Från fler Öar till Öar

team Hedlund har under senaste veckan varit i södra OCH norra Skärgården med Senjabåten. Man kan lätt tro och tycka att det inte är en optimal uppladdning inför kommande kommande äventyr i fjällen men undrar om inte det är bättre än man kan tro och tycka ändå då löpning har förekommit och det ganska rikligt. Från fler Öar till Öar-veckan började med ett team Hedlundpass på Runmarö. Jag lade mig som vanligt en meter bakom och en halvmeter åt sidan och skötte farten från baksätet kan man säga. Dagen efter spädde jag på med ett pass runt hela Runmarö på 15 km. Någon dag senare var vi på Utö och den ön är ju stor så där blev det också runt 15 km.

Annars gjordes veckans sjukaste pass på Norsten, en liten kobbe långt ute på fjärden öster om Fjärdlång. Där fanns några fiskebodar och en bastu annars var det mest sten, branter och klippor. Men tillhör man Team ROCKrunners så är väl klipplöpning ett måste. Kobben runt upp och över blev en slinga på 2 km så det blev några varv och varje gång båtarna passerades sk(r)ålade hejarklacken i öl och jag i sportdryck. Efter den galna träningen blev det givetvis bastu (se bilden) trots värmen. Ibland är livet bara för bra!

Efter det har jag gjort tre pass på Lökaö som var så stor och hade så lite stigar och tät skog att det gick att springa vilse. Båtresan avslutades med ett teoripass nattorientering då det blev mörkernavigering hem från Tvikobb några distans öster om Möja. Inte så jobbigt fysiskt men rätt påfrestande mentalt och grymt läckert!

Dessvärre blev det inget stopp på Ornö. Jag hade ett tänkt återuppleva Kart-Bosses sm-kavle-lopp från 1963 men dessvärre låg vindarna helt fel den dagen så vi hade ingen möjlighet att stanna till där. Jag som hade skrivit ut kartan och fått inside information och allt. Men vad tusan det är bara juli och båtsäsongen är inte slut ännu... Någon kanske vill joina på en tripp till Ornö och springa ett historiskt lopp? Avslutar detta inlägg som det förra Ö till Ö-inlägget. "Man kanske borde ställa upp i Ö till Ö i september? Nä det är alldeles för mycket simning! Men om man får ta båten mellan öarna räknar jag mig själv som favorit!"

I morgon bitti, nä fan shit, klockan är över midnatt, IDAG bär det av till Hemavan! En rapport kommer var det lider.

Hett på Sörmlandsleden

Det är varmt idag. Jag hade planerat att köra i i två och en halv timme på Sörmlandleden. Så blev det också. Med lite extra barlast i ryggsäcken och två vätskeflaskor lämnade jag lyan i Hammarbyhöjden vid tolvtiden. Började med att springa skogsstig för att sedan ansluta till Sörmlandsleden efter en tre, fyra kilometer.Det rullade på rätt bra första timmen. Det kändes förstås att jag sprungit i backe igår - drog på mig mjölksyra i varje uppförslutning.

När leden går på de lite mindre skogsstigarna är den väldigt kul att springa på; varierande, småkuperad, lite trixig med mycket sten och rötter. Men vad dåligt markerad den är nu för tiden. Jag lyckades springa fel flera gånger och jag vet ju ändå ungefär hur den går. Det lär gå åt mycket snitsel på Sörmland ultra om det inte ska bli en massa felspringningar - igen.

Läskigt varmt var det förresten där leden går längs hästhagarna efter att man lämnat Nackareservatet. Luften liksom stod still och bara ångade..

Efter en timme och en kvart var jag framme vid sjön strax innan leden kommer fram till Tyresö, Eftersom jag skulle kuta i två och en halv var det alltså dags att vända. Det gick rätt bra på vägen tillbaka också, åtminstone tills jag närmade mig två timmar. Då var jag precis vid bron över Söderbysjön. där satt en kille och en tjej och drack öl. Försökte föreslå killen ett byte; att om jag tog hans öl och satte mig där med hans tjej så kunde han få kuta vidare med min sportdryck... Av någon konstig anledning var det ändå jag som fick kuta vidare.

Sista halvtimmen gick segt. Fick gå i flera uppförsbackar. När jag tillslut vinglade upp till Hammarbyhöjden stannade klockan på 2:33. Tillbakavägen tog alltså tre minuter längre än utvägen.Nu känner jag mig rätt sliten och behöver nog en eller två dagars vila. Men ikväll är det rock´n´roll på båten så lite dans ska jag väl orka med...

Fjällträning. Pass 2

Dags för en sväng mot nya berg. Lite bekväm av mig stoppade jag kartan i ryggsäcken på mitt andra fjällpass. Jag kände för att springa stig helt enkelt och tog därför leden upp mot Helags fjällstation. Från Ljungdalen är det 17 km och jag hade räknat med att det skulle ta en och en halv timme. Jag hade nämligen fem timmar på mig innan jag lovat barnen lyxmiddag på Ljungdalens finaste restaurang, så planen var att ägna tre timmar åt stiglöpning fram och tillbaka till Helags och två timmar åt att klättra upp och ner på berget. Men tusan så stelt och trögt och slitsamt det var hela vägen. Det kändes riktigt tungt och jag sprang där och funderade hur det var med min form egentligen. Var jag övertränad? Hade jag någon infektion? Hmm... När jag kom fram till fjällstationen hade jag hållit på i 1:45. På 17 km... Så uselt! Det blev till att göra nya tidsberäkningar och med tanke på hur jag kände mig tänkte jag att jag kör uppåt i 30 minuter, sen vänder jag hemåt.

När jag började klätta uppåt kändes det ändå riktigt bra. Höjdmetrarna passerades lätt och ledigt. Den planerade halvtimmen gick och då hade jag kommit så högt att toppen inte alls var långt borta. Jag tänkte att jo jag ska nog vända här för att hinna tillbaks i tid, men en liten bit till... Jag tänkte att nu bör jag nog vända, men en liten bit till... Jag tänkte att nu måste jag vända, men bara lite, lite till... Ja så höll jag på till det plötsligt blev väldigt kallt och mörkt och jag stod där i en veritabel snöstorm. Ja, det behövdes alltså högre makters ingripande för att jag skulle vända. Och jag vände.

Direkt när jag kom ner till fjällstationen igen försvann det mörka molnet och solen sken som aldrig förr. Ska man bli religiös månne? Jag hade i alla fall tillbringat en och en halv timme på berget och jag tror jag vände någonstans mellan 15-1600 meter. Helags är ju 1797 m.ö.h. så det var inte sådär jätte långt kvar - men den toppen har jag varit på några gånger så det var inget att gräma sig över.

Dags att ta de 17 kilometrarna hem igen. Tjo vad lätt det gick! Ja, det var ju lätt att inse varför det hade varit så slitsamt åt andra hållet. Det hade ju gått uppför hela vägen. Precis så mycket uppför att det inte syns. Ja, det är ju ändå 450 höjmeters skillnad mellan Ljungdalen och Helagsstugorna så lite uppför är det ju. Men åt andra hållet kändes det att det var nerför. Åtminstone gick det väldigt lätt ett tag. Tills mina ben började tycka att de fått nog. Sista biten ner till byn blev faktiskt ganska kämpig. Kanske inte så konstigt när klockan börjar närma sig fem timmar. Närmare bestämt fyra timmar och femtio minuter höll jag på. Det måste vara mitt livs näst längsta träningspass.

Fjällträning. Pass 1

Just det! När jag körde hem mina två småpöjkar till deras lilla fjällby passade jag såklart på att ta några pass i den trevliga omgivningen. Första dagen styrde jag åt nordost från Ljungdalen och rakt upp på Dunsjöfjället. En liten stig - som tydligen ingen annan än jag använder, så det är inte så mycket till stig - upp över fjällsluttningen, med mycket klafsande i myrar och bara så där retfullt sluttande att man tycker att det borde vara springbart men ändå tar man slut totalt och måste gå. Väl uppe på kalfjället, efter så där sex, sju kilometer så har man iallafall tagit sig 600 höjdmetrar, så några procents lutning är det ändå. Precis där fick jag också sällskap av en riktigt grisig vind. Den blåste elakt från nordväst, hårt och ihärdigt, så det faktiskt blev lite vingligt. Och kallt.

Mina första två toppar som jag tog mig upp på är namnlösa, men den tredje heter Tjaakse och mäter enligt kartan 1415 m.ö.h. och är en stenig historia. Det jobbiga är att stenarna inte tillåter någon direkt löpning utför, utan det blir försiktigt trippande och klättrande. Ja så är det i fjällen. Där bland stenarna skrämde jag upp en riphona och hennes ungar. Typiskt morsa som stack åt ena hållet medan ungarna stack åt andra. Hoppas de hittade varandra igen.

Jag kutade vidare norrut och rundade Dunsjön och då började det regna. Bergen jag just kommit ner från syntes inte längre och hela världen omkring mig blev med ens väldigt mörk. Eftersom det blåste som det gjorde blev det horisontalregn, och inte blev det varmare. Jag längtade genast väldigt mycket till träd och lä men hade en fem kilometer kvar till trädgränsen, så det var bara att streta på. Jag valde att skråa på östsidan av berget eftersom jag tänkte att det skulle vara lite mindre blåsigt där än uppe på ryggen. Inget bra val tror jag, för den där bergsryggen är superfin att kuta på men här var det stenigt och småkuperat och rätt jobbig löpning.

Mycket renar var det också. Det hade just varit kalvmärkning i Ljungris sameviste så de var fortfarande samlade i jätteflockar. Jag drev en sådär 40, 50 renar framför mig längs bergssidan och det kändes rätt häftigt.

Sista sex kilometrarna tillbaka på samma stig som jag kommit upp på. Jag var bra sugen på att rusa på ordentligt utför sluttningen genom skogen, men jag var tyvärr för trött för att göra någon mäktigare uppvisning. In genom dörren och raka vägen in i duschen blev det. Synd bara att stugans varmvattenberedare inte räcker längre än till fem minuters dusch, så jag var frusen bra länge efter passet.

3 timmar och 30 minuter stannade klockan på - ja om jag hade haft någon alltså. Men köksklockan visade att jag varit ute i tre och en halv timme. Det är ju inte alla som kan lägga ut grafer på sina träningspass. Så jag vet inte hur långt jag sprang (ca 25km skulle jag tro) eller hur många höjdmetrar jag tagit mig uppför (ca 12-1300 skulle jag tro). Men jag vet att jag blev ordentligt trött, och det är kanske det viktigaste.

IRON MAIDEN

Långpasset på Stockholms Stadion den 16 juli var så bra att inga ord eller siffror räcker till som betyg. Nu blir det mer båtåka! Ska träna mer Ö till Ö-träning i södra skärgården. ROCK ON!

Festa med fansen

Någon timma efter konserten (00:24) på The Dubliners. Janick Gers festar med sin stora löparidol. Eller skulle det stå Pälle Hedlund festar med sin stora gitarrhjälte?

Mera fjäll-SMS

Lars: Vad säger du nu då. 4,50 på fjället. högsta punkt ca 1550. sträcka ca 40 km. jävlar nu har jag ont i benen. Ska nog vila några dagar nu...

Pälle: Oh shit nu blir jag fett impad satan vad bra. Själv har jag bara varit maidenbakis efter mycket hårt rockande och shots.

Lars: Oh my god..som man säger. Maiden fan! D e ju ingen idé att fråga om d var bra förstår jag :-o Ja min son var sur för att han inte fick gå.. Men nu vill han se monster trucks. Ja va fan. D e väl samma sak :-)

Pälle: Jag kommenterar inte ens det dära.

Lars: Jävla obygd. Nu får man gå 5 km för en pizza o öl..

Lars: Nä d e ingen idé. Jag drygar mig ju bara.. Nån sa nåt elakt om radio birman härom veckan..borde fått stryk.

(Lars vann sms-kampen då han skickade de sista 2 SMS:en på 30 sekunder)

Run to the hills

Efter att förbanden (Lauren Harris och Avenged Sevenfold) klivit av och man hällt i sig en blaskig mellis (eller vad de nu serverar på apornas arena) i pausen smäller det när Eddie and the boys drar igång sommarens bästa BAMM-uppladdning. Det finns inte ett långt hårt bergspass i världen som knäcker två timmar nostalgiskt heavy-metal-80-tal. Nåja Fear of the dark är ju från 1992 men så är det nyaste låten också...

Ett fjäll-SMS

Eftersom den långe är så risig på att logga in här på sajten kommer här kommer en exakt avskrift av hans SMS till den korte i går kväll:

3.5 tim på fjället. 3 toppar, högsta 1415. Jamen fy fan va kämpit.. o blåst o regn o helvetes kallt. Nä. hade d varit bamm hade d inte vart kul att sätta upp tältet nu.. jag fryser fortf.

Den kortes korta svar blev:

Förbannat bra jobbat! Jag är avis ;-(

Milen på 37min

För en tid sedan så skulle jag otränad försöka mig på att göra milen på terrängbana(elljusspår) så snabbt som möjligt. Detta skulle bli ett kvitto på min kondition och om den förbättras med tiden.

Så den 5 maj 2008 gjorde jag mitt första försök och tiden klockades till 41.11 och det var enligt mig i otränat tillstånd. Ja otränad menas att jag bara tränat 2-3 pass i veckan det senaste 1/2 året och innan dess varit sjuk och skadad till och från i 1,5 år. Man kan faktiskt säga att mina problem kom i och med segern på Bamm 2006, hehe.

För någon vecka sedan så gjorde jag ett nytt försök på samma mil och träningen visar att jag blir faktiskt bättre i och med min träning som har ökats från 2-3 pass i veckan till 5-7 pass i veckan.

Tiden jag klockade 7 juni blev 37.25 och vittnar till att jag faktiskt kan vara snabb trotts att jag tränar mest uthållighets träning.

Vad är då syftet med att vara snabb?

Jo jag har ett mål att ta mig under 35min på min mil som jag kör och det hoppas jag kunna klara av innan årets slut. Sen om det är dumdristigt eller inte det låter jag er avgöra =)

Från Ö till Ö

team Hedlund har under senaste veckan varit i norra Skärgården med Senjabåten. Man kan lätt tro och tycka att det inte är en optimal uppladdning inför kommande kommande äventyr i fjällen men undrar om inte det är bättre än man kan tro och tycka ändå då löpning har förekommit och det ganska rikligt. Från Ö till Ö-veckan började med ett hetspass Hedlundsbröder emellan på Svartsö. Jag säger inte vem som vann men storebroren straffade sig själv med ett varv till i lite långsammare tempo med hustrun. Totalt sett blev det 17 km löpning på grusväg och stig i varierande fart. Två dagar senare blev det ett pass tillsammans med Martin Bellander. Vi hade fickparkerat våra båtar i Lådnafladen och fick oss ett härligt bergsklättringspass på den kuperade Lådnaön. Morgonen efter låg vi i Finnhamn och då snodde jag ensam åt mig ett morgonpass runt Idholmen och Stora och lilla Jolpan (se bilden). Det var inte fullt så brötigt och kuperat som Lådnaön men svettig blev man så det räckte för två. Bellanders segelbåt och Senjabåten skiljdes åt och natten efteråt tillbringades på Träskö-Storö. Ett pass till? Jorå självklart. Kuperat? Å fy fan! Brötigt? Om möjligt ännu värre! Fårbajs? You bet! Drygt 12 km fick jag till. Veckan kröntes med ett härligt löppass på fastlandet. Vadå fastlandet? Värmdö är väl en Ö! Jo det är klart. 15 km vanlig härlig terränglöpning på Värmdöstigar är inte fy skam. Man kanske borde ställa upp i Ö till Ö i september? Nä det är alldeles för mycket simning! Men om man får ta båten mellan öarna räknar jag mig själv som favorit!

LÅG LÄGRE LÄGST

Förra veckans Hedlundträning bestod till större delen av kajak i olika vändor runt Rödlögas skärgård. Var det stor höjdskillnad i Idre så var det tvärt om här - men den var större än man kunde tro! Ett paddelpass borde rimligen vara +-0 i höjdmeter men bifogad bild visar att vi tydligen var en bra bit under vattnet i början och flög lite på slutet. Inte märkte jag det, men det var nog för att jag var så förbålt trött i armarna! Låret är nu äntligen helt kurant och det är bra för även om kajak är fantastiskt så går det inte upp mot vanlig hederlig löpning in the woods. Idag är det 25 dagar till IcebugMM och 46 dagar till BAMM så nu är det bara att ligga i.