2011-06-30
BAMMTRÄNING no 13
2011-06-29
2011-06-23
GLAD MIDSOMMAR OCH INBJUDAN TILL TEAMMÄSTERSKAP
Glad midsommar på er alla Rockrunners!
Sista året har det snackats om kycklingar och pussycats hit och dit. Nu är det färdigsnackat och dags för Team Rockrunners teammästerskap. Mitt förslag är en tävling 6 ggr upp och ner i den kära Hammarbybacken, i stil med Rogers Bergstävling. Tävlingsdag 6:e eller 7:e augusti, dvs två veckor innan BAMM. Bra träning för er som skall köra BAMM. Jag fixar pris och champagne att skåla i för vinnaren. Vad sägs?!
OMM France 2011
Vad sägs om att köra OMM i Frankrike och inte långt ifrån Geneve. Tävlingen går 3-4 september och det är typ som Rogaine med en långklass och en kortklass. Visserligen nära Bamm men vad fan. Om allt går i lås så tar Tomas och hans sambo flyget dit och kör korta klassen.
X-MEN GOES DEEP UNDERCOVER
 |
| UNDERCOVER GROUND |
 |
| UNDERCOVER LEGS |
 |
| UNDERCOVER SHOES |
 |
| UNDERCOVER GRASS |
 |
| UNDERCOVER TEAM |
2011-06-22
GOOD PR FROM GUYS WITH SKULL MOTIFS
Tomas, Peter och Tor gjorde tydligen bra pr för Team Rockrunners när dom sprang Lamm. "If you were a competitor at this year’s LAMM you may have been wondering who the several competitors were with skull motifs on their tops. They are all members of a loose affiliation of Swedish runners called Team Rockrunners." Man har även en länk till Team Rockrunners blog, och uppmanar folk att läsa med hjälp av google translate! Snart kommer alla brittiska bergslöpare att frossa i teamets blog.
VECKANS...
BARFOTALÖPNING
I gårdagens Sportnytt var det ett reportage om en snubbe som läst den här boken:
Han menade att den inspirerat honom till att börja kuta barfota. Sådan fantastisk frihetskänsla, menade snubben. Det låter ju bra det där - frihetskänsla! Det är inget jag brukar tänka på, men kanske är det just grejen med löpning - frihetsgrejen. Att kunna ta sig vart man vill med egen motor liksom. Men när man är uppväxt i barrskogsbältet med marken täckt av kottar är det lite svårt att inse att frihetskänslan sitter i fötterna.
Nu har ju jag också läst den där boken. Den handlar rätt mycket om en hemlighetsfull indianstam i Mexiko som gillar att kuta långt - i sandaler. Den handlar också om en amerikan som blivit hangaround till de här indianerna, han kallar sig Caballo Blanco och kutar runt - i ett par New Balance. Sen handlar det om ett gäng riktigt duktiga ultralöpare som alla har skor på fötterna. Och den handlar om några spännande ultrarace där Leadville Trail 100 är något att lägga in i önskelistan. Loppen genomförs förstås med skor på fötterna. Ja, sen är det förstås författaren själv som har lite olika teorier om hur det är löpningen som styrt evolutionen för homo sapiens men hur skoföretagen med Nike i spetsen förstört alltihop. Ja, sen skaffar han sig ett par Nike innan han ger sig ut och lubbar bland mexikanska taggbuskar. Så jag bara undrar: Var håller barfotalöparna till i den där boken?
Nu måste jag väl tillägga att boken är grymt bra ändå. Den inspirerar som fan - till löpning och till att löpa långt. Så läs den vetja. Den har just kommit ut på svenska men håller man till godo med engelska kan man få låna av mig.
Men nu kan vi ju ändå konstatera att det här med barfotalöpning är rätt inne och man vill ju inte vara en bakåtsträvare. Därför skjuter jag helt enkelt upp mitt inköp av nya dojjer till BAMM och uppmanar alla i teamet till att också snöra av sig. I år kör vi alla BAMM barfota! Tänk er frihetskänslan!
I gårdagens Sportnytt var det ett reportage om en snubbe som läst den här boken:
Han menade att den inspirerat honom till att börja kuta barfota. Sådan fantastisk frihetskänsla, menade snubben. Det låter ju bra det där - frihetskänsla! Det är inget jag brukar tänka på, men kanske är det just grejen med löpning - frihetsgrejen. Att kunna ta sig vart man vill med egen motor liksom. Men när man är uppväxt i barrskogsbältet med marken täckt av kottar är det lite svårt att inse att frihetskänslan sitter i fötterna.Nu måste jag väl tillägga att boken är grymt bra ändå. Den inspirerar som fan - till löpning och till att löpa långt. Så läs den vetja. Den har just kommit ut på svenska men håller man till godo med engelska kan man få låna av mig.
Men nu kan vi ju ändå konstatera att det här med barfotalöpning är rätt inne och man vill ju inte vara en bakåtsträvare. Därför skjuter jag helt enkelt upp mitt inköp av nya dojjer till BAMM och uppmanar alla i teamet till att också snöra av sig. I år kör vi alla BAMM barfota! Tänk er frihetskänslan!
A - AFTER BAMM
Här ser vi en sugen Chicken-Jonas slita och karva i Henkell-korken efter hans och Chicken-Tors seger i sprintklassen förra året!
PS En sista sak som är bra med AFTER-BAMM är att man är så billig i drift. DS
2011-06-21
NORDMARKA SKOGSMARATON
När vi körde mot Oslo på fredagseftermiddagen såg vi massor av bilar med cyklar på taken - Vätternrundan! Även jag skulle ju ha deltagit i den där cykelutflykten, men nu var jag glad att jag istället var på väg till en springtävling. Det spöregnade och var kallt så en lång, lång, lång cykeltur kändes inte särskilt inbjudande. Lyckos mig som ska få kuta marathon i skogen istället!Vi kom fram till Oslo sent. Laddade med pizza x 2 och jag hade bultande huvudvärk. Det blev ett kort umgänge med våra norska värdar Heidi och Henrik innan vi stöp i bingen. Morgonen kom så fort att huvudvärken inte hann försvinna. Inte var jag direkt springsugen nu. Men frukostkaffet var gott och det serverades Nutella till nybakade rundbröd - Henrik hade varit uppe och bakat före sex. Vilken hjälte! Klart man blir på humör då.
Det var en kort biltur upp till Norges Idrottshögskola vid Sognsvann där starten skulle gå. De vanliga bestyren fixades. Men vilka skor skulle jag välja? Eftersom det såg ut att vara uppehåll och det skulle bli mycket grusväg tog jag de vanliga joggingskorna. Lite tunga, javisst, men bekväma för en fyramilstripp. Men man kan ju fråga sig varför jag inte äger ett par lite lättare, smidiga löparskor... Lagom till att jag drog av mig överdragsjackan började det i alla fall regna och direkt efter startrakan passerades en vattendränkt gräsmatta och sen var väl skovikten ett halvkilo per fot. Så dags att ångra sig nu. Men jag ångrade mig inte för jag hade annat att tänka på - pinknödig såklart, fem minuter in i loppet. Ja men det slår ju aldrig fel... Jag bestämde mig för att hålla mig så länge som möjligt, ja, för att inte riskera att bli pinknödig igen liksom. Men det spöregnade nu och vi sprang längs med en porlande bäck... Hålla sig? Skulle inte tro det!
Men vad håller jag på med? Spinger och funderar på urinblåsor när jag har ett lopp att sköta. Jo så här skulle jag göra: Eftersom banprofilen...
...banprofilen visat att det skulle vara mest uppför egentligen första 14 kilometrarna så var det lugn som gällde. Jag tvingade mig själv att hålla igen, tvingade mig själv att inte kolla på klockan förrän efter en mil - 48:34! Ja, det var väl helt okej med tanke på lugn löpning, mycket uppför och spöregn. Eller, jag tror jag gillar regn när jag kutar. Det är nog starkt solsken jag inte gillar.Jag fortsatte att hålla igen även andra milen, men hade börjat göra sällskap med en norrman i orange linne. Han hade joggat på Djurgården. Ja, där ser man! Hans mål var att kuta under 3:30 och det var väl mitt mål också, kanske. Svårt att sätta mål när man inte känner banan liksom.
Efter vändningen vid 19 km blev det äntligen första längre utförslöpan. Jag testade att sträcka ut lite. Det kändes bra. Knäppte andra milen på 46:45 och det var ju trevligt. Ännu trevligare var att jag började springa om löpare efter löpare. Det är en god känsla. Vid ungefär 24 km började en lång, seg stigning. Lämpligt att jag just då kom ikapp en grön rygg med texten "Irish Mountain Running Associaton". Det kändes stabilt. Jag lägger mig tätt bakom och ger mig själv lite snåskjuts tänkte jag. Av någon anledning började irländaren byta sida av vägen hela tiden. Inspirerad av spårbytande skidåkare, tänkte jag och bytte jag med. Samtidigt som jag insåg att det var mig han ville bli av med vände han sig argt om och väste "Get off my back!" Eftersom mina tankegångar var inne på skidåkning svarade jag lugnt: "Guess you haven´t heard ´bout Petter Northug". Det svarade inte irländaren på. Men eftersom jag inte är skolad i Tröndelag utan i en mer svensk tradition gjorde jag ett tokryck med 17 km kvar. Lämnade irländaren bakom mig och tänkte att så här försökte Hellner göra på femmilen i Holmenkollen-VM och hur bra gick det? Smart Lars!
Men det var inte så illa. Jag blev ju liksom aldrig trött. Full fart bara grabben! Tredje milen gick på 46:14 och jag tänkte för mig själv: Är jag trött i benen? -Nä! Har jag ont någonstans? -Nä! Har jag kul? - Ja, tro det eller ej. Jag har grymt kul. Varje gång jag fick se en rygg framför mig drog jag på lite extra och snart var den ryggen passerad. Nästa rygg! Och jag gjorde en liten ramsa åt mig själv: "Det är stig! Det är surt! Det är spurt! Jag är stark!" Ett fint mantra som jag ska kom ihåg till nästa gång.
Vid 35 km kom den sista längre stigningen. Även här gick det ganska lätt, kanske för att jag visste att på toppen väntade mitt största fan Sofia, som skulle sällskapa och peppa sista fem. Nu kom ju jag ungefär 10 minuter tidigare än vad jag sagt, så hon var inte helt beredd. Hon hade inte ens kameran framme och kunde ta en bild på min spänstiga framfart. "Vad du ser pigg ut" sa hon när hon i farten rev av sig sin överdragsjacka. "Jag är Lars URM idag", svarade jag. LARS THE UNSTOPPABLE RUNNING MACHINE!!!
Stackars Sofia fick släppa redan efter ett par minuter. Jag hade en gulsvart rygg inom synhåll och då blir det minsann ingen sällskapsjogg. Dessutom var det mindre en fem kvar. Det var utför och jag var fortfarande pigg. Jag kan väl erkänna att det faktiskt brann av mjölksyra i framsidan av låren mot slutet av den långa utförslöpan. Fjärde milen gick på 48:14, gulsvartingen stretade emot, sista två, nu ska han få! Jorå, jag ökade farten lite till. Snart var jag tillräckligt nära för att kunna läsa "Romerrikets Ultralöpare" på gulsvaringens rygg. Strax därefter fick han se dödskallen på min rygg...
God känsla att spurta i mål. 3:19:25 stannade klockan på. Det var bättre än väntat såklart, men mest nöjd var jag med hur pigg jag fortfarande var, hur stark jag varit sista halvan. Grym känsla! Trevligt också att ens största fan strax kom och gratulerade...
Det blev en åttonde plats i M40-klassen och en snidad träkåsa i pris. Tjusigt! Totalt var jag runt 20-25:e plats. Jämför man med liknande lopp i Sverige kan man lugnt säga att det är högre klass på löparna i Norge. Det är många fler s.k. elitmotionärer av bra klass. Man kan väl tro att de åker lite skidor på vintern också... Nordmarka Skogsmaraton var också ett riktigt bra arrangemang. Täta vätskekontroller, bra service hela vägen, priser till översta 1/4 i varje klass och framför allt en fin bana i riktigt vacker natur - det där sista lät väl moget?I omklädningsrummet fick jag sedan veta vad jag borde tänkt på tidigare: "Du må skaffe deg nye skor alltså. De där tunge gör ju fem minuter extra allraminst". Säger du det! Ja till nästa gång då! Och just det. Orange-linnet som kutat på Djurgården klarade inte 3:30. Kramp, sa han. Tro fan det. Det går ju inte att träna för kuperade lopp på Djurgården. Det borde väl en norrman fatta.
2011-06-20
K - KARTA, KOMPASS och KÅRSAVAGGE
 |
| KARTA ÖVER KÅRSAVAGGE 2005 |
 |
| KARTA ÖVER KÅRSAVAGGE 2008-1 |
 |
| KARTA ÖVER KÅRSAVAGGE 2008-2 |
 |
| TELEFONKOMPASS |
 |
| KARTA ÖVER KÅRSAVAGGE 2010 |
 |
| UTSIKT ÖVER KÅRSAVAGGE 2010 |
PS Vad är speciellt med bilden på telefonkompassen just idag? DS
2011-06-16
KARTOR FRÅN LAMM
Här är kartorna från LAMM. GPS-loggade ca 5 timmar per dag, så det saknas lite track i början och slutet. Några småmissar avslöjar sig, men inga jättegrova.
Dag 1. Vi började längst ner vid vattenreservoaren. Gick upp till åsen vid 494-toppen. Sen började jag tracka.
Dag 1, del 1
Dag 1, del2: Vi följde en väg en bit längs Gleann Beag. Gick lite för långt och fick springa snett tillbaka upp för berget. Flera andra lag sneddade upp tidigare och sprang uppe på åsen. Det var förmodligen bättre. Sista biten utan track var ner till nattlägret med dubbelring på kartan.
Dag 1, del 2
Dag 2: Missade lite track första halvtimman från nattlägret. Sen följde flera kontroller med helt OK orientering. I slutet gick det lite långsamt, trots att det var nerför mot skogsområdet till vänster på kartan och målområdet strax utanför till vänster.
Dag 2
Några erfarenheter:
1) Det lönar sig att springa högre upp, inte lika blött där.
2) Unvika att skråa på branta partier, det går för långsamt.
J - JUNIOR
 |
| NÅGRA JUNIORER OCH NÅGRA YNGRE SENIORER TIOMILA 1988 |
JUNIOR är absolut vedervärdig film med Arnie och Danny de Vito. JUNIOR är hillbillystad i West Virginia in the US of A. JUNIOR var barnprogram i TV4 mellan 1994 och 1996. José Luis Guimarães Sanabio JUNIOR (född 1976) spelade i Malmö iffiff mellan 2006 och 2008. Den JUNIORen bytte klubb lika ofta som en annan byter kallingar. Han representerade, hör och häpna, inte mindre än 16 klubbar på 12 år. Visserligen byter jag kallingar lite oftare men det är fan bra jobbat! Sen har vi Leovegildo Lins da Gama JUNIOR (född 1954) vilken är en klart bättre än JUNIOR än den andra JUNIORen då denne JUNIOR lirade VM 1982 och 1986. Att han dessutom bara bytte kalsonger fyra gånger och representerade tre klubbar under sin 19 år långa karriär (lirade 857 matcher för Flamenco) gör inte saken sämre. Nåja nog om fotboll och skit!
JUNIOR är med på listan eftersom vi alla innerst inne vill vara JUNIORer. Tänk att kunna springa hur fort som helst och aldrig få träningsvärk. Tänk att kunna gå ut och festa längre än till midnatt och inte bli bakis. Tänk att få vara helt oansvarig och ha hur mycket fritid som helst. Visst man kanske inte sprang lika långt på den tiden men det var väl bara för att man inte visste bättre? Nu har vi blivit både SENIORER, OLDBOYS och VETERANER. En sak som är positiv är att vi bommar mycket mindre. Beror det på att vi blivit skickligare? Man kan ju hoppas men jag är rädd att en stor anledning är att vi springer långsammare :-D
2011-06-15
Lamm 2011 med Team B
Team B (Tomas o Peter) anlände på fredagen vid Edinbourg flygplats med gott mod. En hyrbil kvitterades ut och färden mot Lamm 2011 i Ullapool var ett faktum.
Långt innan så hade vi bestämt att vi skulle springa Lamm detta år då Tomas var tvungen att bryta 2009 då i A-klassen. Tomas uppladdning under vintern har varit god men kanske det inte var så klokt att köra ett 5-dagarspass med tuff orientering uppe i hälsingland långhelgen innan Lamm. Peter då, han tränade på bra i vinter men fick en hel del sjukdomar på halsen och till råga på allt även bältros. Så Peters träning den senaste tiden var nästan obefintlig.
På väg nu mot Ullapool så visade det sig att vägen vid Perth var avstängd vilket resulterade i att vi fick åka en ”diverted road” som tog ca 1-1,5tim extra. Smarta nog så ringde vi Tor och gänget för att varna dem vilket resulterade i att de tog en annan väg. De lyckades dock köra fel och fick lite strul de med.
Klockan 19.00 så kom vi slutligen fram till Event Center strax öster om Ullapool. Där checkade vi in oss och fick kartbiljett och Si-brickor samt starttiden 07.50. Tomas hade glömt sin bricka så det blev att hyra en för 3 pund (billigt). Efter lite koll i shopen så åkte vi vidare till hotellet för att boka in oss och äta god mat och dricka sista Ölen innan tävlingen.
Dag1
Klockan ringde 06.11 på Tomas klocka, dags att gå upp. Då frukosten serverades mellan 08.00-09.00 så hade vi fått en påse kvällen innan med lite ätbart (2x sandwich, Cola, Snickers, sockerkaka). Inte den bästa frukosten att starta ett bergsmarathon med kanske.
Efter vi ätit och packat det sista i ryggarna och klätt på oss bar det iväg till Event Center igen för att parkera bilen och gå till start.
På väg till start fick vi kartan lika stor som ett oljefatslock som vanligt. Men detta år så fanns redan alla kontroller inritade på kartan vilket skulle förenkla för alla att hitta just den kontroll som koordinaten beskrev. Vi klev på bussen som skulle köra oss till start vilket var ca 20min bort upp i dalen. Vi traskade bort till gubben som skulle starta oss och efter en snabb piss så pep vi igång tiden.
Vi hittade snabbt våra kontroller på kartan då Peter är en riktig klippa på att läsa koordinaterna.
Kontroll 1
Var inte långt bort, men det blev att traska i god takt upp mot kontrollen, denna spikade vi galant.
Kontroll 2
Här valde vi att gå rakt över ett berg och inte runda toppen. Sen ned i dalen och en tuff stigning upp till toppen av berget (BEINN DEARG 1084 hm). Vi passerade flera lag nu och uppe på toppen vid röset var vi inte ensamma. Ett lagfoto togs och lite vätska och gel, sen bar det vidare.
Kontroll3
började med en stenig och brant nedförslutning ut på en ås och ned i en dal där vi passerade 2st sjöar. Sen var det bara att följa bäcken till kontrollen. Problemet var att i detta område och i alla dalar för den delen, så var det som djupa diket i terrängen vilket gjorde att man inte sprang många steg innan man skulle klättra/hoppa ned i 1-1,5m djupa diken och sen klättra upp igen. Detta var förbannat jobbigt. Sen gjorde inte saken det lättare att det ibland var en svart geggig sörja i dikena där man fastnade. Väl framme vid kontroll3 så började vi nu känna av i kroppen men vi var fortfarande starka och sugna på mer.
Kontroll4
Här kom första valet av vägval, vänster eller höger? Vi valde att springa på skrå till höger för att runda berget och komma upp vid stigen vid sjön innan kontrollen. Ett bra vägval där vi äntligen fick springa en del. Klättringen var som vanligt överdjävulskt jobbig och sista biten in mot kontrollen gick vi rätt mycket.
Kontroll5
Ännu en riktigt rolig vägvalskontroll, men nu började kroppen få lite stryk och ryggsäcken började kännas lite tung nu och orken började sina lite. Men viljan vinner alltid. Vi plockade kontrollen lätt och fick på vägen dit njuta av riktigt fin utsikt av dalen (Coire Mör).
Kontroll6 och 7
Tomas tog täten och spikade 6:an och 7:an var en pice of cake. Man skulle följa snittzel från 7:an till målet men den fanns inte. Inte så konstigt kunde vi förstå då personalen precis anlänt till övernattningslägret och bara 2 lag kommit strax innan oss. Detta gav oss en fin möjlighet att välja bästa tältplatsen.
Övernattningen
Vi väntade länge på våra kamrater skulle komma, men de hade alla valt en sen starttid för att de ville ha mer ryggar att springa på då deras orientering suger apa (haha, skojar med er). Men vi fick sällskap av ett annat svenskt lag som bestod av Marcus och Lars från Täby. Dessa på Marathonlöpare till vardags hade valt en lättare klass och ledde efter dag 1 med 30min i D-klassen. Lars hade dessutom då fått kramp i benet efter halva loppet var på den inte kunde gå på för fullt.
Vi åt och vilade och slog upp tältet och inväntade slutresultat för dag1. Vi kunde se oss besegrade men 19min av ett mixlag och bakom oss var det ett getingbo med par bara 20min bort. Dag2 skulle bli en tuff dag att ta sig ann mot bergsgetterna från UK. Vi snackade med Magnus, Fredrik, Tor, engelsmän mm innan det var läggdags. Som tur var han faktiskt Tors kompisar komma i mål innan maxtiden gick ut och de var i gott mod och hade lärt sig JÄTTE mycket denna dag i de Skotska bergen.
Dag2
Tidig start redan 06.19 gällde för Team B (Tomas o Peter). Ett dyngsurt tält efter regnade både utvändigt och invändigt resulterade i tung ryggsäck även dag2. Men frukosten var god och humöret var på topp. Idag skulle vi iaf säkra vår 2:a placering var tanken. Vi kollade lite på lagen som startade innan oss och såg vart vi skulle springa upp på berget någonstans.
Kontroll1
Tomas uppfattade att vi skulle upp på en ås där en kontroll satt och lyssnade inte på Peters ord som sa något helt annat, detta resulterade i att vi kom lite snett upp mot kontrollen men inte så farligt ur kurs. Vi styrde om och Tomas fick skämmas lite för sitt agerande (han ska ju fan var orienteringsexpert). Vi traskade vidare och plockade kontroll1 utan att se något bakomvarande lag inom synligt avstånd.
Kontroll2
Jaha, det var bara att springa ner i dalen igen som vanligt och börja den tuffa klättringen upp till toppen på 827hm. Nu gjorde sig benen påminda att det var jobbigt att klättra upp för berg. Det gick tämligen sakta för oss och vi kunde halvvägs upp på berget nu se lag nedanför och om de nu var våra konkurrenter hade vi ingen aning om. Men stressade blev vi iaf. Väl uppe på toppen så funderade vi på hur i fan vi skulle springa till kontroll3.
Kontroll3
Vi valde själklart det dummaste vägvalet vilket var rakt på ned i dalen och upp på berget igen. Man skulle ha valt runt till vänster ut på stigen och runda toppen och ta kontrollen bakifrån. Men NEJ DÅ inte vi inte, idioter kan man kalla oss. Trötta i benen tog vi oss med liv och lem nedför den branta sluttningen ner i dalen och sen klättrade vi sakta uppför igen. Nu var Tomas trött och hade det jobbigt, men Peter visade som vanligt att han var stark som en oxe. In mot kontrollen så såg vi nu de som låg 3:a i vår klass och vi hängde snabbt på dem ut från kontrollen.
Kontroll4
Efter vi följt våra konkurrenter en bit så valde vi en lite snällare stigning upp till kontrollen och vi höll samma tempo nu ända upp till kontrollen som satt på toppen av berget.
Kontroll5
Nu så skulle idioterna göra det igen att just välja totalt fel vägval. Det var på denna sträcka som vi släppte förbi oss ytterligare 2 lag som tog ett betydligt bättre vägval än oss. Ingen av oss såg att vägvalet snabbt ned på stigen och upp på berget fanns. Ne vi sprang ut på åsen förbi en lite sjö och skråade ned till stigen och där valde Tomas att vi skulle köra hela vägen ned i skogsområdet och gå kortaste stigningen vid en bäck upp till kontrollen. In mot kontrollen såg vi 2 lag som kom nedför mot nästa kontroll och vi mötte även här de som gick ut som 3:a. De hade missat kontrollen bigtime.
Kontroll6 och sista kontrollen
Vi fick en lite lucka till dem nedför på stigen mot sista kontrollen men de kom som skjuten ut bössan fort som fan. Tomas hade inte ben som bar utför och kunde inte springa lika fort som dem (trist). Så vi fick acceptera att de skulle spöa oss denna dag. Men att vi skulle få spö av 2 andra lag dessutom kom som en lite överraskning för oss ”idioter” som orienterade som krattor denna dag. Efter lite mat och tvagning och torra kläder så kände vi oss ändå rätt nöjda med en 5:e plats och där vi bara hade 5min upp till 2:a platsen. Våra dumma vägval kostade oss minst 10-20min så vi var ju ändå rätt starka denna dag. Men det räckte inte till.
Lite pricegiving och sen bar det iväg till Hotell halvvägs mot Edinbourg där mat och god ÖL avnjöts. Sen somnade vi båda gott vid 20.00.
Både Peter och Tomas kan konstatera att mer träning och hårdare bergspass kan i framtiden ge oss en seger i vilken klass som helst, men priset är rätt högt och för oss så är denna sport en utmaning och något som ska vara kul. Nästa år är vi veteraner, sug på den ni ;)
I som i IS och ICE
 |
| LÅKTATJÅKKAS GLACIÄR 2005 |
Sen kan man ju då på internettets soptipp (google) som sagt hitta och klistra in hur mycket saker som helst som har med ICE att göra:
 |
| VANILJIS |
 |
| ISTID |
 |
| ISVATTEN |
 |
| IS-MAN 1 |
 |
| IS-MAN 2 |
VECKANS ROCKRUNNER V22
Mera blogg, bilder och kartor från LAMM är på gång. Jag är inte så snabb helt enkelt ..
Håll till godo med Jonathan Aylwards ryggsäck så länge. Stor som min sovsäck ungefär. Han måste frusit som en hund på natten, men tycker tydligen att det är värt det.
Håll till godo med Jonathan Aylwards ryggsäck så länge. Stor som min sovsäck ungefär. Han måste frusit som en hund på natten, men tycker tydligen att det är värt det.
2011-06-14
Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)