VECKANS ROCKRUNNER V13 - NATHAN TRAIL MIX 4

Ja då var veckans rockrunner utsedd hela 2,5 timma före deadline. Egentligen var nomineringen när leveransen kom från Addnature tidigare i veckan. Men man ville ju testa den nya utrustningen skarp innan man gör ett så här pass allvarligt och ansvarsfullt utnämnande som VRRV13.

Four easy-squeeze 10 oz / 300 ml Flasks remain comfortable over longer distances thanks to a lighter weight, fully adjustable mono-filament belt. A Swivi™-buckle cants belt for seamless fit. For belt: hand-wash only. Penguin Sport-Wash recommended Flasks and caps are dishwasher-safe (top rack only) Flasks are BPA-free Not for use with hot liquids – do not microwave First four-Flask belt with dual adjustment points for perfect fit New mono-filament 20% stretch belt for the perfect bounce-free ride External Power Stretch Mesh pocket and zippered pocket keep key essentials organized and secure Two Shock Cords with one-pull tension lock for jacket or gloves

Hedlund translate översätter: 4 lättklämda flarror, rymmer lika mycket som 4 små bärtz, man orkar längre distanser, tack för den lätta vikten, justerbart bälte för tjockisar, handsktvättas, inte avsett för varm glögg, 20% extra stretching, pung för barer och bilnycklar. Kardborreficka för en jävligt liten jacka eller pyttesmå vantar.

Slut frågor? Utse nåt nu era slöfockar! (gäller som vanligt inte Krister...)

TEAMPASSBILDER

Här kommer då bilderna från dagens teamträning hemifrån Tomas och Carro. Den långa banan tog oss ut i skogarna runt Domarudden. Pälle höll i kameran så det blev som vanligt rätt mycket ryggar. Ett ovanligt starkt reportage ska enligt säkra källor vara på gång.

UNDERCOVER_2

Det nya är tydligen hemlig träning. Själv drog jag därför till en hemlig backe för ett undercover-pass, dokumenterat med min spy-cam.

(Bry er inte om datum/tid, det är ett så kallat villospår.)

Selfie, tagen vid 19:34 (fast det var nog kl 7 på morgonen)

 Men det där med hemlig och undercover gick inget vidare. Vid bilen efter passet blev jag avslöjad som Bamm-löpare av en slalomförälder från Täby som själv sprungit Bamm 2008...

16 UNDERCOVER

Team Rockrunners XVI körde i lördags sitt första teampass inför kommande KEX-äventyr. För att optimera upplevelsen för oss själva och (inte) störa för alla andra planerades passet i värsta agentstilen. Det skulle helt enkelt vara ett deep deep deep undercoverpass i världsklass. LG är ju lik Tom Cruise så han fick vara Ethan Hunt och eftersom Pälle slarvat så hårt med träningarna att han fått minneslucka fick han vara Jason Bourne.

För att utförandet skulle bli tillräckligt hemligt kommunicerade teamet enbart med kodade meddelanden, sena SMS och korta telefonsamtal som inte hann avlyssnas. På det viset fick vi fram ett datum som vi knappt visste själva och en för tidig tid. Startplatsen för passet (högkvarteret) var i ett radhusområde mitt på ÖN som var endast nåbar via GPS. Mr Hunt hade förberett en bana som skulle ta agenterna upp på alla (nåja väldigt många) av ÖNs högre toppar. För att förvilla ännu mer användes inte en karta över ÖN utan rutten klistrades istället in på KEX-kartan från 2013:

Från drop zone bar det av norrut mot första checkpointen som låg på Bosöns topp. Allt var lugnt där så teamet vände direkt rakt söderut ner till och in på Lidingöloppsspåret västerut mot en konfrontation med löparstatyn på Grönsta Gärde. När vi nerkämpat fienden klättrade vi upp mot Säckatorp. Sprang på helspänn uppför backen eftersom vi var beredda på ett ambush vid murarna men inget hände och istället fick agentkameran jobba vid Grönstabergets utsiktstopp:

UTSIKT FRÅN GRÖNSTABERGET MOT TORNE TRÄSK!

UTSIKT FRÅN GRÖNSTABERGET MOT TORNE TRÄSK?

Mikropausen avbröts innan den börjat och deepundercoverlöpning på småstigar ersattes med några möten med vanliga Svenssonlöpare på Lidingöloppspåret. Agenterna gjorde en genombrytning av grindarna som spärrade vägen till checkpointen högst upp på soptippen. Kort stopp följdes av halsbrytande löpning utför grushögen. Mitt i backen blev det action för där hittades en ryggrad av en förmodat slaktad motståndare. Dessvärre visade en blixtsnabb DNA-analys att skelettet var delar från en Capreolus capreolus. Teamet tuffade vidare längs vattnet till en extremt hemlig checkpoint på Stickinge Udde. Här blev det vätskepaus innan de fortfarande pigga benen tog oss mot den världsberömda Aborrbacken. Agenterna passerade Lidingöloppsbanans högsta punkt:

I nerförsbacken mot moderatbandybanan var saknaden efter pannband, solglasögon, Iphonehållare och stora hörlurar megastor för nu skulle det bli citylöpning. Ett längre parti asfalt söderut mot Ekholmsnäsbacken. På något konstigt sätt besegrade hjältarna cityjungeln och hux flux stod de på toppen av ÖN. Utsikten var hänförande och detta firades med en ORGANIC FOOD BAR (modell 80% RAW Chocolate Coconut). Mitt i produkttestet (som av upphovsrättsliga skäl kommer i en annan artikel) blev det kontfrontation med en annan hemlig agent som klätt ut sig till skidåkare:

Den befarade väpnade kampen undveks med slug diplomati. Vi ställde helt sonika några kontrollfrågor och det visade sig att han var just en vanlig skidåkare som nötte höjdmeter precis som agenterna. Ethan och Jason begav sig åter mot högkvarteret via Kyrkviken och sista checkpointen som var i en stenhög. Enligt nån gammal sägen ska det vara Lidingös äldsta hus men det mest troliga är att det var skurkarnas högkvarter som sprängts av en annan motståndaragentliga.

Härifrån och in mot mål var det 650 meter. Team XVI hade behövt exakt 731 meter för att få till 20 kilometers löpning men vi var så starka så vi skippade extrasvängen och den tvättäkta H-16-spurten. Istället avslutades årets mest hemliga pass i lugnt tempo eftersom det är just så som tvärcoola agenter arbetar. Detta innebär att Team XVI nu är uppe i ledningen för att stanna!

Eftersom Team XVI är 110 % hightech och väldigt snygga så klistras ett bildspel in här:

Visa alla

Hämta

och för er vanliga dödliga som inte är så tekniskt bevandrade så informeras om att bildspelet är klickbart. Det betyder att man kan klicka på musen. Gör man det så får man se samtliga bilder från passet i hög upplösning. Ett annat tips är att klicka på ROCKBOKEN (gör det nu här, eller uppe till höger där det står ROCKBOKEN) så får man se SAMTLIGA teambilder i hög upplösning. Bara en sån sak är ju världsklass!

KARUSELLPUNK PÅ SMS

Pälle 06:47>>Gomorn, trevliga nyheter, Pixies på Grönan 10 juni. Skriv in i kalendern!

Lasse 06:49>>gomorron! ja d va trevliga nyheter. den e spikad!! tack för den, nu kanske jag orkar kliva upp...

Pälle 06:54>>Ja fifan va segt i detta dyngväder så behövdes det lite härliga sommarnyheter. Sol punk o karuseller!!!

Lasse 06:57>>karusellpunk!! d e det nya!! värsta nånsin!!!

TEAMTRÄNING 30 MARS

Samling: Hemma hos Tomas i Åkersberga
Tid: 09.00 utspring så fort vi är redo.

Ta med er skor för skogslöpning, det är endast lite löpning på stig/väg. Vätska och en eller flera bars från vår egna sponsor Organic Food bör medtagas på passet. Vi hoppas på fint väder där det troligen blir lite kyligt på morgonen, men sen kommer värmen öka i takt med att solen lyser. Vi siktar på ett pass kring 2,5tim

De som inte meddelat att de kommer bör göra detta snarast.

Efter passet så bjuder Caroline på pastasallad med eller utan kött. Har vi tur kanske vi får smaka på en god vegan-kaka som Caroline gjort. Nyttigt värre alltså.

BAJENGLACIÄRLÖPNING

I fredags efter jobbet blev det en krokig sjua i Bajenbacken. Ett felaktigt skoval (Salomon Speedcross 3) gjorde att de branta nedfarterna var livsfarliga så det fick bli långa svängen från toppen ner höger (Trysil enligt pistkartan). Det var minst lutning och halkrisk men också mest snö, i alla fall i nedre delen. Detta måste varit årets sista pass på snö. Sätt er ordentligt och håll i er innan ni trycker på play för här går det undan!

NÄSTAN 42 KM AVKLARADE I NATT

Min träningen har varit lite hattig de sista månaderna och det var länge sedan jag körde ett riktigt långt pass. När Urban föreslog eventet "enmilvartredjetimme" tänkte jag att det kanske var lika bra att haka på och köra några pass och få ihop lite km. 8 mil kändes lite långt en fredagkväll, men 4 mil är ju överkomligt , så jag körde på det! Jag lyckades få till passet ganska bra. Målet vara att köra 4 x 10,5 km intervaller kl 21.00, 00,00, 03,00 och 06,00

Jag körde min gamla vanliga runda med mestadels asfalt och grusväg, men med lite inslag av stig. Ett antal längre backar och några småbackar ingick i rundan. Jag startade bra och kände mig pigg i benen och i backarna. Pannlampan var dock i svagaste laget (jag måste ha minsta ledpannlampan som finns......). Första passet såg jag knappt var jag satte fötterna inne i skogen. Till pass 2 och 3 bytte jag upp mig till en lite bättre lampa. Ja, jag vet, jag borde införskaffa en ny pannlampa.......

Mina trotjänare

Pass 2 kändes också ganska bra, men benen började kännas lite slitna i backarna, men pannlampan fungerade fint.Väl hemma kraschade jag i sängen och sov gott. Min föraning var att jag inte skulle vakna vid 3-tiden, men det gick bra och jag kom iväg på pass 3 prick kl 3.00. De första 100 metrarna var ohyggligt tunga, sedan lossnade det lite efter några km och jag knatade på i min fart.

Pass 4 skulle jag kommit iväg på vid 6-tiden, men det var helt omöjligt att hasa sig ur sängen. Jag tog en sovmorgon och körde sista passet på förmiddagen istället. Backarna började bli riktigt jobbiga
och det kändes som om jag sprang i snigelfart,
men på något sätt kom jag i alla fall framåt.

När jag kom i mål kände jag mig lika urlakad som den här högen......

Pass 1, 10,46 km, 50 min, 4,51-fart
Pass 2, 10,41 km, 50 min, 4,53-fart
Pass 3, 10,35 km, 51 min, 4,58-fart
Pass 4, 10,39 km, 50 min, 4,52-fart

Trots att jag inte lyckades masa mig ur sängen vid 6-tiden är jag ändå nöjd. Nästan en mara blev det! Det kanske finns hopp för vårens tävlingar ändå. Dags att anmäla sig så att man inte missar något viktigt lopp.

EN MIL VAR TREDJE TIMME

På fredag kväll tänkte jag roa mig med att köra lite långa intervaller, men den totala sträckan 4,2 mil.
Vill du haka på och köra samtidigt? Läs mer

Jag kommer att anpassa tiderna och köra 10,5 km var tredje timme, kl 21.00, 00.00, 03.00 och 06.00 för att få ihop det med familjens övriga tider.

Bra "långpass" inför kommande ultratävlingar. Jag är lite sugen på att utmana banrekordet på UU 45 :)

TEGELSTENSPASS

När man är rejält förkyld och inte kan träna normalt är det bara att ta fram specialtricks som ANTONY BEEVORS rejält tunga (2 kg?) pjäs på 955 sidor om ANDRA VÄRLDSKRIGET. Med den tränar man inte bara upp sitt historiekunnande utan även armstyrkan (börjar bli bitig i triceps och biceps redan) och uthålligheten. Nu har jag varit igång i en vecka och kommit knappt 200 sidor. I boken motsvarar det en bit in på 1940. Polen är slaktat, Stalin har stoppats av Finnarna, Frankrike är på väg att kapitulera för de tunga tyska pansarstyrkorna, Churchill har fått igång ett ouppvärmt England och Hitler verkar ostoppbar i täten. På BAMM- eller KEX-språk kan det översättas till att vi är på väg upp till bergspriset vid ettan dag ett ungefär. Det är väldigt långt kvar men mycket kan fortfarande hända...  

SMAKTEST CHOCOLATEY CHOCOLATE CHIP

Då var testerna igång, först ut var

Mycket trevlig smak av choklad och nötter, inte för söt och mjuk och fin konsistens, lätt att gulpa i sig efter träningen.

Längtar redan efter nästa bar och testa!!

Rekommenderas till alla chokladmissbrukare(som jag är).

VECKANS ROCKRUNNER V11 - MIKRO-LOPP

Veckans Rockrunner v11 tillägnas dom där små, obskyra loppen som drivs av engagerade eldsjälar. Lopp som inte är fulltecknade 2 minuter efter att anmälan öppnar, utan dom lopp där man snarare kan dyka upp och anmäla sig två minuter innan start. Den som inte ska ägna inledningen av augusti åt Fjällorienteringen, Hornindal, silverfiskenleden, Idre eller Axa kan nöja sig med en resa till Rimbo och det något småskaliga Å till å. Loppet går från Rimbo till Norrtälje den 9 augusti, och detta är vad man har att förvänta sig: "Man skall förflytta sig mellan Rimbo och Norrtälje på sämsta möjliga sätt. Det gör vi genom att gå i den sumpiga och igenväxta ån." Sträckan uppges vara runt 22 km, kan det bli mycket roligare?

SANITAS SEM 30 ATF

Tomas nu kan du slänga Wii-Fit och slideboarden åt sidan och börja träna på riktigt! SANITAS SEM 30 ABDOMINAL TONING FIT är äntligen här. Jag hittade ett ex i fyndlådan på Lidl till dig. Tyvärr är både texten på kartongen och instruktionen på Spanska. Är ingen hejare på det språket (förutom uno cerveza por favor) men jag tycker jag kan hitta några ord som känns vettiga: 

Funcionamiento del KEX-cinturón estimulador de los KEX-músculos abdominales El principio de KEX-funcionamiento del KEX-cinturón estimulador de los KEX-músculos abdominales se basa en una estimulación KEX-muscular eléctrica (EMS).

BESLUTSÅNGEST

Med 170 dagar kvar till KEX var Herr och Fru Hedlund på Båt- och Vildmarksmässan. Vi höll oss lugna i shoppingen. Det blev inte ett enda nytt båttillbehör och inga nya livsviktiga sportgrejor på varken Addnature, Haglöfs eller Outdoor. Men för att åter ta täten och inte bara ligga och glassa i klungan tog jag ett nytt kommando genom att köpa på mig frystorkat till nattlägret. I år blir det dessutom inte de orangea REAL-påsarna utan middag och frukost ur BLÅ BANDS uppfräschade frystorkatserie. Helt wild and crazy. Nu kan tävlingen gå precis hursomhelst. Eftersom man fick fem påsar och betalade för fyra så slog jag till. Nu har det uppstått problem. Frukosten är spikad, det blir fruktgröt men hur tusan ska jag lägga upp menyn till middag? Två påsar Skinnarmos Pasta Carbonara? Tvp påsar Indian Chicken Stew? Eller ska jag köra tvårätters med en av varje?

TRAIL DÉZE, NICE (30KM 1600HM)

Tomas med sambon Caroline tog lite semester från svenska tristvädret ner till Franska sydkusten där solen och värmen lyste upp gott. Fredag och lördag fylldes med vandring/löpning i bergen där tävlingen Trail dÉze skulle gå samt inne i Nice för att göra oss lite kultiverade så att säga.

På söndagen gick starten i byn Eze vid 07.45. Väl framme fick vi åka till den parkering som var en bra bit ifrån TC. När vi kom fram till TC/Eze med bussen som arrangören ordnat som transport från parkeringen så var det inte mer än 15min innan starten. Lite stressigt att se alla andra värma upp och dessutom se snabba och elitaktiga ut. Lämnade in min väska och stälde mig straxs bakom led 1 i starten. PANG!

Redan efter frukosten så började min mage slå kullerbyttor, så det kändes inte alls roligt att man skulle köra ett tufft pass. Hoppades på att det bara var nervositet som oroade magen. Från starten var det direkt 350 hj som skulle klättras på ca 3km. Jag sprang väl ut genom byn (200m) sen blev det kö och så brant att man fick gå. Jag hann ju inte värma upp och det kändes i fotleder och vaderna, segt var ordet. Täten försvann och uppgivenheten startade väl redan här efter ca 1km tävlande av 30km.

 

Väl uppe på första berget så vart det grusstig och finare vandringsleder på skrå. Det gick inte att släppa på ens här då magen kändes konstig, hade liksom ingen energi i kroppen. Fick kämpa hela tiden att hålla min placering. Var med en större klunga en 3km nu, men de gnetade ifrån mig så saktligen hela tiden. Vipps så var jag ensam. När vi sedan började springa nedför så kom det sporadiskt löpare som sprang om mig, jag kunde ju för fan inte ens hålla bra fart utför. Mitt skoval var uselt, trånga så ena stortån började ömma.

Bilden ovantalar sitt tydliga språk, jag var uppgiven och besviken på min dagsform. Caroline gjorde allt hon kunde i att uppmuntra mig. Vid 8km så var jag 13min efter täten (evigheter). Tog en gel och några fantastiskt goda apelsinklyftor och gnetade vidare bland gubbar och snubbar med cykelslunga som ryggsäck. Kände mig som en usel, värdelös löpare!!

 

Slog nu följe med ett gäng med makligt tempo och efter 15km kom första tjejen och sprang om mig i en lång uppförsbacke. Tänkte att jag ska fan inte få tjejdäng iaf. Försökte hänga på men fick 1km senare släpa hennes rygg. MEN! Men sen vid 20km in i loppet händer det något med kroppen. Helt plötsligt så springer jag i uppförsbackarna, jag spriner om gubbar och snubbar som obevekligen börjar få det jobbigt nu.

Bilden ovanför visar en betydligt gladare och piggare kille, här vid ca 22km stod Caroline igen och hejade flitigt. Hon meddelar att jag är långt efter men att jag ser mycket frächare ut än andra löpare nu. 300m längre fram är nästa vätskestation och där fyller jag på min vätskeblåsa, äter apelsinklyftor, gel och dricker cola. Jag springer ytterligare upp på ett berg och kommer då precis ikapp tjejen som sprang förbi mig tidigare. Nu bär det nedåt till stranden och lägsta punkten denna dag på små steniga serpentinstigar. Vid denna tidpunkt går segraren i mål.



Segraren: Sylvian Camus, Team Garmin, 4:a på UTMB 2012

 

När det känns som bäst ca 5km innan mål nedför bergen så blir jag skitnödig. Så nedrans typiskt när jag plockat massor med placeringar och hade en posetiv trend. 2-3min tar nog skitstoppet inna jag fortsätter nedför. Nu gör stortån riktigt ont dessutom, vilket gör att jag inte kan släppa på i branterna.

 

När jag kommer ut på den steniga stranden så är det många löpare som kämpar i det lösa gruset (ingen sandstrand). Jag kör järnet här och vid strandens slut (ca.1km senare) är jag ikapp tjejen igen. Nu ska det klättras uppåt på små vandringsstigar igen, lägger mig bakom ett par killar jag sett till och från under loppet och tänker att dessa ska inte vara före mig. Det går segt uppför, men benen känns bra ändå. Väl upp är det bara 200m till mål. Spurtar om killarna och tar mig i mål som 40 man och 50min efter segraren med tiden 3tim42min. Långt efter mina förväntningar.

 

 

BESVIKEN i mål ska sägas.

En lätt sumering av loppet:

Minus:

- för mycket grusväg och asfaltslöpning

- magen som krånglade 22km

- stortån som ömmade i utförlöporna, fel skoval

- för kort tävling

Plus:

+ kupperat och jobbigt

+ fint väder/varmt

+ utsikterna

+ Carolines hejande/stöd

 

Åker jag tillbaks hit igen? Kanske om inget annat finns så.

ENGELSLASKLOPPET

Det tog typ en månad att torka upp men här kommer nu äntligen en rapport från Engelbrektsloppet som i år fick byta namn till Engelslaskloppet.

Från början var min tanke att åka Värmdöloppet och Bessemerloppet men när chefen skulle åka Engelbrektsloppet och hade en plats över för hans fru inte skulle åka tog jag den. Gratis är gott liksom och dessutom var jag väldigt ensam om mitt intresse för Bessemer. När sen chefens frus syrra kastade in handduken överläts hennes nummerlapp till brorsan och vi var tre starka gubbar. Men efter det fick chefen ryggskott så kvar stod då bara jag och brorsan och ingen av de ursprungliga anmälda.

SPÅRKARTA 60 KM

Efter det blev det snöstorm och direkt på det blidväder så att den nyfallna snön nästan försvann. Först flyttades Värmdöloppet till samma helg som Engelbrekt och sedan ställdes loppet in helt. I den vevan försvann också snön på riktigt och skidorna åkte in i förrådet. Veckan innan loppet kom en klämkäck Göteborgare upp och hade datakurs på firman. Han berättade direkt att de la fått goa två decilameter snö på morgonen och lätt kunde åka skidor till feskekyrka. Var det bara för oss elitåkare i Stockholm det inte funkade? Regn avlöstes av blåst som avlöstes av allt fler plusgrader. Viss oro för Engelbrekt insmög sig men Norberg ligger ju ändå i Dalarna. Men hörru Norberg ligger ju i Västmanland! Nä Norberg ligger i Dalarna för Avesta och Dalahästen ligger i Dalarna! Nä Norberg ligger i Västmanland jag lovar! Diskussionen ledde fram till att jag hade fel och att det fanns gott om snöbrist där också!

SPÅRKARTA 50 KM

Enligt Engelbrektssidan var det ingen fara för att det skulle ställas in. Arrangörerna jobbade dag och natt med spårmaskiner, lastbilar och spadar. Fast ett par dagar innan drogs banan om från två längre slingor på totalt 60 km till att bli tre något mindre långa slingor på totalt 50 km.

Lördag eftermiddag gick jag ut i garaget för att valla. Just som jag var klar sms:ade brorsan att det regnade i Norberg. Arrangörerna varnade för att inte skulle ta finskidorna då lördagens tjejlopp slitit hårt på de slitna spåren. Det rapporterades om risk för grus så det var bara att gå ut och se över Stockholmsskidorna. Andra gången var jag inte lika ordentlig. Om spåren var så dåliga att det stack upp saker så skulle borstningen av glidet inte direkt vara avgörande. Ett och annat grässtrå från Ingarö golfbana fick också sitta kvar i fästzonen. Ett bra knep för att hålla kvar klistret lite längre? Käkade också lite extra snacks för att toppa energin. Intalade mig själv att det skulle behövas på varv tre.

BLYFRITT

Klockan fem ringde klockan och regnet smattrade mot rutan. Hoppade in i bilen vid sex och när jag tankade fem över sex började det tokregna från sidan. Mysigt med skidåkning? Nä men det var i alla fall varmt och gosigt i bilen. Hämtade upp brorsan vid Långbro innan vi tuffade vidare västerut. Vid den tiden var det inte många bilar ute och på Enköpingsvägen var det bara risken för vattenplaning som höll farten nere. Regnet kom och gick till Sala men när vi svängde av målrakan in i Dalarna genom att ta vänster mot Norberg övergick regnet på något magiskt sätt i blötsnö och det blev vitt på marken. Vid halvniotiden sladdparkerade vi i en snödriva fasligt nära starten, målet, omklädningen, nummerlappsutdelningen, sportförsäljningen, ja till allt faktiskt. Nästan innan vi lämnat bilen var vi tillbaks med nummerlappar och den nervöse brorsans nyinköpta mössa. Den coole brorsan bytte lugnt om medan den nervöse panikvallade med klister.

TILL START

Sen gick vi till starten på Storgatan. Eftersom det var så kort att gå så det blev lite tidigt men det verkade som att en väldigt många åkare var ännu mer nervösa än den nervöse brodern för där låg redan hundratals skidor. Vi lade ut våra, inte längst fram men nästan. Problemet var bara att det var i motionsledet och inte i tävlingsledet. Klockan 10:00 stack eliten iväg och 10:15 var det vår tur och det var trångt. När vi lämnade startrakan och kom in i skogen stannade en gubbe på ett en meter högt krön och det blev masskrock. Hur svårt kan det vara? Kaoset redde ut sig och jag tror allas utrustning höll, min gjorde det i alla fall. Brorsorna tappade bort varann men efter tre kilometer kom brorsan ångande ifatt brorsan och vi hann inte mer än säga hej innan han gasade förbi. Ännu trängre blev det efter ytterligare någon kilometer då vi kom ifatt de som inte borde stått i tävlingsledet. Massor med åkare som kanske inte var lika kassa som gubben som pallnitade i starten men det gick inte fort.

NERVÖS (?) LILLEBROR

Det var bara att koppla på kryss-styrningen och hoppa mellan de obefintliga spåren och borra på. 45 km kvar, 44 km kvar, 43 km kvar, 42 km kvar... Enformigt värre men det var det. Slaskigt, blött, bakhalt och inget vidare glid. Enda roliga var att bägge brorsorna oftast höll högre fart än omgivningen. Visst kom det nåt ess då och då och åkte om men på varje 100 omkringliggande åkare dundrade man väl om runt 97-98. Det var den enda behållningen med att stå långt bak.

Längst bort på varvet var den enda riktigt långa och tunga backen. Den påminde faktiskt rätt mycket om Lidingöloppets Aborrbacken då den började brant för att plana ut, öka i lutning och plana ut igen med en längd som aldrig ville sluta förrän den slutade på toppen. Fördelen med en sån uppförsbacke är att det alltid kommer en utförsbacke. Väl uppe på toppen bjöds det på härlig åkning in mot vätskan. Det blev en snabb mugg sportdryck och ut på andra varvet på spår som nu var i princip helt borta. Som grädde på moset började det regna.

NERVÖS (?) STOREBROR

En stund senare kom täten omdundrande i en fruktansvärd fart och om humöret inte var på topp innan sjönk det ännu ett snäpp nu. Sen blev jag ännu mer irriterad när jag hörde en för hurtig röst bakom mig. Det var en på tok för glad gubbe i gul skidåkarkroppsstrumpa som snackade med allt och alla. Först blev jag irriterad men efter nån kilometer fick han surgubben i mig att spricka upp i ett leende. Helt plötsligt var vi några stycken som snackade om ditten och datten. Det handlade såklart mest om underlaget, stenmängden och om det överhuvudtaget skulle vara nån snö kvar på nästa varv men också om de dåliga förberedelserna och hur fantastiskt det KAN vara med skidåkning. Kilometrarna rullade på och huxflux var vi åter i långbacken. Det gick inte lika fort den här gången men ändå fortare än för omgivningen. Jag tappade bort det sköna gänget men det gick ändå lätt in mot vätskan.

Här lade jag ner jakten på brorsan. Tänkte att enda chansen idag fick vara att han agerat juniormässigt som den 41-åring han ju är. Jag satsade alla kort på att han gått ut för hårt, varit för dåligt förberedd och är kass på att valla. Helt lugnt tog jag ett längre break. Passade på att byta från plaskblöta till torra handskar och ta en pisspaus. Stretchade lite och tryckte även i mig en stor energigel som sköjdes ner med sportdryck innan jag stack iväg ut på tredje varvet. Det gick såklart ännu tyngre men det kändes ändå som hemväg, medvind och lite nerförsbacke tills uppförbacken kom. Här gick det tungt men konstigt nog åkte jag ändå om fler än som åkte om mig. Väl uppe så var det utför igen och vid nästa vätskepassade drog jag den andra gelen med en kopp kaffe. Lämnade ÄNTLIGEN varvbanan för avslutningen över ängarna, älven, höger bort två (?) kilometer och runt för att åka samma väg tillbaks och sen sista två (?) kilometrarna in mot Norberg. Målrakan kom fort och just som jag åkte över mållinjen började det snöa flingor stora som dasslock.

MEDALJ

Kom i mål på 4:12 nånting men jag fick ändå en medalj. Tänkte att det var snällt fast jag visste att alla som kom i mål fick en. Fick också nån sorts pris på lott av en snäll funktionär och då kände jag mig som en vinnare. Tänkte att om jag hade sån tur kanske jag till och med slagit brorsan. Ringde honom och fast innerst inne visste att jag fått spö hoppades jag ändå på att han skulle säga grattis när han svarade från nån cafeteria där han bruten satt och väntade. Men nänä den hurtige lille f-n åkte på en bra bit under fyra timmar så jag fick inte bara spö utan storspö. Men jag tog det såklart som en man och sa att vi var vinnare bägge två. Bad honom att han skulle hämta mina överdrag också och att vi skulle synas vid bilen. På de fem minuter det tog att gå började jag panikfrysa. Det tog ytterligare några minuter innan han kom. Jag blev riktigt kall och lika lack som ute i spåret på andra varvet innan gula mannen kom. Hur !"#¤%!"#¤% lång tid kan det ta?

Till slut kom den lille slyngeln och vi stapplade iväg till omklädningen. Det tog en bra stund att få av sig alla blöta kläder med de stelfrusna fingrarna men när man äntligen kom in i den varma duschen spred sig en skön värme inombords. På med alla kläder och iväg till målet för att hämta ut lottpriset som visade sig vara en skäggtrimmer. Passar en orakad sopa som du sa brorsan.

Vi gick till bilen och det snöade värre än någonsin. Sladdade ut ur Norberg och några kilometer senare började det regna igen. Om jag inte minns fel var det barmark vid Sala och sen regnade det hela hemvägen. Droppade brorsan och var återigen hemma på ett väldigt snöfritt Värmdö vid sjutiden.

14 timmar sen jag vaknade, 13 timmar sen jag åkte, en tankning, ca 35 bilmil, exakt 5 skidmil, massor av regn, lite snö på backen, rätt mycket sten, i princip inga spår, rätt mycket snö i luften, ca 10 muggar sportdryck, exakt 2 geleer, jättemånga omåkningar framåt, ganska många färre omåkningar bakåt, exakt 1 kaffe och ingen omvallning senare. En innehållsrik söndag må jag säga.

BARSBUFFÉ

Just det .. på senaste teamträningen delades det ut bars från Organic Food Bar. Mycket generöst! Nu återstår att testa av dem och återkomma med feedback.

Enda långpasset jag själv gjort sista tiden är Vasaloppet. Hade med mig en bar i midjebältet, men tog mig liksom aldrig tid. Hinner inte fippla med stavar, handskar och rota i fickor. Det var mer nödproviant som jag slapp använda. Men det blir fler tillfällen! Återkommer!

Barsbuffé

TEAMTRÄNING 16 FEB

Det är vår nu i början på mars, men det var vår redan i mitten av februari. Närmare bestämt den 16:e då vi hade den senaste teamträningen.

Mycket fina trails, från Dalarö, längs kusten norr ut mot Tyresta nationalpark. Och tack för lunch + fika efteråt, inkl projektorskärm och herrarnas OS-stafett. Det blev guldkant på alltihop.

Teamet i vårsol

Fint längs kusten

Mycket rötter, som man kan få studera 

på nära håll om man inte passar sig

Transgrancanaria Advanced, 84km, 4700hm - Race Report part two

Ingen stress inledningsvis, det gäller ju att öppna försiktigt för att sedan öka eller hur? Det blev ganska direkt en liten stig samt uppför, ledet drogs ut och man hittade sin plats i fältet. Kände mig pigg och hittade en bra rygg som släppte på nedför. Vid första vätskekontrollen (Vallesco) efter 7,5km sprang jag bara rakt igenom. Tittade bakåt om jag såg Lasse vid några tillfällen men ingen Lassse där inte, det skulle visa sig att han är ju en smart killle till skillnad mot en annan.

Började gnälla lite för mig själv att det var så tokkuperat, bara upp&ned och väldigt mycket uppför. Uppför är jobbigt, nedför är kul, ungefär så gick de inre tankarna vid den tredje kontrollen (Talayon) efter ca 20km. Fortfarande ganska återhållsam i tempot och bakom och framför mig samma sorts andra löpare. Solen kom efter ca 1½ timmas löpning och det blev helt klart varmare, salttabletterna gick åt i jämna mellanrum.

På väg ned mot Tejada (28km) efter flera kilometers nedförslöpning lämnar framsidorna in för dagen de vill inte vara med och leka längre. Redan? Knappa 60km kvar, känns inget vidare, kraften nedför var helt borta. Uppför blir nu lättare men nedför en ren pina, varje steg. På väg uppför till Garanon, dagens längsta stigning och upp till 1940möh passerades man av ett par pigga ben tillhörande en svensk, Johan Lantz. Ockelbograbbarna Johan och Elov, satt i en av bussarna som kom en kvart försent till start.

Dagens utsikt var den på väg upp mot Rock Nublo, här såg man ända till Teneriffa och vulkanen Teide som stack upp vackert snöklädd ur molnen. En annan iaktagelse som gjordes i branterna uppför och under tallarna var de långa hala barren som låg i drivor, i dessa slirade löpskorna rejält och var extra jobbigt.

Knappt halvvägs (39km) och uppe vid den stora mat och vätsekontrollen Garanon så kunde man hämta ut sin dropbag vilket jag inte gjorde. I min "plastpåse" låg det ett annat skovals alternativ och än så länge tyckte jag att löparskorna fungerade hyfsat ok. Här satt två ganska så rejält besvikna svenskar i 125km klassen, Mattias och Henrik. Mattias med knäproblem och Henrik med rejäla skavsår, båda skulle bryta. Tomas -> jag kommer ihåg din beskrivning av de goda apelsinklyftorna, kan bara hålla med, de är underbara! Åkte också på att bli kontrollerad av funktionärerna här gällande min obligatoriska utrustning, no problemo!

Nu började lidandet! En mil utför, mkt sten, tekniskt svårt, det gick inte fort. Sedan framsidorna gav upp alldeles för tidigt har löpningen blivit rejält kantig och stel om man nu kan kalla det löpning. Det blev mest staplande nedför och en rejält sliten gubbe masade in sig i tältet, vätskekontrollen i Tunte (51km). Blev sittande här ett tag, magen var i inte i balans ,benen värkte och colan var både kall och god.

Direkt vid utgång från Tunte hörs en svensk stämma "Hej din gamla räv!". Det var Elov, den andra Ockelbograbben. Pigg jävel också, det är jobbigt och se andra pigga. Den pigga önskade lycka till och den gamle räven kände sig gammal. Den längsta etappen låg framför mig. Magen blev värre. Då det äntligen blev några kilometer lättlöpt grusväg så strejkade magen rejält, farten blev ännu lägre och några 125km löpare var svåra att hänga med. Dagens ros får tillägnas till dig "okände spanjor" som sprang i 125km klassen som gjorde mig sällskap när det var som värst. Han kunde ingen engelska och jag ingen spanska. Men med lite teckenspråk så hade han förstått mina problem och jag förstått att det är viktigt att få i sig proteiner för "Musculo". Blev oväntat bjuden på en sommarvarm chorizoskiva under solgasset. Vi höll ihop någon kilometer till när jag oförskämt gled ifrån starkare och nu bättre i magen.

Nedförslöpningen till Arteara (66km) var extreme, bara sten och rakt nedför säkert 800hm på en stig som knappt kan kallas för stig.  Vid kontrollen blev jag även här sittande ett tag, många var rejält slitna här, etappen var lång och mycket varm. Nu 18km kvar, mest trist grusväg och sololöpning.
Det var en rejäl utmaning att hålla sig under 6min/km tempo på den svagt sluttande och löpvänliga grusvägen. Sista kilometrarna gick ännu tristare i spikrak flodbädd med cement och stenbotten rakt mot stranden. Jorå, det blev en liten spurt, fångade upp Isabelle strax innan målet som gjorde mig sällskap in i målportalen.

Jorå, där vid målet stod han den smarte. Lasse förstod tidigt, redan efter 3km att detta blir en lång jobbig dag. Lasse böt eller vad det bröt, en jobbig dag i bergen mot barhäng i bergen.

Som vanligt efter ett lopp säger man aldrig mer. Resultatmässigt 34:a i totalen, 7:a i H40 av de 355 som kom i mål. Nej, jag är inte nöjd, topp 20 borde ha funkat, alldeles för lite backträning helt klart, kunde inte sträcka ut i löpningen. Kan annars rekommendera loppet, bra arrangemang rakt igenom och ett riktigt äventyr.

The End

Transgrancanaria  Advanced, 84km, 4700hm  - Race Report part one

Sportlov på Gran Canaria varför det? Att som omväxling byta det gråmulna och snöfattiga Sverige mot sol, bad och en längre löptur i bergen lät väl som en bra idé, övriga i familjen höll med.

Efter att ha laddat några dagar vid poolen blev det så dags att hämta ut nummerlappen vid ExpoMeloneras en bit bort från hotellet. Det värsta trycket hade lagt sig så köerna var korta och läkarintyget från Mr: Bo Andersson slängdes ned i en plastbox av arrangören och vips så var man startklar. Nästa dag dök Lasse upp och även han lyckades med bedriften att hämta ut sin nummerlapp. Vi sprang på några bekanta svenska ansikten över en lunch, Ockelbo grabbarna skulle ställa upp i samma klass och de andra i den långa prestigeklassen 125km.

Lördag 1 mars, tidig morgon, arrangörens bussar mot starten i Fontanales avgick redan kl 06:00. Bussarna tog motorvägen förbi Las Palmas och styrde sedan i karavan rätt upp i bergen på slingrande vägar till starten. Det skulle visa sig att tiden blev knapp, vi kom endast tio minuter innan start och vissa bussar hann inte i tid. Om man höll starten? Nä, 08:02 så släpptes repet och vi som var där drog iväg.

Banan, hela 84km lång och 4700hm skulle kämpas ner, ungefär som två KEX/BAMM dagar på raken (inte chicken klassen dorå). Småmulet och lite duggregn, 12grader vid start, ganska så behagligt, det varade dock inte så länge skulle det visa sig.














end of part one..