i Rockrunners och han backar inte för lite blod inte, en sann Rockrunner e han.

CARVINGORIENTERING?

Helgen tillbringades på Gesundaberget. Särskilt mycket orientering blev det inte - ingen alls faktiskt. Däremot blev det många carvingsvängar och ett längdpass. Enda vurpan blev i det livsfarligt isiga elljusspåret. Det gjorde ont! Slalomen däremot gick äckligt bra. Det var folktomt i backen och barnen var kvar i stan så vi hann med en massa åk. På bilden ser vi Staffan in action.

Gå -orientering!

Skidsäsongen är över! Fram med kartan, kompassen glömde jag hemma. När inte kroppen är helt fitt men man vill ändå utöva borde det väl funka med att gå. Kartan som gällde var den Pälle och jag använde i Höstlunken 2008. Ritade in några kontroller med inte så långt emellan, men faan vad svårt det var. I skogen fanns det fortfarande bra med snö, så stigar, stenar var svårare och hitta än jag trodde. Envis som man är gick man fram och tillbaka för att kolla en extra gång. Ett par gånger vred man kartan fel (svårt utan kompass) rookie som man är, men förhoppningsvis fastnar ett och annat ändå. En dryg timma blev det i Visättra skogen.

Skit i skon

Vid middagsbordet satt vi å åt och då kom vi oåtsögt in på hur skön Asplövet var med alla sin skrivelser på sin blogg.
Jag kom då på att någonstanns i universum så finns det lite Asplövet i oss alla, eller i alla fall en del av oss.

Som till exempel idag så gick jag själv på muggen för att kräma lite löst slem som vanligt inför ett kommande träningspass. Vid dessa tillfällen greppar man alltid tag i en karta för att slippa fundera på skitlukten och sväva bort i underbara tankar till kartan framför sig.
Men idag var det ionte så, ne idag slet jag med mig en skohelvete med mig in på muggen, å va fan e de nu då????

Köpte ju ett par nya Icebug Grippo för kommande säsongens långa pass.

Väl där inne satt jag å begrundade denna sko till ljudet av hangarafallet ner i muggen, ja nog fan var jag lös allt.
Men detta selekterades bort snabbt till att kolla in dubbarna och vridstyvheten i skon och skons helhet.

Där satt jag nu ett tag och drömde om allt mellan himmel och skitdoft och till hur mycket jag längtade till att få komma ut på passet i mina nya skor.

Efter en 10min så väktes jag ur min dröm då sonen kom och slet i handtaget och sa att nu är det min tur, hehe.

Tack och lov ja nu får det va nog, skit i skon och stick ut på passet som jag drömde om, ja en drömpass blev det inte men ett helt ok pass i alla fall.

Tack för mig.

MUNKASTIGEN TRAILRUN 44K

Vad sägs om att ta och blada ner/över/in till Laxå för att springa Munkastigens 44 km långa (korta) och vackra stiglopp. Inbjudan finns ute nu och på Funbeat har jag lagt upp blänkare om loppet. Nog låter det som ett trevligt race och visst är det roligare att skubba 44 km vacker led genom Tiveden än 50 km grusväg/asfalt som det är på Lidingö Ultra två veckor senare. Nä vänta lite... Lidingö förra året var ju kul som fan, och jobbigt. Det är klart vi springer bägge!

Den 25 april är en lördag. Starten går i Olshammar 11:00 men det är bussning till start 09:30. Går man upp i ottan så borde det funka att springa utan att sova över någonstans. Hur lång tid tar det till Laxå? Vart ligger Laxå? Finns Laxå? Finns det Lax i ån?

Vasaloppet 2009

Här kommer man in som segrare, nej inte direkt, det blev tyvärr looser-bussen från Evertsberg till Mora.

Förhoppningarna var goda, de yttre förutsättningarna var bra, bra skidor, bra glid, bra start. Målet var att komma bland de 1000 första och chanserna mkt goda. Det som hände i Bessemerloppet hände även här men än värre. I första backen blev det maxpuls direkt och näsan spydde ut blod från båda hålen och ville inte sluta. Väl uppe på platten var det fokus att hålla på och snörvla och spotta ut skiten. Tror att jag passerades av sisådär 200st innan Smågan och jag själv kom in som 1345:a. Normat sett plockar jag fler mot Smågan och framåt.

Raset fortsatte mot Mångsbodarna, näsan fortsatte blöda och handskarna var nu hyfsat röda, tror att jag tappade ytterligare 300 placeringar. Från Mångsbodarna går det väldigt mycket utför och mina mkt välvallade skidor gör ett bra arbete, plockar säkert en 50 placeringar där. Ridå! Tvärstopp, krafterna tar tvärslut strax efter ca 30km körda.

I Risberg klev jag mentalt av, men med vetskapen av alla som följer en därhemma via webbar och mobiler hoppas man ju på ett mirakel. Något mirakel kom inte, det blev mer ett spektakel som gick omkring på sina skidor. Det var tungt, riktigt tungt till Evertsberg.

Tråkigt, kasst, förbannad, bortkastat, orättvist, j.... piss!

Nu börjar den riktiga säsongen :)

Jag som funderade på att springa ett långt ultradistanslopp under försommaren. Olika träningsupplägg diskuterades och jag insåg att jag inte kunde komma ifrån de riktigt långa träningspassen eftersom det finns inslag i ultradistanslöparens förberedelser som inte går att träna under kortare löpturer.

Det ena gav det andra och plötsligt kom idén att springa det viktigaste träningspasset i form av en tävling. Planeringen tog snabbt fart. Resultatet blev TEC.

Tanken med TEC är att ge ett bra tillfälle att tänja på gränserna lite. Fokus på utmaningen är inte att det ska vara en tuff bana utan mer på att stärka den mentala biten och ge möjlighet att testa formen under icke-optimala förhållanden. Därför genomförs loppet under skiftet vinter-vår som ett mentalt-arrangemang med mindre support än vid mer traditionella ultradistanslopp.

Välkommen och beskåda mig vårdagjämningshelgen 21-22 mars 2009!

TEC

JUDAS PRIEST

Judas Priest 090228

Rockkameran fick inte följa med till Globen men rockmobilen ryckte in som vikarie uppe på etage 4. Det är ingen höjdarkvalitet på bilderna men dåliga bilder är bättre än inga bilder. Eftersom det inte blev någon rockträning så hoppas recensionen över den här gången.

4029

Jaha nu är klockan 08:07 och starten har gått. Jonas startnummer är 4029 och man kan följa hans framfart i spåren HÄR. GO GO GO!