NYTT TÄVLINGSSTÄLL

SPEED-O

Den bästa bilden i KEX-sajtens MÅLBILDARKIV är givetvis SPEED-O-BILDEN på TEAM XVI. Den borde bli århundradets sportbild alla kategorier eftersom den innehåller stil, action, perfektion och skönhet allt i ett. För att undvika spekulationer om att bilden skulle vara arrangerad (vilket det snackades om sent på lördagskvällen) kommer här bildbevis på att merparten av dag 2 genomfördes i SPEED-O-s. Bilden är från den bemannade fjärde kontrollen där vi fick kontrolltjejerna att ta kort på tävlingens bäst klädda lag. Tjejerna blev alldeles till sig när vi kom in till kontrollen. Beatles- och One Direction-hysteri är liksom ingenting när Team XVI är i farten.     

BRANTKEX

Nu är vi hemma igen från två MYCKET tuffa men roliga dagar på fjället. Allt det vi (och många andra) trodde skulle bli enkelt blev precis tvärt om. Det enda som saknades var riktigt höga höjdmeter men det gjorde ju liksom ingenting när man fick klättra upp och ner och upp och ner och upp och ner och upp... och ner... tvåtusenmiljoner gånger samtidigt som det var en sommarbölja värre än BAMM på Haugfjellet 2006. Det kommer såklart att komma fler rapporter men nu är vi lite för trötta. Resultat blev det, främst Sven Nylander-platser men det är ju fint det med!

FLACKKEX

Banorna är ändrade för sista gången och det här är vad som väntar Largelöparna idag. Extreme har samma 1 och 2 för att sen ha 41-34-40 och till mål. Large är 26,8 km och Extreme 33 nånting. Känns som att det kommer att gå rätt fort...

I LUFTEN OCH PÅ MARKEN

TEAM XVI LEDER

 Vi har varit med om nästan allt idag. Till exempel så gjorde Team XVI ett dåligt vägval till Arlanda genom att nyttja banverkets undermåliga spår. Arlanda Express var Arlanda Nonexpress men vi hann till slut fram i tid. Enda jobbiga var att vi missade den obligatoriska MAX-burgaren.

JONAS DESPERAT

Det gick till och med så bra att Team XVI helt plötsligt var i täten då de satt längst fram i flygplanet. De andra då? Jonas blev desperat och sprang av flygplanet. Krister blev desperat och försökte äta upp all mat på både Ferrum och Ebbes Kök. Tor och Pernilla blev desperata och började tokpacka ryggsäckarna först av alla. Lasse då? Han och Mange åkte före alla andra med morgonflyget då det var både nervösa och desperata.

INTE BERGET

Nu är det kväll och alla ryggsäckar är packade. Morell och Niemi har hållit sina tal OCH LÅT FJÄLLET (inte berget) BESTÄMMA!

PACKNINGSPERFEKTION

Team XVI utför just nu den sista packningen och nu snackar vi PERFEKTION. För första gången på ett par år kommer vi ihåg det viktigaste, SPORKEN! Vi var glada att vi kom ihåg dom men upptäckte i sista stund att vi var på väg att ta varsin orange. Har nu SMS:ats om detta och ändrat i sista stund. Skickligt! För sånt kan ju få ett team att börja bråka på fjället... Nu ska vi bara bestämma vem som har vilken färg... Kan i och för sig bli svårt... Vi får lotta!

DRAGONS BACK RACE - FINAL

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

Final

Sista dagen, äntligen! Längtar efter riktigt mat och att komma ut ur den här bubblan. Så hur ser man då ut efter 4 hårda långa dagar och ivrig på att ge sig ut dag 5. (alla fotades vid starten dag5)

Rejält sliten

Fuktig morgon och ganska låg molnbas. Det är mest småskuren terräng och i stort sett en lång transportsträcka till supporten halvvägs. På väg upp till bergen slår ovädret till med rejäl kraft, alla kläder åker på, regnet piskar, noll sikt och jag fryser fruktansvärt mycket. Det där med obligatorisk utrustning är en bra regel.

Orken tryter också och jag orkar inte hänga med riktigt och hamnar helt solo i dimman några kontroller innan mål. Den ryska kompassen gör sitt jobb och det är bara rakt på oavsett terräng.

Håller ihop det bra den sista milen, tappar inte mer än 10minuter och ovädret försvinner lika snabbt som det kom. Ned från bergen värmer nu solen och man kan nu se målet några kilometer bort - Carreg Cennen Castle.

Sista backen, knappa 200 höjdmeter upp mot slottet, helt ensam, mäktig känsla!

20 meter kvar

I mål som 11:a idag på knappa 9 timmar och i sammandraget en 8:e plats. Nästan 32mil och 48½ timmars kämpande blev det.

Kramar om min nya kompis Owen som har hela sin familj på plats. Alla verkar känna mig för vi har ju följts åt större delen av veckan. Det blir bil till nattlägret och en halvtimmas dusch i en sliten gammal rugbyarena.

Skyndar mig sedan till närmaste pub, för att få riktigt god mat. Innan det blir prisutdelning

Inte lika god mat serverades på rugbyklubben

Prisutdelning

Tips och andra noteringar:

• De riktiga hjältarna såg man knappt. De kom i mål när man sov och startade innan man stigit upp.
• Mat, ta med rejält med egna godsaker och helst olika saker att äta varje dag under etappperna. 

• Packa lättare, hade alldeles för tung packning

• Prehabba mycket i gymmet så slipper man bryta i onödan

• Va beredd på tjejdäng

• Andra imponerande hårdingar från Sverige, Kerstin och Niklas
• Om någon läser detta och har tankar på att ställa upp i denna tävling var då beredd att gräva riktigt djupt i ditt inre. Om inte, spar pengarna och gör något roligare.

End of Story. (nu har jag bloggat för tre år framåt)

DET SER BRA UT #4

Team XVI har laddat upp. Inte lika mycket som Krister men det här är ärligt talat inte riktigt allt. Det saknas lite godis och barer och chips och nötter och bullar och chokladbollar och russin och jo vi ska nog kunna få plats med en bärtz också :-D 

DET SER BRA UT #3

Man lär väl inte svälta ihjäl i år heller!

75 000 kalorier

DET SER BRA UT #2

DET SER BRA UT #1

DAGONS BACK RACE - DEL 4

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

 

Del 4

Det här med att pricka rätt skoval är oftast en stor oro. Jag hade garderat mig med 3par i packningen. Fick ingen anledning att byta under veckan utan samma par av Inov 8 x talon 212 användes. (en ½ storlek större fanns ifall att) 

Dagens karta är veckans absolut största! 

Dagen började i dimma och knappt löpbara hedar med sugande tuvor och högt gräs. Det gäller att hitta de små stigarna som fåren trampat upp, de gör stor skillnad. Jag är rejält sliten idag och trött från första steget, denna dag är den jag fruktar mest.

Småkuperad terräng varvat med väg bitvis (mest asfalt), det går långsamt men tiden går fort. Orienteringen är också knepig från och till, svårt att pricka helt rätt.

Med ca 2mil kvar står jag rejält på öronen på en grusväg, hinner knappt få upp händerna. Slår upp knät rejält + en del andra skrapsår. Trötthetssymptomen är tydliga, det går riktigt sakta nu.

Sista knappa milen in till mål är på en asfaltväg, efter nästan 60km skall man mata landsväg, härligt!
Får släppa en grupp på 3 andra löpare men hämtar in rejält efter ett bra vägval och på nytt hittade krafter. Helt klart värsta dagen!

På nytt in som 9:a i strålande solsken och knappa 10 timmars kämpande. Dagens höjdpunkt, alla uppmuntrande mail som låg och väntade i tältet  + min Pepsi . Tvättning i bäck, massage, mat och ett nu ett lurigt leende på läpparna. Nu vet jag - Jag fixar det här oavsett hur kroppen känns imorgon.

BYDALENS FJÄLLMARATHON

Då de flesta i teamet väljer KEX så tar Tomas och Caroline en lite enklare tur till Bydalens fjällmarathon vilket är en endagarstävling i bergen kring Bydalen. Vi har inte tränat backe, inga långpass men en massa tuff orientering hela sommaren. En vecka på Gotland med orientering, ganska kul men platt. Vi var sedan på Oringen (5-dagars) i Borås, ganska platt det med, fast tuff terräng. Veckan efter det åkte vi till Göteborg och deltog i VM för veteraner, Caroline D35 och Tomas H40 klassen.

Visst har vi tävlat mycket, men inte tränat. Att tävla i skog är nog jobbigare än träning i backe och långsamma långpass. Tyvärr så sliter det på kroppen för mycket, så nu när semestern är slut är vi lika slut i kroppen, båda lider nog lite av överträning (tävling). Sega, å långsamma. benen vill men kroppen säger nej efter en stund.

Då är ju ett långsamt långpass med fin utsikt och mycket folk att prata med utomordetligt bra som träning/tävling. Vi åker dit och tar in på hotel, springer en dag i bergen och sen hem igen. Lite "kvality time" för bara oss 2 så att säga.

Vi önskar KEX gänget all lycka och framgång kommande helg. Vi ska sitta på hotellet och se er GPS tracking, bilder och heja på er.

DRAGONS BACK RACE - DEL 3

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

 

Del 3

Vaknar mitt i natten – magont! Det blir en dryg timmas vankande fram och tillbaka utanför tältet innan magen lugnat ned sig. Jag är ganska säker på att det är den där egna påsen från ”24 Hours Meals” som spökade.

Dagens karta har ungefär formen som en tapetlängd, lång som attan och smal. De första kontrollerna är placerade på toppar där utsikten i stort sett var lika med noll. Dimma och blåst regerade på högre terräng idag.

Sticker iväg halvåtta som vanligt och här börjar lidandet på allvar. De första 2 dagarna är riktigt krävande och härifrån så får man börja gräva bra djupt i sitt inre.

Halvvägs strax innan supporten genom en by inhandlades smörgås, mjölk och färskskuren ananas. Gnällig som man varit på maten hittills var detta i klass med midsommarmenyn på Ulla Winbladhs.

Etappen tog aldrig slut, oändliga grusvägar, stigar och slutligen en lång klättring malde ner en ordentligt. Den där kaxiga ökningen blev liksom aldrig av, tvärtom.

Staplar in som 9:a och 10½ timmars lidande. Dagens höjdpunkt, min Pepsi i nattlägret.
Tvättning i bäck, mat och ett gråmulet och kallt nattläger. En sliten kropp i obalans.

GENERALREPETITION

I morgon måndag klockan 18:00 river team XVI av sitt genrep inför KEX. Alla som vill komma är välkomna! Behöver inte säga att det är Bajenbacken va? Gliringar om att det tränats för lite är OK. Mottages till och med gärna!

DRAGONS BACK RACE - DEL 2

 

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

Del 2

Frukost - vita bönor och äggtoast fem dagar i rad. Det fungerar bra de första två dagarna sen blir varje tugga en utmaning. Idag är det i alla fall riktigt bra väder, nästan lite för bra väder. Solen och värmen blev helt klart en extra krydda.

Bara hälften av antalet kontroller idag mot gårdagen men desto längre etapper - högt, stenigt, väg, långt, varmt, brant och får jag välja ut en dag så var denna dag den absolut roligaste.

Första kontrollen som ligger på toppen av Wales ”Matterhorn”. På toppen står några funktionärer och hejar och tycker att det går bra för svenskarna. Vi får väl se. Det är ju rätt många mil kvar – det är lätt att vara ödmjuk under den här tävlingen.

Vägvalet mot supporten ungefär halvvägs blev inte alls bra, en långsträcka med otaliga vägvals alternativ där det dessutom var svårt att få tag i vatten. Gick torr ganska länge och fick tag i vatten knappt rinnande, en chansning men det var akut.

Det blir mycket upp och ner efter supporten och solen tar i ordentligt. Det flyter på bra, inga incidenter, dag2 verkar vara min grej. Vid målgången bjuder arrangören alla på isglass som är barnsligt god.

Idag blev det en 7:e plats och 10 timmars arbetsdag. Dagens höjdpunkt, min Pepsi i nattlägret.
Mat, dusch, massage och solsken i nattlägret och en kropp i hyfsad balans. Det känns ok, imorgon är det dags att höja tempot.

NYA GREJER

Årets Kex kommer ställa oerhört höga krav på deltagarna och deras utrustning! Vissa i teamet har i panik gått och köpt sig ett nytt liggunderlag. Själv har jag satsat på orienteringen och köpt en ny super-kompass från Moskva! Nu gäller det bara att lära sig vad som är fram och bak på vägvisaren...

DRAGONS BACK RACE - DEL 1

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

Del 1

Efter alla logistiska utmaningar, sedvanligt tävlingsinfomöte och sista finjusteringen på packningen var det så dags för start. Jag fick frågan strax innan start varför jag ser så allvarlig ut, ja vad svarar man egentligen på det? Det var utlovat bra väder i alla fall, skönt!

Kartan fick man strax innan starten och den var gigantisk, handlederna fick jobba lika hårt som benen denna dag. Dryga 20 kontroller, långt, högt, stenigt, halt, blåst, regn, sol och dimma skulle det visa sig, metrologerna är inte bättre i Wales.

Det flöt på bra i början, sprang med täten ett par kontroller och släppte väl efter dryga timman. Dimma, blåst och regn tilltog och det vart svårstyrt bitvis, drog ned på tempot och hittade bra flyt fram till supporten, ungefär halvvägs.

Strax efter supporten är det direkt 600m stigning och här fick jag rejäl soppatorsk. Varför är det så svårt att få i sig saker? På vägen upp träffar jag i alla fall en mycket trevlig walesare, Owen Rees. Vi skulle följas åt resten av dagen och mycket de följande dagarna skulle det visa sig.

Så kom man då fram till den berömda hästskon. Helen Whitaker står strategiskt strax nedanför där klättringen börjar med en stor godispåse i handen. Bäst att ta en godis så man orkar och godisarna måste ju vara extra bra just från den påsen. Sista orden från henne ekar i mitt huvud ”Be careful”.

Det här är inte OK tänkte jag minst 10 gånger i både dimma och klar sikt om vartannat. Ramlar in i nattlägret på en 12:e plats där klockan stannar på ca 9½ timma. I målfållan får jag frågan från Shane Ohly (Race director) hur min dag varit, tror nog han förväntade sig några superlativ om banan som svar, men han fick ett kort ”Terrible” från mig, jag fick ingen kommentar tillbaks. Jag syftade självklart på de alla ”det här är inte OK” som fortfarande fanns kvar på näthinnan.

Mat, dusch, massage och solsken i nattlägret och en kropp i hyfsad balans. Det känns ok.

DRAGONS BACK RACE - FÖRBEREDELSER

Dragons Back Race – en soloräd genom Wales

Förberedelser

Det är ganska länge sedan jag anmälde mig till arrangören av DBR-2015. Varför, kan man ju fråga sig så här efteråt? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg anledningen, för det är sjukt jobbigt, inte speciellt roligt, samt kostar en hel del. Ska väl tillägga att det sker ju på frivillig basis. Avstampet togs nog mentalt efter KEX 2014. När listan på antagna publicerades för knappt ett år sedan var motivationen hög och en härlig känsla inombords.

Träningen under höst, vinter och vår gick ju inte alls enligt plan. Flertalet bristningar och återkommande knäproblem gjorde så att alla vårens inplanerade tävlingar och långpasshelger ställdes in, det var nu konstant riktigt svårt att motivera sig. Undantaget var en fin solig vecka på Gran Canaria i februari då jag sprang vilse och fick många fina extra kilometer på köpet. Spinning passen var ett bra alternativ när det var som värst.

Att packa inför DBR är en hel vetenskap och det tar tid.  Att packa bra fick bli min prioritering. Jag la ingen tid varken på att räka terräng på plats eller studera kartor som så många andra faktiskt gjorde. Det får bli som det blir, adhoc baserat på plats helt enkelt. Kanske skulle man ändå ha läst på lite mer innan, speciellt första dagen som är djävulskt brant, det vart ju direkt chockartat på plats...

Midsommarafton, midsommarmeny på Ulla Winbladhs tillsammans med familjen, drygt 48 timmar före start, här gäller det att njuta!

ROUTINE ALLIAGE LITEPAC

LASSE OCH LITEPAC SUPAIR PÅ BAMM 2005

Samernas gamla ordspråk om att "det krävs rutin för att klara ett fjällmarathon"(rutin uttalas rrrooutiiin med vasst R och hårt T) stämmer såklart men någon gång måste man ju börja. På team STARCUS premiärlopp, BAMM 2005, var både löpare och tält som tre ungrenar på sitt första grönbete. Vi såg vårt första snöfält, vi sprang kontrakurs, vi fastnade i dimma men vi kom till slut i mål och klarade av det. Kan man kalla sig rutinerad bergslöpare efter 12 bergslopp (BAMM, FEM, Icebug24, LAMM och KEX)? Jamenar man fortsätter ju att göra nybörjarmisstag med jämna mellanrum. Förra året sprang vi till exempel på både fel stig snett bort från målet och sen fel led så vi missade sista kontrollen. Det var INTE rutinerat. Däremot är LITEPAC SUPAIR som en mycket rutinerad gammelren som aldrig gör bort sig. Det kan man lita på i vått och torrt. Mest vått eftersom det alltid blir kondens på insidan av tältduken. 

FOLKLIGT FESTLIGT FULLSATT

På måndagskvällen samlades en ansenlig mängd av årets Rockrunners-KEX-löpare i Bajenbacken. Enda kompletta team var Team XVI med Pälle och LG vid rodret. De övriga var Lasse som utgör 50% av LadoniaRockfellstjockisars, Jonas som utgör 50% av det (inte så) fyndiga teamet Henrik och Jonas. Lite senare anslöt även Tor som utgör 50% av det därnta extrema mixlaget.

Utöver eliten var det ett par hundra andra närvarande denna soliga kväll. Bajenbacken är populär nu för tiden. Vi såg några andra misstänkta fjällöpare med liknande ryggsäckar. Utöver det stack en handfull personer ut lite mer än andra. Mest blickar fick nog 3 snygga brudar som hade lite för lite och lite för tajta kläder. Ett par vandrare travade upp och ner med ryggsäckar modell större och stavar. En av dom hade kängor som var större än ett par sedvanliga slalompjäxor men han nötte på upp och ner han också. Ett par cyklister. Några picknickgäng. En pitbull men inga paintballspelare och inga Nordic Stig-runners.

Vid samlingen saknade vi Tor som ju sammankallat eventet men ingen hade hört nåt. Vi väntade ett par minuter med löst snack om för lite träning, Jonas upplevelse på Dragons Back (när kommer det en rapport Jonas?) och Lasses orienteringskurs med Tor och Pernilla några dagar tidigare. Tor kom inte så vi drog igång med liftspåret upp, baksidan ner och sen fick Lasse och Jonas ett för stort försprång så jag vet inte riktigt hur de körde.

Team XVI märkte i alla fall att de är lagom samtränade för att att byta ner till KEX-large och att vi skulle hoppas på dimma så de andra bommar bort sig men att ändå hoppas på sol så det blir två fina dagar på fjället. Dessutom spikade vi att vi kör en träning till någon gång innan loppet.

XVI körde åtta vändor. Jonas 10, Lasse 12 och på slutet kom Tor som hann med 3 innan vi la av. Han gjorde säkert minst 12 eller 15 eller typ jättemånga för han såg vass ut. Kanske inte lika vass som Lasse för han såg Rydvall-vass ut. Mange kommer att få slita på fjället!

Slut frågor?  

BOOT CAMP

Om det nu blivit lite dassigt med träning så får man ta till andra metoder i förberedelserna till KEX. I går spikades det att Litepac Supairtältet kommer att skickas iväg på träningsläger på BAMM. Bra för det har inte rört på sig sen undertecknad och LG använde det på förra årets KEX!

ULTRASUPERDUPERLIGHT

Eftersom träningen inte bara till och från utan mest hela tiden hamnat på undantagstillstånd får man ta till drastiska metoder för att klara av det därnta loppet i fjällen. Än så länge är det väl inte panik men det är dags att se över både kropp och utrustning. Eftersom kroppen har viss övervikt blir det viktigt med att equipmenten är lätt. 

Där för har det gamla gröna, lätta, mjuka, sköna, ömtåliga, nedklippta, hopvikta,  JULA-liggunderlaget skrivits av och åkt på soptippen.

Nytt liggunderlag har införskaffats. Det är verkligen lätt och det känns lite mer hållbart än det gröna. Men det allra bästa är att det är reflekterande så nu hoppas jag att det blir minusgrader i fjällen så att alla andra fryser ihjäl. Det är nog fan min enda chans att det här kan gå bra.

LG köp du också. Jag vill ju inte att du fryser ihjäl och jag får fortsätta själv på fjället. Produkten finns att köpa på Decathlon i Knugens Kurva.  

SÅ SANT, SÅ SANT...